by Kanske? » 18 Sep 2022, 17:38
Jag sitter någonstans mellan att anklaga sjukdomen som en orsak att ta mediciner som tar bort livslusten.
Tar jag mina tabletter så förblir jag i kontroll och behöver aldrig förändras, det känns som jag måste ut och leva till tusen men att jag har suttit i tvångströja så länge att jag inte vet hur man fixar det.
Prövade som sagt att trappa ut mediciner för inte så länge sedan men det gick sisådär, känns som att jag inte behöver så mycket i mitt liv med tabletter och att behovet av att göra saker är nästan noll. livsångest har jag inte så mycket av, jag är mest nervös för hur folk kommer se på mig om jag går ut och är mig själv.
Fick terapi för att jag inte ska göra saker som jag inte vill. Jag har haft så mycket ångest och samtidigt varit rädd för vad som ska hända om jag går ut. Det är negativt åt både hållen för mig när jag inte har medicin. Helst så vill jag ha det lugnt och skönt men ska jag försöka så måste jag leva med ångesten jag får av att ta bort medicin.
Det känns hopplöst, folk kan inte lita på mig, medicinerna ställer till det på så sätt att jag får personlighetsförändring om jag tar mindre.
Jag tror att ångesten jag bär på är orsakat av att min självbild är så sliten.
Är jag sjuk schizofren så innebär det något.
Är jag aktiv och lever livet som alla andra är jag fortfarande sjuk
Träffar jag någon, vilket jag inte gjort så har jag så mycket ångest att jag inte kan bärja mig.
Damned if you do, Damned if you don't. Jag får i alla fall sinnesro av medicinerna!
Jag sitter någonstans mellan att anklaga sjukdomen som en orsak att ta mediciner som tar bort livslusten.
Tar jag mina tabletter så förblir jag i kontroll och behöver aldrig förändras, det känns som jag måste ut och leva till tusen men att jag har suttit i tvångströja så länge att jag inte vet hur man fixar det.
Prövade som sagt att trappa ut mediciner för inte så länge sedan men det gick sisådär, känns som att jag inte behöver så mycket i mitt liv med tabletter och att behovet av att göra saker är nästan noll. livsångest har jag inte så mycket av, jag är mest nervös för hur folk kommer se på mig om jag går ut och är mig själv.
Fick terapi för att jag inte ska göra saker som jag inte vill. Jag har haft så mycket ångest och samtidigt varit rädd för vad som ska hända om jag går ut. Det är negativt åt både hållen för mig när jag inte har medicin. Helst så vill jag ha det lugnt och skönt men ska jag försöka så måste jag leva med ångesten jag får av att ta bort medicin.
Det känns hopplöst, folk kan inte lita på mig, medicinerna ställer till det på så sätt att jag får personlighetsförändring om jag tar mindre.
Jag tror att ångesten jag bär på är orsakat av att min självbild är så sliten.
Är jag sjuk schizofren så innebär det något.
Är jag aktiv och lever livet som alla andra är jag fortfarande sjuk
Träffar jag någon, vilket jag inte gjort så har jag så mycket ångest att jag inte kan bärja mig.
Damned if you do, Damned if you don't. Jag får i alla fall sinnesro av medicinerna!