Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Zoidar wrote: ↑25 Aug 2022, 01:53 Jag tror knappt jag är kapabel längre att bli förälskad. Men jag kan känna kärlek, bara svårt att "fall in love". Känns som jag vuxit ur det, att förälskelse bara är en fantasi. Men vad vet jag. Oavsett är förälskelse övergående, men kärleken består.

Sådär känner jag med. Om kärleken ska nå mig får den må mig på outgrundliga vägar.

En kvinna var inneboende med mig åtta, nio dagar för fyra år sedan. Faktiskt så saknar jag henne. Vi tittade på mycket film tillsammans och var på pizzeria och på mötesplatsen. Hon aktiverade mig, men jag tappade tyvärr intresset för henne. Kände att jag behövde vara ifred också. Ett förhållande skulle jag klara av att ha, för då skärper man till sig och ligger inte och trynar i sängen hela dagarna.

Det finns en kvinna jag skulle vilja gå på puben med, lära känna henne lite bättre. Men jag törs inte fråga henne, för hon är inte intresserad av mig. Men drömma kan man ju göra.

Där finns en äldre kvinna som idag sa att hon ville följa med mig på buffé imorgon. Men hon har aldrig några pengar och vet inte om jag är så sugen på att betala hennes mat också. Jag tror inte det blir av, ärligt talat.

Du kan inte vara snål om du vill träffa en kvinna, Fantasio. Du får räkna med att bjuda på en middag eller två.

Ja, jag får väl göra det. Är mest intresserad att ha henne som vän.

Jaha. Då förstår jag. Då behöver du inte bjuda på middag.

Jag har hittat en fantastisk kvinna! Hon har asperger o hennes nördintresse är radioaktiva grejer! Hon skulle jag kunna tänka mig att bli ihop med. Men hon bor i USA o vi är bara vänner på Facebook (har inte träffat henne IRL).

Cool Richard! Du kan väl åka på semester till henne?

Ja, det skulle vara kul! Men jag vet inte om jag får komma in i USA efter mina experiment...?

Flera av hennes väninnor gillar också radioaktiva grejer.

Via nätet kan man hitta det mesta, presumtiva flickvänner inkluderat. Men jag vill inte regga mig på en datingsida, vill inte betala för att hitta någon. Kanske via Facebook, men jag har mest förståndshandikappade som vänner där.

Kompisen träffade en tjej på sitt boende när hon bodde där tillfälligt. Han nämnde hennes namn och vilken ort hon kom från. Då trillade polletten ned och jag kom på vem det var. Hon mer än lovligt sjuk och skrek "nazist" efter mig när vi var inlagda tillsammans. Henne kan han slita med hälsan, jag är inte intresserad av henne. Helst vill jag ju att kvinnor ska ha så milda symptom som det går.