Re: Vad gör du just nu?
Posted: 21 May 2022, 17:50
Tro inte på dem.. Det är dåligt för din självkänsla.Klankedinken wrote: ↑21 May 2022, 17:48Är det nu du är ironisk?
Tryck på loggan till vänster om du är intresserad av att delta i diskussionerna!
http://viska.nu/
Tro inte på dem.. Det är dåligt för din självkänsla.Klankedinken wrote: ↑21 May 2022, 17:48Är det nu du är ironisk?
Din självkänsla då?zoegas wrote: ↑21 May 2022, 17:50Tro inte på dem.. Det är dåligt för din självkänsla.
Mycket bättre efter jag bad dem dra åt helvete.Klankedinken wrote: ↑21 May 2022, 17:51Din självkänsla då?
Ja.. jag erkänner att jag håller på att frigöra mig från psykiatrin.. Min rädsla är att om jag släpper så klarar jag mig inte utan medicin eller att det är något som är fel på mig som gör att jag inte klarar mig.. Det är som att tillhörigheten till psykiatrin får mig att tvivla på min förmåga, men samtidigt känner jag att jag hamnade där av en anledning och att dom gjort mycket gott för mig!
Ja du har rätt. Det är en bottenlös brunn under en. Men inget vågat, inget vunnet.Klankedinken wrote: ↑21 May 2022, 17:53Ja.. jag erkänner att jag håller på att frigöra mig från psykiatrin.. Min rädsla är att om jag släpper så klarar jag mig inte utan medicin eller att det är något som är fel på mig som gör att jag inte klarar mig.. Det är som att tillhörigheten till psykiatrin får mig att tvivla på min förmåga, men samtidigt känner jag att jag hamnade där av en anledning och att dom gjort mycket gott för mig!
Uttrycket är "nothing ventured, nothing gained"... En svår tanke man får brottas med är känslan av att det är för sent eller att man aldrig blir tillräcklig.. Då brukar jag tänka att det spelar ingen roll om jag blir något för det jag är rädd för att att det inte händer något alls.. Därför är det viktigt med självmedvetenhet och att våga göra saker man känner sig ovillig att göra!zoegas wrote: ↑21 May 2022, 17:56Ja du har rätt. Det är en bottenlös brunn under en. Men inget vågat, inget vunnet.Klankedinken wrote: ↑21 May 2022, 17:53Ja.. jag erkänner att jag håller på att frigöra mig från psykiatrin.. Min rädsla är att om jag släpper så klarar jag mig inte utan medicin eller att det är något som är fel på mig som gör att jag inte klarar mig.. Det är som att tillhörigheten till psykiatrin får mig att tvivla på min förmåga, men samtidigt känner jag att jag hamnade där av en anledning och att dom gjort mycket gott för mig!