Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Om samtalsterapi: "Med hjälp av samtalsterapi kan du få verktyg för att i större utsträckning hantera dina tankar, känslor och vad du gör. De verktygen kan lära dig att bli mindre påverkad av yttre faktorer. Därmed kan du få en bättre självkänsla, känna dig tryggare samt nå en högre självkännedom."

Är det någon här som gått i samtalsterapi? Har för mig att Geta gjorde det.

Ja, jag gick i samtalsterapi i 8 år hos en läkare. Det är det
bästa som hänt mig.

Jag gick i samtalsterapi i sju år.

Olika terapier finns, men vet inte om det är något för mig. Men att gå i samtalsterapi och ha ett bollplank tror jag på.

Ja, det är det som är vitsen med samtalsterapi.

Gick i samtalsterapi en gång i veckan första året efter insjuknande. Sedan glesade vi ut det. Idag går jag inte i samtalsterapi längre även om jag känner att det skulle behövas ibland. Kändes som att bli utkastad ur fågelboet trots att jag inte var redo att flyga på egna vingar när jag bytte mottagning. Den nya mottagningen verkar inte bry sig lika mycket som den gamla.

Samtalsterapi var bra för mig. Fick någon att ventilera tankar med. Terapeuten med erfarenhet lärde mig mycket om sjukdomen. Vad som är patologiskt och inte. Till exempel lärde jag mig att inte felanvända uttrycket paranoia. Tycker det är skillnad på misstänksamhet och paranoia. Det förstnämnda ett spektra som kan innefatta en mildare grad. Det sistnämnda när misstänksamheten totalt går över styr.

Det går att lära sig mycket via samtalsterapi.

Jag har haft santalsterspi. Först kbt, privat. Där blev allt värre och värre. Förmodligen inte rätt behandling för mig då. Sedan när jag mådde bättre fick jag (relationsbaserat)
psykoterapi. Det var via mitt dåvarande arbete, men betalades ändå själv. Har haft kanske 25 samtal. Tror att ångesten, mest traumatisk ångest, har blivit bättre med dem samtalen. Varje gång när jag har möte med fk och af behöver jag säga att jag redan har haft psykoterapi och att jag inte tror det kan bli bättre med det, evt mycket sämre. Blir så tjatigt.

Det skulle kännas bra att få tala ut med ett proffs på mående. Min mammas dödskamp tär på mig. Har god lust att ringa AE fast jag vet att jag inte borde. Jag funderar på att dryfta frågan om samtalsterapi med min kp. Sorgen håller på att ta knäcken på mig.

Du behöver definitivt någon att prata med ett par ggr i veckan nu när din mamma gått bort. AE är precis vad det låter som. En tillfällig kontakt via telefon som inte syftar till någon vidare uppföljning.

KBT tror jag inte alls på i detta läge. Kuratorer är bra på att knyta ihop nätverk och ha kontakt med olika aktörer i samhället. Finns det möjlighet så fråga efter en psykolog eller läkare som är mer allmänt inriktad, inte nischad. Själv tyckte jag det var guld att gå i dynamisk psykoterapi men den är inte heller för alla.

Jag ska prata med min kontaktperson på torsdag. Det kanske mynnar ut i något.

Bra!

Bra!