Sorg

[Geta]

Min sista jul med min mamma hade jag för 18 år sedan. Hon låg
på min soffa och såg på film i TV.
https://www.youtube.com/watch?v=yuzXPzgBDvo

[Fantasio]

Jag sover gärna bort så mycket av dagarna jag bara kan. Har fått ett ökat sömnbehov och tror att det beror på mina föräldrars bortgång. Vakna upp till ännu en lång och ensam dag är ju inget vidare. Jag saknar mamma och pappa så mycket.

[Geta]

Fantasio,

Jag tycker att du har tagit dina föräldrars bortgång med lugn.
Du har fasat för den här tiden. Det har du skrivit i många inlägg.

[Fantasio]

Jo, så är det, Geta. Admin1 rekommenderade att man skulle se på komedier, gärna Jim Carrey-filmer. Det är inte så att jag sitter och gråter, men jag bär på sorg och saknad.

[Fantasio]

Orken att gå upp och göra något av dagen finns inte där längre. Varför gå upp vid till exempel elva? Förutom att inhandla matlådor då. Jag kan lika gärna sova bort all min tid. Jag tänker på stackars pappa som gick och la sig i sin säng redan tidig kväll. Min mamma låg i en för henne anpassad säng, så de sov på olika sängar. Han kände sig ensam. Fasen, nu gråter jag.

[Fantasio]

Jag är så glad åt bilden på pappa och mamma på Facebook. Det känns som att de lever när jag tittar på bilderna. Hur kunde det gå som det gjorde? Båda döda inom tre veckor och några timmar. Nej, jag tror inte att jag fruktar döden, inte så mycket som förr i alla fall. Det är bara att leva med saknaden och hoppas på en existens hos Gud. Det är tungt nu.

[Fantasio]

Man kanske skulle ringa jourhavande präst. Har gjort det en gång, men det gav inte så mycket. Beror kanske på vem man får prata med, om personkemin stämmer. Jag sitter ensam med så mycket tankar.

[Fantasio]

Det har gått drygt fem månader sedan mamma gick bort. Sorgen finns kvar i mig. Jag tror aldrig att jag kommer över hennes o pappas bortgång. Men man kan väl lära sig leva med sorg och saknad tänker jag.

[Geta]

Det ingår i livet att förlora sina åldrande föräldrar. De flesta kan
stå på egna ben utan föräldrarna.

[Fantasio]

Jag är som ett barn i en mans kropp.

[Fantasio]

Jag tänker på mina föräldrar hela tiden. Vill ha någon att prata liv och död med. Akutenheten nästa?

[Richard]

Jag har också tänkt mycket på döden på sistone... Jag vill inte dö! Men alla gör det förr eller senare. Bara att hoppas på att man själv o sina nära lever tills minst 80 år. Ibland gör jag farliga saker, men ska försöka att låta bli, jag är rädd för hjärtinfarkt. Min mamma berättade nyligen att hon har aneurysm, men det är inte så farligt i hennes fall. Men min mosters ex-man dog en plötslig död när hans aorta sprack... Tror min gamla klassföreståndare dog av aneurysm också.

Man får tänka att efter döden, så är det precis som innan man föddes! Man finns helt enkelt inte! Men vad händer med medvetandet? Det kommer inte att märkas, inga drömmar, ingenting, som när man är nedsövd.