Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Men såhär kan jag inte ha det. Blir nog att ringa fysioterapeuten igen. Aaarrrghhh!

Ryggar verkar vara krångliga när de väl krånglar. Ibland säger sjukvården att det inte finns nåt att göra. Att man får lära sig att leva med det.

Det får vi kvinnor förresten höra oftare än män, när vi har kvinnoproblem. Att det inte finns nåt att göra. Fast det visst finns saker man kan göra.

Jag är så behäftad med fel att det är otroligt. Nu kommer jag att bli invalidiserad också, som grädde på moset. Tro fan att man tror sig vara Hitler återfödd.

memphis wrote: ↑23 Dec 2022, 19:22 Det får vi kvinnor förresten höra oftare än män, när vi har kvinnoproblem. Att det inte finns nåt att göra. Fast det visst finns saker man kan göra.

Som endometrios exempelvis. För att ens få göra en ordentlig undersökning måste man ha testat p-piller i minst ett halvår. Om jag har förstått det hela rätt.

Gyn vill inte hjälpa själva grundproblemet, utan vill bara skriva p-piller som ska dölja symptomen. Om någon inte vill eller kan ta p-piller "finns inget annat att göra".

Krokus wrote: ↑23 Dec 2022, 20:05

memphis wrote: ↑23 Dec 2022, 19:22 Det får vi kvinnor förresten höra oftare än män, när vi har kvinnoproblem. Att det inte finns nåt att göra. Fast det visst finns saker man kan göra.

Som endometrios exempelvis. För att ens få göra en ordentlig undersökning måste man ha testat p-piller i minst ett halvår. Om jag har förstått det hela rätt.

Gyn vill inte hjälpa själva grundproblemet, utan vill bara skriva p-piller som ska dölja symptomen. Om någon inte vill eller kan ta p-piller "finns inget annat att göra".

Ja precis! Det är ofta det är så.

Endometrios är väl mer känt idag än tidigare. Första gången jag hörde om
det var för 40 år sedan, då jag jobbade som sjukvårdsbiträde på gynekologisk
avdelning.

Endometrios brukar ge svår smärta. Men får man hjälp med det? Nä, man får lära sig att leva med det!

Man hade knappt ett namn på det tidigare.

Det gick bra med ryggen idag. Först var jag på mottagningen för injektion, sedan gick jag till mötesplatsen med ett stopp för att sätta mig på en bänk. Tog mig sista biten fram dit utan problem. På vägen hem var jag tvungen att handla något att äta och det blev en matlåda, ett sexpack och en påse chips. Kände av ryggen lite, hur det strmade, men man ska inte var någon prinsessan på ärten. På gatan jag bor på finns det bara en bänk mellan stan och min lägenhet. Faktiskt ska jag nu göra mina övningar igen.

Ryggen kände jag av, men inte så farligt. Jag gick till och från mataffären. Satte mig på fem ställen och vilade mig. Har det vänt nu, äntligen? Det börjar bli dags för mina övningar. Ska egentlgien göra dem flera gånger om dagen, där måste jag skärpa mig.

Jag önskar att det fanns fler bänkar att sitta på i stan sedan jag
blev handikappad.

Visst är det så, Geta. Nere på stan finns det rätt många bänkar. Men på vägen hem bara en.