Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Geta wrote: ↑16 May 2021, 17:25 Jag hade vanföreställningar och var rädd för övergrepp från brottartyper på avdelningen.

Brukar vara två kategorier personal på avd, hulkarna som kan kallas plitar som på fängelser. De är de som gillar hårda tag och de tar gärna en fajt och brottar ned en patient. Det är livsluft för dem. Samt den andra kategorin de som tagit jobbet pga genuin människokärlek och den psykologiska aspekten ofta fascinerade av olika människor och deras öden och de försöker lära sig så mycket de kan om hur människor är, för att de är intresserade och nyfikna på hur människor är. En patient som får panik i blicken kan de slå armarna om och inte släppa taget och istället prata lugnt och trösta patienten som i annat fall rusat runt och kanske slå i panik eller skada sig själv i ren panik.

Plitarna kan vara provocerande men reagerar man inte på dumheterna gör de inget. Det är i stort sett bara stora muskulösa män de går på och de lever riktigt upp när de får fajtas. De finns där och går larmet rusar folk dit från intilliggande avd och plitarna där tar ned bråket och en ssk kommer med en spruta och söver patienten

Nej, jag tror att plitarna gärna ger sig på unga tjejer.

Tyvärr tror jag som Geta. Det var ett avsnitt av Uppdrag granskning om unga tjejer på boenden där personalen slog dem. Usch!

Var inlagd på psyk vid två tillfällen 2020, men det var alkoholrelaterat, alltså ingen psykos. Sedan har jag legat två ggr inne på ortopeden också eftersom jag bröt nacken 2020 och ett år senare opererades. Fyra sjukhusinläggningar inom loppet av ett år.

Innan detta var det mycket längesedan jag låg på psyk. 1987 dansade jag ut från gamla 109:an sista gången.

Jag vill bli inlagd. Mår inte direkt toppen. Tänker mycket på min kompis som dog. Men behöver jag inneliggande vård, det är frågan.

Tycker man ska vara inlagd när man är en fara för sig själv. Liv ska till varje pris upprätthållas. Du vill inte göra något dumt och bli ett vårdpaket. Bättre då att vara inlagd och rida ut stormen. Kan inte tänka mig att du inte skulle få permission för din väns begravning. När jag varit inlagd även på LPT så har jag fått permission 2 timmar per dag för att jag velat promenera. De har anpassat sig efter mina behov trots LPT. Ett tag hade de testcykel det var najs. Men det förstår de ju att du vill gå på din väns begravning.

Fantasio wrote: ↑14 Jun 2021, 14:00 Jag vill bli inlagd. Mår inte direkt toppen. Tänker mycket på min kompis som dog. Men behöver jag inneliggande vård, det är frågan.

Har du någon vettig som du kan prata med? Din syster kanske?

Ja, jag skulle kunna ringa henne. Mina vänner brukar det inte bli så mycket sjukdomssnack med.

Sorg vettefan om det klassas som sjukdom. Det är något som många går igenom någon gång under livet. Det tar tid, men blir lättare efter ett tag. Du var inne på att prata med jourhavande präst, det tycker jag vore en bra idé. Eller gå till din närmaste kyrka?

Kan inte heller se att sorg kan klassas som sjukdom. Det är något
naturligt som de flesta får gå igenom någon gång.

Jag ringde akutenheten och damen i andra änden visste vem jag var. Jag har rakat mig till min väns begravning på tisdag. Jag var välkommen upp till AE om jag ville det, men jag vill inte riskera en inläggning. Jag vill ta ett sista farväl i frihet, inte gå på begravning med en "överrock". Men det var ett fint samtal med kvinnan jag fick i luren. Ärligt talat börjar jag bli snurrig.

Fantasio wrote: ↑14 Jun 2021, 14:00 Jag vill bli inlagd. Mår inte direkt toppen. Tänker mycket på min kompis som dog. Men behöver jag inneliggande vård, det är frågan.

Ja men då fick du din vilja fram Fantasio. Det var ju bra.