Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Från Depressiva döden på Facebook.

Det händer ofta att jag tänker på Islaa, jag saknar henne. Men det går i vågor/perioder där det varierar hur ledsen/sorgsen jag blir av att tänka på gamla minnen med henne. Ibland kan jag le åt minnen, men blir sedan påmind om att jag inte kommer få träffa henne igen.

Min morfar gick bort för några dagar sedan. Han gjorde det på ett fridfullt sätt.

Beklagar förlusten!

Gud är kärleken, det är det som gjorde att vi blev födda, kärlek råder också när vi dör. Samt Gud vill ingen människas död.

Logos, sanningen logiken, lagen talar Kristna och Judar om https://sv.wikipedia.org/wiki/Logos

Av kärlek är vi födda, med kärlek dör vi.

"Sorg är kärlekens pris".

När mitt ex försvann, "flydde" som hon själv beskrev det, tog det tre år innan jag kände något. Men efter att jag slutat med antidepressiva kom det. En sådan sorg hade jag aldrig upplevt och hoppas verkligen att jag slipper uppleva det igen. Det var som om en glödande lans högg mig rakt itu. I cirka tre år höll det på natt som dag. Positivt var att jag gick ner 47 kg i vikt under den perioden

Jag har bara haft sorg efter gamla hundar och människor. Det är lättare att komma över det då, än när någon som är ung dör. Det är ju livets gång att dö när man är gammal.

Eftersom jag har dokumenterat klena nerver tror jag att sorgen är extra svår att komma över. Jag har väl aldrig klippt den mentala navelsträngen.

Jag upplever en stor saknad efter mina föräldrar. Mamma och jag brukade prata i telefonen varje dag. Nu har jag ingen mamma att ringa längre. Som jag saknar mina föräldrar. Men jag slipper oroa mig för dem, då jag tror de har det bra i Guds rike.

Det måste vara väldigt konstigt när ens föräldrar är borta. De har ju alltid funnits i ens liv. Plötsligt finns de inte längre. Måste vara en märklig känsla. En del av ens sociala nätverk går under.

Detta blir min första jul utan mamma och pappa. Jag får härda ut och kanske gråta en skvätt. Jag är inte van vid dödsfall, men tror inte att man någonsin vänjer sig för att vara ärlig.