Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Kan sorg utlösa en psykos, det undrar jag. Jag mår minst sagt svajigt. Har ont i magtrakten och är så himla trött. Röster i huvudet har jag också, bland annat en kompis som ropar på mig.

Känslomässiga upplevelser på påverka vår stabilitet.

Jo, så är det säkert. Jag håller på att tappa fotfästet känns det som. Ramla ned i helvetshålan.

Det kan det nog om stress- och sårbarhetsmodellen stämmer, och om sorg är en form av stress.


https://lakartidningen.se/klinik-och-ve ... ut-psykos/

Både efter min pappas och min mammas dödsfall, fick jag en psykos inom ett år.

Jag tänker att man kan bli inlagd och inte få permis för att gå på begravningen. Det är därför jag drar mig för att ringa psykiatrin.

Sorg är den jobbigaste känsla vi kan ha. Ångest är den känsla som s a s täcker över sorgen eftersom ångest också är en typ av försvar. Det kallas för primärvinst konstigt nog. Ångest känns ju inte som en vinst precis. Men vid jämförelse är alltså sorgen det mest djupgående.

Det är fullt möjligt att få en psykos i samband med sorg. Kallas då för reaktiv psykos.

Det var jobbigt när min farbror dog. Hur han dog. Och hur förtvivlat hans barn var. De hade svårt att se vad för positivt han ändå hade utan såg bara misär. Jag har hängt lite med min farbror de senaste åren. I hans misär som de tycker. Och det var det väl ändå oxå. Men han tog sig ut varje dag, träffade kompisar och pysslade med båten. Det såg de inte. De såg bara misären.

Nu har begravningen varit. Den var inte som HAN hade velat ha den - utan som barnen ville ha den. Mörk klädsel och stelt. Och när de pratade om honom sa de att han hade levt i misär. Det var tråkigt för hans liv var oxå ljust. Ja ja. Nu har då begravningen varit. Sorgen är inte lika påträngande. Blommorna var fina.

Ett kapitel i ett liv är slutgiltigt över. Sorg tar den tid den tar. Men jag kan rekommendera att man fortsätter göra vardagliga saker. Distrahera sig och inte bara tänka på den döde. Han finns med en som den ande i ett liv han var. Minnena finns kvar. Även om det är tragiskt och sorgligt går livet vidare. Vi som lever vi lever. Låt oss fokusera på det.

Jag pratade om demoner med en anställd på mötesplatsen. Han var inte superintresserad av ämnet och ville ha det till att det var min sjukdom som talade. Men jag går inte omkring helsnurrig som han tycks tro. Kände mig faktiskt lite förolämpad.

En släkting blev psykotisk av att hennes man hade alkoholproblem.

Psykosen kan vänta tills efter den 18:e juli. Mellan 12:e o 18:e begravs min vän. Den begravningen vill jag gå på och inte med en överrock i form av en skötare som ska hålla koll på mig.

Cosmos wrote: ↑12 Jun 2021, 17:03 Det är fullt möjligt att få en psykos i samband med sorg. Kallas då för reaktiv psykos.

En så kallad reaktiv psykos är väl lindrigare än en som bara kommer. Eller?