Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Känner ofta ett motstånd till vara lycklig. Börjar undra om det kan vara antipsykotikan som blockar så man inte känner livsglädje. Mitt stämningsläge är ofta ganska nedtonat.

Ja, om du har hög dos antipsykotika kan du bli dämpad.

När jag fick blodtrycksmedicinen Enalapril, märkte jag efter ett tag att jag inte kände glädje på samma sätt som jag brukar. I FASS står det, på den medicinen, att den kan ge depression. Ja, känner man inte glädje så blir man ju lättare deprimerad, helt klart. Bytte blodtrycksmedicin och nu är jag normalglad igen.

Du får kolla om depression är en vanlig biverkan på någon av dina mediciner!

Jag är inte deprimerad. Jag känner ingen glädje. Är tom. Har varit deprimerad så jag vet hur det känns.

Inwatto,

Jag tar blodtrycksmedicin men jag känner mig inte deprimerad.

Geta wrote: ↑21 Sep 2022, 21:32 Jag tar blodtrycksmedicin men jag känner mig inte deprimerad.

Det är bara med just Enalapril som jag upptäckt att glädjen blockerades. Du har säkert något annat.

Till Zoidar vill jag tillägga att antipsykosmediciner dämpar dopaminets verkan och dopamin är uppiggande och hjälper till att ge livsglädje. Tyvärr behöver vi med en schizofrenidiagnos den typen av medicin. Man får skratta ändå. Det går. (Säger jag sammanbitet).

Jag kan känna mig tom vid depression, men också när jag känner mig dränerad, du ger av dig själv, men själv går du lottlös, det är inte alltid omgivnings fel, för det är i grunden du själv som inte visar hänsyn till dig. För en del är det lätt, för mig, har det inte varit det, en bra lärdom jag lärt mig är att det är lätt att göra sig till offer, men den som tillåter det är du själv. Att öppna upp dörren till ditt hjärta är inte gjort i ett ögonblick, det har varit låst och förseglat av årtals kontroll, men går, det gör det, och det även med schizofreni/ schizoaffektiv, det tar lite längre tid bara men det kan det vara värt i slutändan.

Bra där Inwatto, man får skratta ändå men sammanbitet

Jag kan va glad, men det där starka lyckokänslan får jag nog inte längre. Det går iof att leva utan. Jag har trott det berott på annat, men senare tänkt att det kan va medicinen.

Ja det är nog medicinen. Jag känner likadant. Är inte ledsen men inte heller glad. Flackt känsloliv kallas det väl

Känt av det i veckan, det är väl gott och väl 3 månader jag tagit 6 mg istället, denna veckan och även förra, känns dämpad, seg.

Det kan vara negativa symptom.

Lite av negativa symtom kan man nog ha, när man nått 58, de ingår i sjukdomen så att säga precis som positiva.