Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Jag har efter att ha läst delar av min journal sett att jag varit självmordsbenägen. Bland annat för att jag vill träffa min lillasyster som tog sitt liv. Det kan ha bidragit till att jag blivit inlagd. Jag har en vajer jag tänkt använda, men sådana tankar får jag bara när jag mår dåligt. Observera att jag inte hotar med självmord i parti och minut, det känns onödigt och dumt. Har du ibland tankar på att ta ditt liv? Har du till och med gjort ett försök? Jag vill ju leva i minst 20 år till.

Jag är inte och har inte varit självmordsbenägen. Ganska onödigt att ta
livet av mig nu, när jag ändå inte har så många år kvar.

Ja, du ska njuta av de år du har kvar, innan krämporna kommer.

Krämporna är redan här men jag njuter av livet ändå.

Jag har haft mycket självmordstankar de senaste 21 åren. Det är just tankar. Inget man ska agera på. Ibland har jag starkare självmordstankar och känner att jag på riktigt skulle vilja dö, men oftast inte. Det är sällan. Det kallas för passiva självmordstankar. Som sagt, inget jag agerar på. Kan man ställa sig vid sidan om sina tankar och känslor har man en fördel. Vem fan vill dö? Nej jag har tänkt leva ett långt liv.

Oftast när man har starka självmordstankar blir det bättre om en stund/nån dag eller så - då är det onödigt att ha tagit livet av sig. Det gäller att ta sig igenom svackor. Helskinnad.

Bra skrivet, amandara. Innan jag blev sjuk fanns inte självmord på kartan.

Jag har ett självmordsförsök i ryggsäcken. Det gör jag aldrig om. Men självmordstankar kan vara plågsamma att ha. Sura liksom. Man vill ju hellre tänka på något annat, roligare.

Nej, jag är positivt inställd till livet trots motgångar. Bäst att vara optimistisk.

Vet inte hur många gånger som jag har försökt ta mitt liv, har inte räknat. Vill helst inte tänka på det. Jag vill hellre gå vidare.

I min ungdom var jag övertygad om att jag en dag kommer dö i suicid. Vi får se. Idag har jag inga självmordstankar, men hade för några veckor sedan.

Jag föreläser om självmord. För mig är det inte längre ett laddat ord. Men förstår verkligen att det kan vara laddat. Det är så starka känslor kring sånt. Jag föreläser om det för sjukvårdspersonal, det känns som de rätta personerna. Pratar inte om det med vänner och anhöriga.

Skulle jag verkligen vilja ta mitt liv så skulle jag troligen inte misslyckas med det.

Men "försökt", vet inte om det räknas, att typ äta upp en ask Imovane tillsammans med en flaska sprit o sen ringa ambulansen... Sånt har jag gjort när jag varit riktigt dålig. Hade jag menat allvar hade jag ju inte ringt ambulansen.

Killar brukar lyckas ta livet av sig.