tror ni att ni kommer kunna sluta med medicinerna tillslut?

[yrväder]

Du lägger till din mottagning på mina vårdkontakter, på startsidan som öppnas upp finns det ett ställe där det står lägg till mottagning där går du in.

[mrsearlgray]

Du lägger till din mottagning på mina vårdkontakter, på startsidan som öppnas upp finns det ett ställe där det står lägg till mottagning där går du in.

tack! ska kolla upp detta

[Geta]

Jag har just nu läst Johan Cullbergs memoarer, professor i psykiatri och
författare till flera psykiatriböcker. Han och andra har gjort undersökningar
på hur många som verkligen tillfrisknat från schizofreni. Det är skrämmande
få som tillfrisknat.

[mrsearlgray]

Jag har just nu läst Johan Cullbergs memoarer, professor i psykiatri och
författare till flera psykiatriböcker. Han och andra har gjort undersökningar
på hur många som verkligen tillfrisknat från schizofreni. Det är skrämmande
få som tillfrisknat.

fan då...

[Snurre]

Jag försökte byta från klozapin till abilify för ett tag sedan, men det slutade i psykos så jag tror jag får hålla på med klozapin resten av livet. Jag är också rätt trött typ hela tiden, men det är bättre än att vara psykotisk i alla fall.

Snurre,

När du blev psykotisk vid medicinbyte, var psykosen lika stark som vid utan antipsykotika? Var den mildare? Och, hur lång tid tog det innan du blev psykotisk efter bytet?

Jag är lite osäker på hur lång tid det tog innan jag blev psykotisk, men jag tror det tog ett par veckor kanske. Nej, den var nog ungefär lika kraftig som mina tidigare. Har nog haft en psykos som var den värsta och då var jag inlagd i tre månader. Den gången vi pratar om nu var jag inlagd i en månad ungefär.

[amandara]

Jo. Det här med ambitioner. Kan ju stjälpa. När man är "svag" och inte fungerar. Man vill så mycket. Det förstår jag att du vill. Man vill ha ett bra liv liksom. För mig var det tufft när jag var dyngpsykotisk av och till i 10 år och alla vänner skaffade barn, bildade familj och förkovrade sig i sina arbeten. Jag var ju så av banan. Det ÄR tufft. Allt man går miste om. Det är verkligen tufft.

Nu har mina vänners barn vuxit upp och de är inte längre lika heta på att göra karriär. Vi är mer på samma våglängd. När de hade barn, jobb och fin bil - och bra inkomst, var skillnaden så stor och kännbar. Det är fortfarande stora skillnader och jag umgås inte med någon av dem. Mina allra bästa vänner försvann. Det kan jag vara lite bitter för, att de bara slutade att höra av sig när jag blev sjuk. Det kan till stor del förklaras av allt det där, bilda familj, göra karriär och ha fullt upp. Men ändå. Jag hade räknat mer med dem.

När jag inte längre presterade och kunde vara sparringpartner i deras strävanden så var jag inte intressant längre. När jag dessutom blev allvarligt sjuk så bye gons liksom. Det hade de inte utrymme för i sina liv. Och jag har inte längre något till övers för dem heller.

Klart du ska ha kvar dina ambitioner. Men linda in dem i lite bomull. Schizofreni är en väldigt handikappade sjukdom. Ha det som utgångspunkt - så kan det bara bli bättre. Sänk alla dina förväntningar. Ja trist nog. Men så blir du glad när någonting funkar.

Studier finns ju på olika nivåer. Arbetsmarknaden har jag efter ett decennium av våndor kunnat släppa. Jag kommer aldrig ut i jobb mer. Men studier kan man prova på. Det finns enstaka kurser på högskolor och universitet i ibland lite överraskande ämnen - som kan vara kul. Det finns oxå folkhögskolor och studiecirklar.

Jag vill inte ta ifrån dig något hopp - men ändå vill jag det. För schizofreni, symtom, mediciner och biverkningar är en verkligt tuff utmaning att tackla. Har du inga förväntningar så blir du iallafall inte besviken.

Men det kan bli så mycket bättre.

Att ha vänner som varit med om likartade saker kan vara befriande. Jag har en del släktingar som är "perfekta". De har aldrig haft några problem utan deras liv har gått på räls. Dem har jag mycket svårt för att umgås med. Jag känner mig underlägsen och värdelös - de är så satans politiskt korrekta. Vi har liksom inte alls samma referensramar. De hörde heller aldrig av sig när jag var allvarligt sjuk I 10 år, vilket man kanske hade kunnat förvänta sig. Men det är ju en PSYKISK sjukdom. Ve och fasa. Inte prata om, inte fråga inte beröra. Så försvinner kanske det onda. Stigmatisering av psykiskt sjuka. Usch och blä.

Jag har en bra kärnfamilj. Även om inte heller det alltid har varit lätt.

Daglig verksamhet eller en träffpunkt, kan vara en oas att kunna andas i. Där man bara får vara som man är. Man behöver inte dra något gammalt över sig när man mår dåligt utan man får vara med som man är.

Oj det blev mycket det här. Man får hitta en stig att gå på. I den snåriga djungeln där man får hugga sig fram med machete.

[mrsearlgray]

tack amandara, har inte någon daglig verksam eller träffpunkt, vill så gärna träffa andra men vet inte vart jag ska vända mig... som du säger skillnaderna på mig och andra i min närhet är så stor, dom har barn, gift sig, jobb, studier herregud flera av dom har tillochmed köpt hus nu... känner mig så efterlämnad och besviken på mig själv. jag har inte tid med att vara sjuk...

[memphis]

Man får nog sluta att jämföra sig med de friska när man har den här sjukdomen. Jag är nu 48 år och har varken karriär eller egen familj. Nöjer mig med en hund som sällskap. Du har väl iaf ett förhållande mrsearlgray, det är inte det sämsta!

[mrsearlgray]

Man får nog sluta att jämföra sig med de friska när man har den här sjukdomen. Jag är nu 48 år och har varken karriär eller egen familj. Nöjer mig med en hund som sällskap. Du har väl iaf ett förhållande mrsearlgray, det är inte det sämsta!

nej tyvärr Memphis men det har jag inte längre... tror han inte orkade med det hela tillslut

[memphis]

Oj, vad tråkigt!

[amandara]

Har du någon kontaktperson i vården? Fråga i så fall den om vilka dagliga verksamheter och träffpunkter som finns där just du bor. Det är inte säkert att de vet men då får de ta reda på det.

Sjukdomen är absolut inget du kan rå för själv. Men jag förstår, man känner sig kass. Sjukdomar slår blint. Och just vi råkar ha drabbats av en särskilt jävlig sjukdom, som slår sig på centralenheten hjärnan. Andra får cancer, MS eller något annat.

Du är ung. Det är klart att du vill mycket. Det är extra svårt att stå utanför när man är ung. Sen vänjer man sig. Man kan skapa sig en dräglig tillvaro ändå.

[Nissegossen]

Jag har lärt mig mitt mantra, ge aldrig, aldrig upp, på et igen ge aldrig aldrig upp