Re: Missnöjd med min kropp
Posted: 14 Apr 2022, 17:08
Jag tittar på elitstyrkans hemligheter. Där skulle jag vilja vara. Men allt i mitt tillstånd går emot det. Jag tycker att fysisk aktivitet är en av meningarna med livet - vi är gjorda för rörelse. I friskt tillstånd med massiv träningsbakgrund kanske det hade varit en möjlighet. Det får jag aldrig veta för jag har SCHIZOFRENI och BIPOLÄR SJUKDOM.
Men. Fysisk aktivitet är en av regulatorerna för bra mående. Det är basen, för mig. Sen tar jag kosten efter det och jag KÄMPAR. Men huvudet är inte med mig. Det går inte vidare värst bra med vikten. Men det kunde ha varit värre. Man kan bli HUR STOR SOM HELST om man moffar. Så 100 kg får vara bra ur det perspektivet.
Försöker vara kroppspositiv och se kroppen som en tillgång. Kroppen är ju en tillgång - och vi är gjorda för rörelse, vilket bevisas av the amount of ben, muskler, leder och ligament vi har. Vi är SKAPTA för rörelse. Så det behöver vi göra.
Jag tittar mig typ aldrig i spegeln. Jag går på storleken på kläderna och om jag kan springa. Jag väger mig oxå men det är mest en stress. När jag tänker till känner jag hur lätt och spänstigt mitt steg är när jag går, hur mina muskler tycker om att styrketräna och känslan av att vara hyfsat stark. Jag orkar med Loppan - det är stort, i min värld. Jag orkar med henne både fysiskt och mentalt, ge henne ett bra liv.
Jag tänker mest på vikten i förhållande till om det är någon man jag är intresserad av. Då blir det jobbigt och en belastning. Men hey, det finns hur många knubbiga som helst i den här världen. Vi är knappast ensamma och då har vi ändå hungerdemonen antipsykotika i bagaget. Men det är många i världen som är runda.
Men. Fysisk aktivitet är en av regulatorerna för bra mående. Det är basen, för mig. Sen tar jag kosten efter det och jag KÄMPAR. Men huvudet är inte med mig. Det går inte vidare värst bra med vikten. Men det kunde ha varit värre. Man kan bli HUR STOR SOM HELST om man moffar. Så 100 kg får vara bra ur det perspektivet.
Försöker vara kroppspositiv och se kroppen som en tillgång. Kroppen är ju en tillgång - och vi är gjorda för rörelse, vilket bevisas av the amount of ben, muskler, leder och ligament vi har. Vi är SKAPTA för rörelse. Så det behöver vi göra.
Jag tittar mig typ aldrig i spegeln. Jag går på storleken på kläderna och om jag kan springa. Jag väger mig oxå men det är mest en stress. När jag tänker till känner jag hur lätt och spänstigt mitt steg är när jag går, hur mina muskler tycker om att styrketräna och känslan av att vara hyfsat stark. Jag orkar med Loppan - det är stort, i min värld. Jag orkar med henne både fysiskt och mentalt, ge henne ett bra liv.
Jag tänker mest på vikten i förhållande till om det är någon man jag är intresserad av. Då blir det jobbigt och en belastning. Men hey, det finns hur många knubbiga som helst i den här världen. Vi är knappast ensamma och då har vi ändå hungerdemonen antipsykotika i bagaget. Men det är många i världen som är runda.