Självmordstankar

[Nobel]

Jag känner mig likgiltig till sommaren. Går i självmordstankar och ser mörkt på framtiden. Det var särskilt tungt igår. Är i kontakt med vården igen efter två dagar av paranoida vanföreställningar och självmordstankar (vilka som tur är övergående). Känner mig löjlig över självmordstankarna, men kan inte förneka att jag satt i min ensamhet igår och fällde några tårar. Det som slog hårt var insikten att jag antagligen aldrig kommer uppnå mina drömmar. Och som jag alltid brukar så försökte jag lära mig mer om min situation. 20-40% med Schizofreni gör självmordsförsök. 10% lyckas. Faktorer som ökar risken är att vara en ung vuxen vit man med paranoid Schizofreni, tidigare högpresterande, ogift, smärtsamt medveten om hur sjukdomen påverkar individen. Tyvärr tickar jag alla boxar, och jag kan inte prata om mina självmordstankar med familj eller vänner. Familjemedlemmar har skämtat bort det, inte brytt sig, eller föreslagit att jag ska tänka mig frisk. Fy fan för det. Som tur är så har vården insett att jag mår dåligt nu och önskar tät regelbunden kontakt en tid framöver. Problemet med personer som jag är att när jag gör något så går jag all in, på gott och ont. Jag har redan funderat på möjliga sätt att göra det på, och om jag gör det så kommer jag inte att misslyckas. Det är det som skrämmer mig. Behövde berätta detta för någon som förstår.

[mrsearlgray]

Förstår dig helt. Många drömmar har nog krossats av schizofreni. Hoppas innerligt att du mår bättre snart men alltid bra att ha extra stöd av vården när det behövs. Men det är såklart svårt att tänka positivt när man är så medveten om vad sjukdomen tagit ifrån en, speciellt om man är van vid att vara en högpresterande person.
Som sagt, hoppas du mår bättre snart. <3

[Fantasio]

Jag känner med dig. Cyberkram.

[Zoidar]

Tråkigt du mår dåligt Nobel! Har inget vist att säga, men hoppas du mår bättre snart.

[Nobel]

Tack! Jag är som tur inte fast i sådana tankar. De kommer och går...

Har lekt med tanken på att råka "trilla" framför ett tåg, eller att ta med mig kemikalier hem från labbet, eller hänga mig.

Har varit ambivalent på sistone. Går från tankar på att klara av vad som helst, till tankar på att inte klara av något. Från paranoid till "frisk". Från livslust till su-tankar. Känner mig som i en berg-o-dalbana. Är rädd att jag hamnar i ett läge där jag inte tänker klart.

[SpaceCorp]

Du är fortfarande ung, allt handlar inte om vad man åstadkommer
i livet. Det handlar om att bara finnas till också. Men när man är ung
vill man åstadkomma saker, men bara för att en dörr stängs betyder inte att
det inte finns andra dörrar som kommer öppnas.

[Geta]

Livet kan bli bra och drägligt, även om man inte uppnår sina drömmar.

[Zoidar]

Livet kan bli bra och drägligt, även om man inte uppnår sina drömmar.

Jag har inga drömmar.

Vet inte vad som skulle göra mitt liv bättre, mer än temporärt. Precis som Nisse skulle jag inte ens vilja vinna 100 miljoner.

[SpaceCorp]

Mind.se har en telefonlinje som man kan prata med om man har självmordstankar. Tel: 90101.
Dom har även en chatt.

[Leakim97]

Jag känner mig likgiltig till sommaren. Går i självmordstankar och ser mörkt på framtiden. Det var särskilt tungt igår. Är i kontakt med vården igen efter två dagar av paranoida vanföreställningar och självmordstankar (vilka som tur är övergående). Känner mig löjlig över självmordstankarna, men kan inte förneka att jag satt i min ensamhet igår och fällde några tårar. Det som slog hårt var insikten att jag antagligen aldrig kommer uppnå mina drömmar. Och som jag alltid brukar så försökte jag lära mig mer om min situation. 20-40% med Schizofreni gör självmordsförsök. 10% lyckas. Faktorer som ökar risken är att vara en ung vuxen vit man med paranoid Schizofreni, tidigare högpresterande, ogift, smärtsamt medveten om hur sjukdomen påverkar individen. Tyvärr tickar jag alla boxar, och jag kan inte prata om mina självmordstankar med familj eller vänner. Familjemedlemmar har skämtat bort det, inte brytt sig, eller föreslagit att jag ska tänka mig frisk. Fy fan för det. Som tur är så har vården insett att jag mår dåligt nu och önskar tät regelbunden kontakt en tid framöver. Problemet med personer som jag är att när jag gör något så går jag all in, på gott och ont. Jag har redan funderat på möjliga sätt att göra det på, och om jag gör det så kommer jag inte att misslyckas. Det är det som skrämmer mig. Behövde berätta detta för någon som förstår.

Nobel Kämpa! Du verkar vara en riktigt intelligent människa. Jag har det också svårt ibland det är det många av oss som har psykosproblematik. Ge inte upp

[Hercules723]

Jag hoppas du snart mår bättre Nobel! Testa med att höja dosen antipsykotika.. du har inte så hög dos tycks jag minnas (15 mg/dag)
Har inte så många andra tips. Men du har ditt känsloliv i behåll, så det är dumt att göra sådana dumheter. Sedan får man försöka lära sig att tagga ner på ambitionerna med psykossjukdom. Det finns mycket man kan göra förutom att göra karriär. Tänk tillbaka till då du mådde som bäst och försöka leva så idag och inte jaga pengar eller status. Kämpa på!

[Richard]

Krya på dig!