Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Vad spelar det egentligen för roll hur högt msn talar med vårdpersonal. Alla klagar på att jag talar för tyst. Återkommande kommentarer.
Ska jag skrika istället?

Höj rösten något och säg, skaffa hörapparater, såvida du inte saknar tänder, då kan andra ha svårt för att höra hur du uttalar orden. Att sakna tänder är ett säkert sett att andra säger va, eller vasadu?

Jag fick också ofta klagomål att jag talade för tyst och folk sa va? Va? Hela tiden. Då utvecklade jag tekniken att prata med bukstöd. Sen dess är det ingen som klagar på min volym.

Men jag tycker att man har rätt att prata tyst om man gör det. Man ska aldrig klaga på hur en annan pratar. Det är ett personangrepp.

Va? Va? Va? Vi svenskar säger ofta va? Även fast vi igentligen hörde

Ja och va, låter rätt likt.

Ta bara propovanen och spela frisk i förvaltningsrätten.

Har också blivit beskylld för att tala med låg röst, att man inte hör vad jag säger, att jag saknar den skånska dialekten trots att jag är född och uppväxt i Skåne, förställer dialekten, men faktum med så talar jag med det språkbruk jag växte upp med, min mammas, pappa hade svårt med talet på grund av sin sjukdom som kunde påverka förmågan. Det var mammas röst jag anamma och vi har i familj faktiskt ingen utpräglad skånska, jag kan t ex inte säga det skorrande r et, har aldrig kunnat. Är nog mer snarlikt med Lundensiska, i Lund har jag aldrig hört utpräglad Skånska, i Lund talar man Lundensiska.

Och att du talar med låg röst, är det inte ganska normalt i nuläget, du är uppgiven och jag förstår och känner med dig.

De klagade också på att jag talade tyst när jag var inlagd. Vet inte om det är bättre nu..

Skrott wrote: ↑21 Sep 2022, 10:42 De klagade också på att jag talade tyst när jag var inlagd. Vet inte om det är bättre nu..

Hej Skrott, välkommen till viska, såg att du skrivit 7 inlägg, men det är första gången jag sett dig. Välkommen!

När jag var med i Göteborgs Domkyrka gick jag till församlingshemmet och där uppe på vinden höll vi ungdomar till. plågades svårt av röster, när jag skulle svara på tilltal, tänkte jag igenom varenda bokstav och vägde den på guldvåg, innan jag svarade. Svaret på det var att de sade, vi är glada för att höra din röst.

Numera pladdrar jag bara på och jag kan prata en monolog i 3 timmar utan stopp och när någon räcker upp handen och säger min tur, dröjer det inte länge innan käften på mig går. de som talar är bara rundningsmärken i trafiken.

Det var en psykolog som klagade på att jag inte talade västgötska,
när jag bor i Västergötland. Min psykoterapeut skrev i intyg att jag
var verbal.

Nej, jag talar inte tyst. Vid ridturer i skogen är det viktigt att kunna göra sig hörd för att kunna meddela resten av gänget om något händer. T ex om det kommer en bil, cyklist osv. Dessutom hör min mamma dåligt, så jag har vant mig vid att tala normalt eller ta i lite mer än normalt.