Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Jag upplever kraftig oro och ångest. Det kan tillskrivas mammas död och pappas eländiga situation. Stackarn får inte igång TV:n, han sitter bara i vardagsrummet och glor rätt ut i luften. Men syrran var där efter mig idag och han hade stökat till det en smula. Kanske har han varit på sladdarna till TV:n och DVD-spelaren.

Jag har rätt mycket röster och saknar min mamma något oerhört. Därför ringde jag AE igår, sökte och fick tröst. Jag mår dåligt av att pappa sitter ensam hemma och tynar bort. Fast han har hemtjänst flera gånger om dagen och tur är väl det. Jag har varit hos honom två gånger idag och gett honom en cigarett båda gångerna.

Jag önskar att jag kunde tänka på något annat än mina föräldrar, men det går inte. Jag trycker i mig mer Stesolid än jag får, men jag måste ha dem som det är nu. Efter kompisens begravning i somras blev jag inlagd, vi får se om det upprepar sig efter mammas begravning.

Jag behöver hjälp, pappa behöver hjälp. Ingen av oss lever ett värdigt liv, speciellt inte stackars pappa. Vill inte ringa akutenheten idag igen, men kanske skulle testa med jourhavande präst.

Du kan få prata med en helt annan präst idag.

Är det någon annan som ringt jourhavande präst här? Vad tyckte du (ni) om det samtalet?

Har ringt en gång efter jag blev utskriven och var ensam. Tycker det är bra att de finns.

Det känns som om jag håller på att sprängas. Har kraftig oro och viss rösthallucinos.

Nu öppnar jag armarna för psykosen. Jag slipper oroa mig för mina föräldrar, jag har ingen att tänka på än mig själv. Min hjärna börjar redan "spinna loss" och det finns inte mycket till försvar jag har att komma med. Blir jag inlagd är det bara jag som blir lidande. Det känns skönt att kunna sänka garden och acceptera sina (mina) känslor.

Bra det! Låt det komma! Du har varit stark länge nog!

Det blir en liten ceremoni när mina föräldrars aska läggs i en minneslund. Tror det är samma minneslund som min kompis ligger i. Det vill jag för allt smör i Småland inte missa. Efter det struntar jag i om jag blir inlagd, jag skulle kunna tänka mig att bo permanent på avdelningen.

Det finns dom som längtar tillbaka till mentalsjukhusen.

Man behöver ju inte ha det dåligt på avdelning när man kommit in i lunken.

Nej, det var dumt skrivet av mig. Jag kanske skulle passa bättre på ett gruppboende.

Det här duger inte. Jag skulle vilja veta datumet mamma la sig på sängen för att aldrig mer kliva upp. Tidig november skulle jag tippa på. Jag var på sjukhuset på en torsdag och pappa avled natten till söndagen. Varför var jag inte hos honom på lördagen? Nu har rösterna kommit igen och de skrattar åt mig och ger mig pikar. Lindrar det med att spela musik i datorn. Jag avskyr tristessen på avdelningen. Det enda bra är om man hamnar på PIVA och får enkelrum och tillträde till rökrummet, sjukhusets enda. Någon psykos har jag inte, det är sorg som fått mig försämrad i måendet. Man kanske skulle ringa AE...