Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Fantasio,

Du är väldigt nostalgisk. Du längtar tillbaka till Folkhemmet.

Jag började jobba på en fabrik direkt efter gymnasiet, hade ingen aning om vad jag skulle göra. Blev ju sjuk i gymnasiet så betygen havererade o jag var inte sugen på någon högskola. Efter studenten (1999) hade jag 10 veckors sommarjobb på fabriken, så efter det fick jag fortsatt anställning.

Men jag trivdes rätt bra på fabriken, avancerade till gruppchef, maskinställare o internutbildare, så det blev mer varierat jobb o inte bara monotont t.ex. stå vid en press o lägga in, pressa, plocka ut, o.s.v. Jobbade i ca 4 år, men blev allt sämre, sista tiden jobbade jag mest deltid. 2004 varslade de 30 jobb o jag var inte med i facket, o dom som inte var det fick gå först. Sen var jag sjukskriven o gick på psykiatrins arbetsterapi.

2006 fick jag praktik i en färgaffär o var där ca 9 månader. Men jag blev stressad för chefen sa att jag skulle jobba mer, så mina 12 timmar i veckan var snart uppe i nästan 40. Ville ha en anledning att sjukskriva mig så jag sköt mig i armen med ett luftgevär, fick någon sorts förvirrande tillstånd. Sen kom jag aldrig till baka dit.

Gjorde ett sista försök att komma ut i arbetslivet, så 2009 utbildade jag mig till väktare, ville jobba ensam på natten, men jag har aldrig jobbat som det.

Sen fick jag sjukersättning när jag fyllde 30 år, 2010.

På mitt sista arbete hade jag en riktigt bra chef, fast han lämnade skutan säkert en tio tolv år innan jag åkte ut med soporna. En del upplevde honom som hård, men jag tycker han var bra. Han var inte sen att visa uppskattning om man gjort något bra. Vi var som hans barn och blev uppfostrade, kan man lite skämtsamt säga. Cheferna efter gav jag inte mycket för. Vi hittade på roliga aktiviteter. Vi spelade korpfotboll där en arbetskamrat som spelade i Sleipners a-lag var med och han dominerade. Det hände att vi spelade brännboll. Ofta var vi på puben. Och julfesterna var påkostade. Skillnaden mot idag är milsvid.

Inom ett år så ska jag vara tillbaka i arbete.

Nobel wrote: ↑13 Aug 2022, 13:02 Inom ett år så ska jag vara tillbaka i arbete.

Jag hoppas att du får rätt.

Nobel,

Menar du heltidsjobb?

Krokus wrote: ↑14 Aug 2022, 09:23 Nobel,

Menar du heltidsjobb?

Jag tar mig an detta uppdrag med optimism. Optimalt vore ju om jag fixade en heltidstjänst.

I nästan tio års tid var jag den enda som skötte maskinen vi kallade tubfyllaren. 20 tabletter ned i brusrör, på med lock och stämpel i botten. Det fick mig att känna mig behövd och efter de där tio åren lärde jag upp nya på maskinen. Det var sällan det tog emot att gå till jobbet. Jag saknar mina år på arbetsmarknaden, men är numera ett vrak. Men jag har mina minnen, de kan bara alzheimer ta ifrån mig.

Jag trivdes oxå med arbetslivet. 22 år sen nu. Such a loss. Det är det här livet vi har - och spelet är över. Sen blir vi dementa

Jag tror nu ljuger.

Ja dement lär jag bli.

Personer med ångest och depression riskerar att bli dementa.
Min väninna med bipolär sjukdom har blivit dement men hon är 86 år.