Vartefter att man blir äldre åldras ens vänner och släktingar de också. Inget består, allt förändras. Alla ska vi dö. Dö! Jag har mina vänner och jag har min syster. Men hur länge? Jag vill bara gråta när jag tänker hur hårt och skoningslöst döden slår mot en. Att folk man håller av och älskar går bort.
Jag lyssnar på Cornelis Vreejswik, en box jag hämtade från mina föräldrar. Nu är saknaden stark. Dessutom går jag till och från mataffären förbi huset mamma och pappa bodde i och tittar upp mot fönstren. De finns inte där längre, de ligger på kyrkogården.
Fantasio wrote: ↑23 May 2022, 22:50
Nya hyresgäster har flyttat in i mina föräldrars gamla lägenhet. Röksaneringen gick på 135000, så det blev inget arv.
Ja, du sa det blev dyrt. Fanns det ingen försäkring som täckte det?
"Den som tror på mig, som Skriften säger, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram." - Johannesevangeliet 7:38
