– Kloakråttan med de gula betarna och den nakna svansen.
Heh, just det. Den frasen från Palme bet tydligen oerhört på GW.
Du fick sparken och hade bestämt dig för att ta ditt liv. Vad gjorde det med dig som människa?
– Det var väldigt sorgsamt. Om du har gjort någonting på grund av din moraliska övertygelse att det är gott och sen råkar ut för allt helvete mellan himmel och jord. En före detta statsminister beskriver dig som "en kloakråtta med sina långa gula betar och sin nakna svans". Det är så drabbande att du börjar frukta för ditt eget förstånd. Att jag sedan inte blev bästa kompis med Olof Palme behöver ju knappast sägas. Jag har kallat honom för en "jävla orm" både i tv och radio och gått i land med det med hänvisning till Geijer-affären. Han förtjänar det epitetet. Ingen människa ska behöva uppleva det jag fick. Sedan hämtade jag mig. Det är som Nietzsche säger: "Det som inte tar kål på dig gör dig bara starkare". Samtidigt blir du en annan människa. Du blir slug och förhärdad, när du kanske hellre vill vara hederlig och god. Det var en sorglig tid, men jag kom över den.
Ditt andra trauma uppstod när du, trots källskydd, avslöjades som läckan, som den som för Peter Bratt på DN bekräftat att rikspolischefen, som du då jobbade hos, misstänkte att justitieminister Lennart Geijer gått till prostituerade.
- Jag hamnade i en situation jag inte kunde hantera, jag framställdes som en skvallertacka och resultatet blev ett enormt mediedrev efter mig.
- Palme förnekade allt, blåljög, beskrev mig som kloakråttan med de gula betarna och den nakna svansen. Så jag tycker ju jävligt illa om Palme av privata skäl.
Du for till din jaktstuga och satte en bösspipa i munnen. Men du tryckte inte av.
- Nej, jag fixade inte det heller. Jag var i dåligt skick. Jag hade också en tanke om att åka hem till Peter Bratt och slå ihjäl honom.
- Jag har undvikit honom sen dess, för jag vet att om jag sprang på honom rent fysiskt skulle jag nog än i dag inte kunna kontrollera mig. Han skulle åka på en jävla omgång smörj.
Jag har fått mer och mer uppmaningar att ta mitt liv. Hur ska jag klara livet när min cancersjuka mamma är död? Jag funderar och funderar, men kan bara hitta en anledning att inte ta mitt liv; Man blir inte insläppt i Himlen. Nån som sitter inne på en bra strategi att inte begå självmord?
Jag känner mig lite suicidal idag. Men jag sitter tryggt i båten och kommer inte göra något. Men de destruktiva känslorna kan vara där. Men jag planerar att leva ett långt liv. Det är i perioder livet suger. Det får man leva med. Det är som väder, vi har olika väder. Psyket har oxo olika tillstånd. Det är bara som det är.
Jag har inga självmordstankar och kommer inte att ta mitt liv. Det är när jag får ångest tankarna kommer. Jag vill leva tills jag är över 70, har kanske 20 år kvar att leva och det har jag försonat mig med.
Jag leker med tanken på att avsluta mitt liv. Observera att jag inte kommer att göra allvar av planerna. Jag vill träffa min lillasyster, min mamma, mina mor- och farföräldrar. Men det får jag göra tids nog.
Jag leker ibland med tanken på att ta mitt liv. Det är passiva självmordstankar. Jag har inga planer på att verkligen ta mitt liv, men ibland lockar tanken. Men vi har bara det här livet tugga och svälj
