En liten reflektion!

[Klankedinken]

Nu har jag tagit bort ergenyl helt efter läkares ordinationer och eget initiativ! Det som händer är att jag känner glädje lite starkare och ledsenhet lite starkare. Jag blir mer känslig för dessa känslor och bli mer driven av dom.

Min reflektion är att mediciner förändrar känslolivet och därmed personligheten! Så vad är det man medicinerar egentligen?
Vad gäller depression så är det serotonin jag tänkt på och den substansen signalerar trygghet och känslomässig mättnad! Det betyder att om du känner dig värdelös och okapabel så får den förhöjda serotoninnivån att du känner dig mindre värdelös etc.. Känslorna påverkas nog av detta och egentligen är det trasiga att kroppen tror att ledsamhet är något negativt, och du börjar långsamt gå ner dig i en spiral av "värdelöshet".

Egentligen är det väldigt klokt det en person sa: Att man måste känna sina känslor för att veta vad man ska göra och många idag kommer inte loss från sin situation och förblir eller blir deprimerade.. Det är här min tankegång börjar!

Det vi gör med mediciner är att vi tweakar personligheten så att vi kan klara av att leva i den situation vi befinner oss i och den sjukdom vi har.. Jag tror inte att antipsykotika påverkar psykos direkt utan hämmar system som driver oss till att bli psykotiska. Vi hämmar oftast dopaminsystemet och det betyder att lust och motivation dämpas vilket gör att vi inte kan driva oss lika hårt och på så vis lugnar vi ner oss..
Psykoser brukar uppstå i lägen man är i nöd, det är sällan en schizofreni blommar ut utan att stor stressor bakom sig.

Vad tror ni? Är mediciner till för att tweaka får personlighet så att vi inte blir sjuka av den i vårt sammanhang?

[Inwatto]

...
Vad tror ni? Är mediciner till för att tweaka får personlighet så att vi inte blir sjuka av den i vårt sammanhang?

Jag tycker mig blivit mer normal, dvs bryr mig inte om fantasier och hallucinationer lika mycket som under psykos. Det har egentligen inget med min personlighet att göra; jag sägs vara personlighetsstörd UNS, och på det biter inga mediciner.

[Klankedinken]

Jag ser att personligheten mynnar ut ur känslolivet.. Eller kanske att våra beteenden mynnar ut ur våra motivationer som är kopplat till vad vi känner. Jag trodde att personlighet och beteende var samma sak men man får kanske separera personligheten från sjukdom..

Tror du det finns sjuka känslor?
Jag tolkar det inte så, utan att det är något annat som gör våra känslor större eller mindre. En uppfattning av något slag!