Psykos.
Moderator: Moderator 1
Re: Psykos.
Men det var ju bra att du lyckades med de grejerna. Många med sån ångest orkar sig inte ur sängen. Det är inte om värde. Har man handikapp, så har man.
-
Kanske?
Re: Psykos.
Idag har jag ätit!
Talrik med fil och fiberflingor (bra för magen)
En hamburgare med ketchup, en, banan, ett äpple
Tacos i två omgångar
En kex choklad
Snart 2 blåa monster
Jag börjar oroa mig för att jag är fet också
Talrik med fil och fiberflingor (bra för magen)
En hamburgare med ketchup, en, banan, ett äpple
Tacos i två omgångar
En kex choklad
Snart 2 blåa monster
Jag börjar oroa mig för att jag är fet också
Re: Psykos.
Hoppa över sockret så går du inte upp så snabbt. Passa dig för Zyprexan, det finns ingen övre gräns på hur fet man kan bli.
-
Kanske?
Re: Psykos.
Jag hade världens fläkt ett tag. Var ute och motionerade, arbetstränade, var i sociala sammanhang.
Det var inte så farligt bortsett från att när jag kom hem så fick jag så mycket ångest att det tog flera timmar att landa.
Någonstans i mina funderingar känns det också som att alla som jobbar och har jobbat har så mycket mer i kroppen än vad jag har, som om att allt jag gjort har varit bortkastat.
Det känns som jag aldrig skulle kunna skjöta ett jobb eller ha en flickvänn, det är bara för mycket att lära sig. Jag får psykos ångest just nu också när jag nästan bara sitter hemma.
Ska prata med biståndshandläggare nästa vecka om boendestöd men i ärlighetens namn, jag behöver inte det, jag har haft det förr. Det är som min tillvaro är så inskränkt och att jag inte har någon aning om jag skulle klara mer.
Är jag sjuk när det inre stormar? Ibland lägger jag mig i duschen och bara lyssnar till mitt inre men då mår jag till slut så dåligt att jag måste kliva upp! Jag är också väldigt trött på kvällarna trots att jag inte gör något.
Jag är 33 och har sen mitt insjuknande aldrig haft en tjej och allt jag byggt upp under barndomen är borta och jag sitter ensam hemma och gör mina små saker fastän alla andra får så mycket.. Jag jämför förstås men det känns som att det är en del i det hela men att man måste stanna upp och tänka efter när man känner så och inte fastna i hysterin som den driver. Att jämföra är som att elda på ångesten eftersom jag inte har lika mycket som andra har.
Det är tufft att leva med en psykossjukdom som verkligen berövar en ens självständighet och yrkar försiktighet så in i norden.
Det var inte så farligt bortsett från att när jag kom hem så fick jag så mycket ångest att det tog flera timmar att landa.
Någonstans i mina funderingar känns det också som att alla som jobbar och har jobbat har så mycket mer i kroppen än vad jag har, som om att allt jag gjort har varit bortkastat.
Det känns som jag aldrig skulle kunna skjöta ett jobb eller ha en flickvänn, det är bara för mycket att lära sig. Jag får psykos ångest just nu också när jag nästan bara sitter hemma.
Ska prata med biståndshandläggare nästa vecka om boendestöd men i ärlighetens namn, jag behöver inte det, jag har haft det förr. Det är som min tillvaro är så inskränkt och att jag inte har någon aning om jag skulle klara mer.
Är jag sjuk när det inre stormar? Ibland lägger jag mig i duschen och bara lyssnar till mitt inre men då mår jag till slut så dåligt att jag måste kliva upp! Jag är också väldigt trött på kvällarna trots att jag inte gör något.
Jag är 33 och har sen mitt insjuknande aldrig haft en tjej och allt jag byggt upp under barndomen är borta och jag sitter ensam hemma och gör mina små saker fastän alla andra får så mycket.. Jag jämför förstås men det känns som att det är en del i det hela men att man måste stanna upp och tänka efter när man känner så och inte fastna i hysterin som den driver. Att jämföra är som att elda på ångesten eftersom jag inte har lika mycket som andra har.
Det är tufft att leva med en psykossjukdom som verkligen berövar en ens självständighet och yrkar försiktighet så in i norden.
Re: Psykos.
Då vet du att det är ensamhet. Kommer hem till ingenting. Klart det är oroligt. Där är ingen att luta sig mot. Där är ingen familj. Som andra har. Registrera dig. Du vet inte vart det kan leda.
Re: Psykos.
Om man somnar i duschen kan det bli översvämning. 
Hit kommer bara änglar med salt i tygvecken, som vet konsten att tiga inför den som alltid fått hjälpen försent, försent. Ylva Eggehorn
Re: Psykos.
Vadå kör inte med dig? Sitt du där och tyck synd om dig själv då. Leder ju säkert nån värt.
-
Kanske?
Re: Psykos.
Jag sitter någonstans mellan att anklaga sjukdomen som en orsak att ta mediciner som tar bort livslusten.
Tar jag mina tabletter så förblir jag i kontroll och behöver aldrig förändras, det känns som jag måste ut och leva till tusen men att jag har suttit i tvångströja så länge att jag inte vet hur man fixar det.
Prövade som sagt att trappa ut mediciner för inte så länge sedan men det gick sisådär, känns som att jag inte behöver så mycket i mitt liv med tabletter och att behovet av att göra saker är nästan noll. livsångest har jag inte så mycket av, jag är mest nervös för hur folk kommer se på mig om jag går ut och är mig själv.
Fick terapi för att jag inte ska göra saker som jag inte vill. Jag har haft så mycket ångest och samtidigt varit rädd för vad som ska hända om jag går ut. Det är negativt åt både hållen för mig när jag inte har medicin. Helst så vill jag ha det lugnt och skönt men ska jag försöka så måste jag leva med ångesten jag får av att ta bort medicin.
Det känns hopplöst, folk kan inte lita på mig, medicinerna ställer till det på så sätt att jag får personlighetsförändring om jag tar mindre.
Jag tror att ångesten jag bär på är orsakat av att min självbild är så sliten.
Är jag sjuk schizofren så innebär det något.
Är jag aktiv och lever livet som alla andra är jag fortfarande sjuk
Träffar jag någon, vilket jag inte gjort så har jag så mycket ångest att jag inte kan bärja mig.
Damned if you do, Damned if you don't. Jag får i alla fall sinnesro av medicinerna!
Tar jag mina tabletter så förblir jag i kontroll och behöver aldrig förändras, det känns som jag måste ut och leva till tusen men att jag har suttit i tvångströja så länge att jag inte vet hur man fixar det.
Prövade som sagt att trappa ut mediciner för inte så länge sedan men det gick sisådär, känns som att jag inte behöver så mycket i mitt liv med tabletter och att behovet av att göra saker är nästan noll. livsångest har jag inte så mycket av, jag är mest nervös för hur folk kommer se på mig om jag går ut och är mig själv.
Fick terapi för att jag inte ska göra saker som jag inte vill. Jag har haft så mycket ångest och samtidigt varit rädd för vad som ska hända om jag går ut. Det är negativt åt både hållen för mig när jag inte har medicin. Helst så vill jag ha det lugnt och skönt men ska jag försöka så måste jag leva med ångesten jag får av att ta bort medicin.
Det känns hopplöst, folk kan inte lita på mig, medicinerna ställer till det på så sätt att jag får personlighetsförändring om jag tar mindre.
Jag tror att ångesten jag bär på är orsakat av att min självbild är så sliten.
Är jag sjuk schizofren så innebär det något.
Är jag aktiv och lever livet som alla andra är jag fortfarande sjuk
Träffar jag någon, vilket jag inte gjort så har jag så mycket ångest att jag inte kan bärja mig.
Damned if you do, Damned if you don't. Jag får i alla fall sinnesro av medicinerna!
-
Kanske
Re: Psykos.
Nu säger huvudet att jag inte har någon människa i samma situation som jag. Jag har en kompis men han är över 50 som dom flesta i min umgängeskrets är. Det ger inte särskilt mycket man försöker skapa ett liv som 34 åring