Jag har en " trollformel" som tar bort alla problem nästan, det är ren magi. Den kommer från de buddhistiska texter som jag begravde mig själv i för ett antal år sedan. Den lyder som följer:
" Om det finns en lösning på problemet. Då finns det ingen anledning att oroa sig. Finns det ingen lösning på problemet, då finns det heller ingen anledning att oroa sig".
För om det finns en lösning på problemet, då tar man tag i det där och då! Och problemet blir löst! Men om det inte finns nån lösning på problemet så tjänar det ändå ingen till att oroa sig, för det händer ändå. Bra va?!
"Likt gröda mognar de dödliga. Likt gröda föds de på nytt"~ Katha Upanisad.
När jag oroar mig över något specifikt, brukar jag försöka ta tag i det direkt. Om det inte går just där och då, skriver jag ned i kalendern att lösa det senare.
Är det däremot mer diffus oro, är det betydligt svårare att lösa.
Choklad ställer inga dumma frågor. Choklad förstår.
Jag är också snabb med att försöka lösa problem. Till exempel nu med knäartros.
Har börjat hos sjukgymnast, köpt tvättmaskin, fått duschpall och kryckkäppar.
Hit kommer bara änglar med salt i tygvecken, som vet konsten att tiga inför den som alltid fått hjälpen försent, försent. Ylva Eggehorn
Bra citat! Brukar också försöka vara progressiv när problem uppstår. För mig är det det mest effektiva sättet att handskas med oro - att få det överstökat. Lite svårare är det att vara progressiv när det inte går att se en specifik lösning vid problemtillfället. Då är det kanske bäst att nöja sig med att problemet inte går att lösa just då
Geta wrote: ↑30 Jun 2021, 21:08
Ja, det kan vara bra att lufta problemet med någon annan. På
så sätt kom jag på att jag ska använda en shoppingvagn med
trappklättrare.
Vilken våning bor du på?? Bara trappor och ingen hiss verkar det som.
Geta, du kanske på sikt måste skaffa en handikappanpassad lägenhet? Du får säkert en bra slant om du säljer lägenheten, och kan flytta till bottenvåning, eller hus med hiss. Jag bor i en handikappanpassad lägenhet. Trösklarna är låga och dörrarna breda. Nedre botten. Bara att gå rakt in. Dessutom finns det hiss i huset, så inga problem att ta sig till tvättstugan.
"Likt gröda mognar de dödliga. Likt gröda föds de på nytt"~ Katha Upanisad.
Har funderat fram och tillbaka. Som handikappad kan man erbjudas ett
trygghetsboende som är handikappanpassat. Än så länge kan jag gå i
trapporna. Ska bo här så länge jag kan.
Hit kommer bara änglar med salt i tygvecken, som vet konsten att tiga inför den som alltid fått hjälpen försent, försent. Ylva Eggehorn
Geta wrote: ↑02 Jul 2021, 19:39
Har funderat fram och tillbaka. Som handikappad kan man erbjudas ett
trygghetsboende som är handikappanpassat. Än så länge kan jag gå i
trapporna. Ska bo här så länge jag kan.
Vi blir alla äldre. Själv är jag 65+nu, men fasar för äldreboende!
