Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Jag gick runt med smärta i mellangärdet och magen, plus smärtor i vänster hand. Började ge bort saker då jag var övertygad om att jag skulle dö. Tidskrifter och LP-skivor var det mest. Gav syrrans man ett medlemskort i Nintendoklubben, men det fick jag tillbaka när jag tillfrisknade. Tyvärr ses jag som hypokondriker av min syster och det är inget jag kan få ogjort, bara jag slutar prata sjukdomar med henne. Jag gav bort ett Nintendo Game cube till min dåvarande kp, men fick pengar för det i efterhand. Varför ger man bort saker så lättvindigt vid psykossjukdom? Som tur är har jag aldrig blivit våldsam när jag mått sämre, då kan man verkligen sätta sig i klister med brottsrubricering misshandel. Vad har du hittat på som varit mindre bra? Och känner du skam?

har inte gjort några jättekonstiga saker egentligen men har under en mörk period skrivit ett testamente som finns i datorn

Under min första psykos gick jag ut med min datorskärm för att ge bort den.

Under min första stora psykos gjorde jag av med 32.000:- på någon månad och 1981 var det mycket pengar. En ny Ford Fiesta kostade 29.000:- då. Jag gav praktiskt taget bort pengar!

Känslomässigt tumult ,

Jag sydde upp Kalikånallar (plyshnallar) och gick runt med dem och adopterade bort dem till främmande människor, med adoptionspapper och allt.

Jag planerade att jag ska dö och skänkte därför bort fina saker som jag trodde att någon annan skulle ha glädje av.

Bl a minns jag med skamkänslor att jag skänkte bort ett par jättefina vantar som min storasyster sytt och broderat,till en främmande kvinna på avdelningen plus massa andra grejer. Tömde verkligen förråden.

Sen skrev jag såklart testamente och anvisningar för min begravning..

Vilken energi man måste ha haft..

Lorca wrote: ↑04 Aug 2022, 06:39 Jag sydde upp Kalikånallar (plyshnallar) och gick runt med dem och adopterade bort dem till främmande människor, med adoptionspapper och allt.

Jag planerade att jag ska dö och skänkte därför bort fina saker som jag trodde att någon annan skulle ha glädje av.

Bl a minns jag med skamkänslor att jag skänkte bort ett par jättefina vantar som min storasyster sytt och broderat,till en främmande kvinna på avdelningen plus massa andra grejer. Tömde verkligen förråden.

Sen skrev jag såklart testamente och anvisningar för min begravning..

Vilken energi man måste ha haft..

Vanligt att man vill skänka bort saker, när man vill avsluta ens liv, under psykos, en granne avvecklade sitt liv och ställde dyra grejer i soporna, jag tog dem till vara och efter ville jag ge dem tillbaka, men hon ville inte ha dem tillbaka. Gav bort utav det till en annan granne.

Såg ju på henne att hon inte var vid sina sinnens bruk, te x stod hon med bara trosor på sig i hennes egen port. och mötte henne i tvättstugan i bara morgonrock. Hade tjej på den tiden, så jag rörde henne inte. För övrigt går man inte på en kvinna med uppenbara psykiska besvär. Hon lider av konstaterad depression, hon har den diagnosen

Även jag har skrivit testamente, hur min begravning ska gå till, vilken mat som ska serveras på begravningen och vilka låtar som ska spelas. Detta gjorde jag inte i psykos, utan under depressionens mörker.

Jag köpte en sprillans ny bil och förlorade 50 000 kr på köpet.
Behöll bilen i bara tre månader.

Hu, vilken förlust.

Det var Skåningen som satt på tåget och alla rusade till tågets ena sida och tittade ut och såg en bondgård brinna, skåningen sade, ja, han har väl råd med det. Känner du honom? Ja, det är väl jag...

Inget jag vill tänka på eller gå in på här, men visst har jag ställt till med saker. Mest sådant som drabbar mig själv.

Hmmm… ställt till med… inte mycket. Inte vad jag kommer på. Gav också bort saker på psyk. Skrev avskedsbrev. Skrev ett sms med självmordsavsikt till min chef. DET har jag gjort.