Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Vi äldre föddes ju inte så långt efter Förintelsen. När jag var barn och när TV introducerades visades det dokumentärer om Förintelsen och andra världskriget. Det gjorde starkt intryck på mig.

Nej, katt aldrig mer.

Igår ringde min granne på. Hon frågade om jag ville bli kattvakt i sommar, när hon ska jobba långa skift. Jag är ju hemma hela sommaren och blev glad för förtroendet. Det ska bli skoj.

Ann-Sofie Hermansson förklarar det så bra, det jag velat säga:

https://www.gp.se/ledare/gastkolumn/tan ... 3c84f7ec30

Secondhand började komma på 70-talet.

Jag har aldrig tillhört något speciellt parti som jag ärvt av föräldrarna. Är antagligen inte så politisk.

Jag minns suketter. De var små och fyrkantiga. Använder det inte. Låg de inte i en blå ask?

Har ringt Vårdcentralen. Sköterska ringer upp. Vill boka labbet. Gick bet digitalt.

När jag var i Rom 1979 hade Alpjägarna träff. De tältade i parkerna och de kändes igen på klädseln.

När min systerson tog studenten gav jag honom en abstrakt tavla som jag själv hade målat. Fick en kommentar om att ramen var snygg. Idag skäms jag. Borde ha gett honom pengar, för han åkte sedan till London och jobbade ett tag, där han träffade sin nuvarande svenska fru.

Trea av fem. Det är mest kroppen som gnisslar.

När jag var barn minns jag ingen märkeshysteri.