Vad gör du just nu?

[Zoidar]

Tjena Memphis, var har du varit?

[memphis]

Har varit nere ett bra tag nu. Tror att det är för att jag slutat med lithionit, så jag har inget skydd mot depression längre.

[Zoidar]

Har varit nere ett bra tag nu. Tror att det är för att jag slutat med lithionit, så jag har inget skydd mot depression längre.

Ah jag förstår!

[mrsearlgray]

hemma igen, var och kolla in en ny butik i stan, normal heter den, dom hade gigantiska storpack på väldigt mycket, ska åka dit igen när jag har mer pengar

[memphis]

Måste börja tänka på resan nu. Jag ska åka till Sundsvall ikväll och kommer att sova där två nätter. Så jag måste packa och vattna blommorna och såna saker man gör när man ska åka bort. Mina balkongväxter får jag ta in till vardagsrummet så de inte torkar ut i värmen. Det är min brorsdotter som tar studenten och vi ska fira henne.

[Hercules723]

Ha så trevligt!

[mrsearlgray]

sitter och kollar på YouTube, funderar över vad jag ska äta till middag...

[amandara]

Avrundar dagen med sedvanlig koll av nätet. Alltid så skönt att få gå och lägga sig sådär vid 16.30 snåret, och ha några timmar med återhämtning. Hämta sig åter. Jag är glad när dagen börjar oxå. En hel fantastisk dag framför sig. Fast det händer inte så mycket fantastiskt man gör det man brukar typ. Men det är något fint i det. Att ta dagen som den kommer.

Jag har ändå rutiner, apropå mrsearlgreys video. Jag är lyckligt lottad som har en dag att se fram emot, och som jag orkar hyfsat bra. Med det jag vill göra. Jämfört med en frisk persons vardag skiljer den sig ju dramatiskt åt. Men det är MIN tid. Jag gör det JAG vill.

22 år in i sjukdomsträsket har jag en vardag jag trivs med. Jag kan golfa. Jag kan ha en jycke. Jag kan hänga med syskonbarnen - och lämna tillbaka dem när de blir för jobbiga. Jag har det rätt bra på det stora hela. Det känns ändå bra att kunna säga det. Det har ju inte alltid varit så.

Jag kan min sjukdom och mina förmågor. Jag har äntligen lärt mig hyfsat hur mycket energi jag har. Men det har tagit närapå 20 år. Man går ut hårt och går i väggen. Man vet ju inte vad man pallar. Men nu har jag lärt mig, hyfsat. Jag vet vad jag kan förvänta mig av mig själv och omgivningen vet ungefär vad de kan förvänta sig av mig.

Jag har lärt mig säga nej. Fast det sitter hårt inne. Man vill ju kunna go with the flow. Men det funkar inte längre så. Jag har lärt mig min sjukdom och jag har lärt mig att anpassa mig.

Klart man blir sjuk ibland. Men jag har lärt mig känna igen symtom och kan mota Olle i grind. De senaste 10 åren har jag varit psykotisk max 3 veckor 3 gånger. Jag har friheten att höja antipsykotikan när jag kommer på mig själv med att ha psykissymtom.

Det är jäääla skönt att BARA ha varit så lite psykotisk i 10 år! Bra läkare bra kontaktperson. Ja jag är lyckligt lottad.

Jag tänker som Geta brukar säga, det blir bättre med åldern. För mig är det oxå så.

Men fan vad man har utvecklats! Vad mycket man kan om hjärnan och hur det funkar. 22 års levd utbildning i psykiatri. Vi är fan experter hela bunten.

[mrsearlgray]

ahh vad härligt att höra amandara! <3
ja som sagt det är ju tiden det tar att läka som är så jobbigt men jag hoppas att det ska plana ut sig tillslut även för mig

[Kuken]

Ingenting, halvsover lite

[Cosmos]

Har varit nere ett bra tag nu. Tror att det är för att jag slutat med lithionit, så jag har inget skydd mot depression längre.

Var dina njurar påverkade av ditt litium? Funderar själv på litium men är rädd om mina njurar. Så sägs det att litium är mest tillämpbart på manier. Jag har ju främst haft depressioner.

[mopa]

Mår bra, haft en bra dag.Har tvättat. Nu tittar jag på tv.