Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Som ung hade jag väldigt mycket social ångest, social fobi kan man säga (även om jag inte är bekväm med den diagnosen). Jag kunde t ex inte sitta och äta tillsammans med folk, då var jag tvungen att gå ut på toaletten och spy. Men en del av den sociala ångesten finns kvar. Jag känner alltid press på mig att vara trevlig och rolig och liva upp församlingen. Nu förstår jag att jag inte behöver det, andra har också ett ansvar, ändå har jag kvar tänkandet.

Geta wrote: ↑11 Jun 2021, 14:17 Jag träffar min syster var fjortonde dag 1,5 timmar. Det är mitt umgänge.
Har slutat gå på träffar för psykiskt sjuka. Tror att de är nerlagda här i stan.

Här Skövde https://skovde.se/socialt-stod/Stod-til ... kt-Fritid/

Här Skara https://www.skara.se/omsorg--stod/socia ... halsa.html

Här Skaraborg https://alfresco-offentlig.vgregion.se/ ... guest=true

Cosmos wrote: ↑12 Sep 2021, 14:00 Som ung hade jag väldigt mycket social ångest, social fobi kan man säga (även om jag inte är bekväm med den diagnosen). Jag kunde t ex inte sitta och äta tillsammans med folk, då var jag tvungen att gå ut på toaletten och spy. Men en del av den sociala ångesten finns kvar. Jag känner alltid press på mig att vara trevlig och rolig och liva upp församlingen. Nu förstår jag att jag inte behöver det, andra har också ett ansvar, ändå har jag kvar tänkandet.

Jag kan känna så också.. Det är mest skuldkänslor för att jag känner att det är jag som förstör.

Ja, särskilt när man inte mår bra. Tycker jag drar ner alla andra också.

Hercules723 wrote: ↑07 Jun 2021, 15:53 Trivs ganska bra med att leva som jag gör. Ensamvarg

Jag med! Jag trivs med att inte ha människor omkring mig. Ensam är jag inte, jag har alltid sällskap

Har ju mina barn, och min syster och mamma. Annars trivs jag med att vara själv. Har också några nära vänner som jag umgås med.

Jag kände mig väldigt ensam när jag gick i gymnasiet, alla förra vänner gick andra linjer o jag flyttade med pappa in till stan (från byn där alla andra kompisar bodde). En kompis hade jag i klassen, men han var för grinig... Sen när jag började jobba på fabriken så fick jag några jobbarkompisar men vi umgicks aldrig privat.

Ibland var jag ute på krogen eller diskotek med mina kompisar från byn, men jag mådde dåligt o gick bara ut för att få dricka alkohol (men det gjorde jag när jag var själv också). Sen när jag blev 30 fick jag mer kompisar från Spiran som jag umgicks privat med också. O i den vevan, det var väl när Facebook kom, blev jag bjuden på fest till en gammal skolkamrat (från högstadiet), så började vi umgås rätt mycket. Nu umgås vi varje vecka o jag har lärt känna en stor vänkrets till honom, som jag också börjat umgås med. Det är många i min ålder som inte heller har familj o barn.

Sen tog jag en hel del droger på sent 00-tal, så jag lärde ju känna hela den kretsen i stan också. De är för det mesta trevliga, men jag vill undvika droger. Jag har så lätt att falla tillbaka... Men jag har viss kontakt med dom fortfarande. Häromveckan satt ett gäng på torget o drack öl, så de övertalade mig till att vara med, annars brukar jag inte sitta på torg o dricka alkohol...

Annars har kompisarna "från byn" familj o barn, o det är inte riktigt min grej. Så de umgås jag inte med, mer än på typ Facebook.

Sen har jag träffat några på nätet, två tjejer via Flashback.

EDIT: Sen får man väl säga att Viska är som ett bra kompisgäng, även om jag aldrig träffat någon här. Men jag tycker om att skriva o diskutera, o vi har ju det gemensamt, psykisk ohälsa, som det alltid hjälper att prata med någon om!

Vad är enklaste sättet att gå ner i vikt? Skär av ett ben!"´

HAHA

Jag har några nära vänner och min tjej så jag är aldrig ensam, om jag inte vill vara det förstås!

Cosmos wrote: ↑23 Sep 2021, 12:48 Jag har några nära vänner och min tjej så jag är aldrig ensam, om jag inte vill vara det förstås!

Farmor har lärt mig att man ska ha kvalitet på människorna omkring sig och inte kvantitet.. Det är flera som sagt det till mig.. Jag känner inte att jag kan välja människor dock.. Det är ingen som är intresserad av mig av tjejerna på coop.. Däremot är jag duktig på att få kontakt med människor som bara står..

Tyvärr har jag kommit underfund med att jag inte har några nära tjejkompisar längre. Det har jag haft förut, men inte längre. Jag har däremot några killkompisar, men de vill jag inte prata om vad som helst med.

Hade två nära väninnor nyligen men den ena har jag kapat av helt. Killkompisar är många gånger bättre