Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Fantasio wrote: ↑05 May 2022, 23:18 Jo visst. Men vad är rätt? Hur kommer man någon in på livet, så man inte kastar sig huvudstupa in i ett förhållande med någon man inte klickar med?

Vet inte. Många fastnar i dåliga förhållanden.

Jag behöver närhet och kärlek asså .. Det är tid nu, har bankat ihjäl apatin. Det har varit ett slöseri med tid. Bjud hem mig för fan. Det låter slajmigt! Men det blir rock n roll i bingen. Du glömmer aldrig mig, det lovar jag!



PM <------------

Jag skräms!

Känner mig till freds trots det att jag inte fått till det med någon de senaste 4 åren. Känner mig nöjd trots det. Börjar mogna i min sjukdom känner jag, och för varje dag som går blir jag mer redo att återvända till ett normalare liv.

Man lär sig efter att tag att leva utan det och vara tacksam för det man har.

https://www.allas.se/noje/linda-marie-o ... et/8635117

En artikel om Linda-Marie. Har något minne av att Richard gillar henne.

Ja!

Linda-Marie är fin! Även Sarah Dawn Finer!

Jag tycker om lite mulliga tjejer. Det är väl kanske nån fetisch, men jag bryr mig inte om att andra tycker det är konstigt. Har mest varit med något mulliga tjejer. Kanske därför? Men jag känner inget behov av att få vara med en trådsmal tjej.

Det är så tråkigt att läsa om att Linda-Marie får så mycket näthat mot sig!

Insåg precis att jag är förälskad i en fantasi, varken mer eller mindre. Men kan fantasin bli verklighet?

När jag var tonåring blev jag förälskad i karaktärer i tv-serier. bra jobbat, Krokus.

Krokus wrote: ↑29 Jul 2022, 21:02 När jag var tonåring blev jag förälskad i karaktärer i tv-serier. bra jobbat, Krokus.

Ja, men lite så var det nog för många. Jag var lite kär Rachel i TV-serien vänner.

Hehe, ja. Jennifer Aniston anses väl fortfarande vara snygg? Såg senast idag en artikel om hennes nya frisyr.

Har aldrig varit särskilt romantisk tycker jag, men... Jag är förälskad i fantasin att ha en djup romans med någon. Med någon jag skulle göra allt för. Till och med offra mitt liv för.

Jag skulle vilja känna samma känsla igen. Vi hade börjat att ta samma buss hem från skolan, och allt var pirrigt. Jag sträckte sakta ut min hand för att försiktigt vidröra hennes. Mitt hjärta slog, bdump bdump, vi flätade samman våra fingrar och höll varandra i handen hela resan hem. Med jämna mellanrum tittade vi varandra i ögonen, rosiga om kinderna och log mot varandra. Behövdes inga ord, det enda som behövdes var pirret i magen.

Skulle vilja uppleva något liknande igen. Gärna med någon som är mer mogen än mig, som är skicklig på att förstå och uttrycka känslor. Jag har alltid varit emotionellt stabil, mina känslor har inte svängt särskilt mycket. Detta har gjort det svårt för mig att bli kär och att förstå mina känslor. Vill träffa någon där det är tydligt att vi båda är förälskade och nyfikna i varandra, men att vi tar det långsamt och listar ut hur vi känner. Något motsägelsefullt, men ja, det är det jag menar.

Jag tror knappt jag är kapabel längre att bli förälskad. Men jag kan känna kärlek, bara svårt att "fall in love". Känns som jag vuxit ur det, att förälskelse bara är en fantasi. Men vad vet jag. Oavsett är förälskelse övergående, men kärleken består.