Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Jag var 14 när jag fick min första psykos.

Hade hypokondri, trodde att jag var döende i sjukdomar, som ung och om det räknas som psykos så var det min första episod.

Min första/andra episod kom vid 25 med vanföreställningar och hallucinationer.

Tyckte inte vid dessa tillfällena att jag skulle vara psykiskt sjuk. Har fortfarande svårt att greppa att jag är sjuk.

Mår bättre på antipsykotika oavsett. Slipper känslan av att vara jagad.

Det psykosmedicin gör är att den tar bort paranoian men inte andra symptom som ångest och depression. Tror inte jag får någon ny psykos utan att det är depressioner som kommer och går.

För mig har det aldrig varit tal om att jag varit sjuk.. Det är snarare som jag har accepterat mitt öde som inlagd och sjukskriven.. Jag har ett speciellt förhållningssätt till världen som gör att jag är lite svår att läsa.. Jag berättar alltid ur en vinkel eller tycker att saker är okej fastän jag tror saker rent objektivt är psykos.. Jag tror t.ex. att folk kan läsa mina tankar och att jag kan läsa deras. Frågade läkaren om det var något och hon sa att det inte var något som brukade lägga någon större vikt vid.. Det var ett mindre symptom..

Sist jag fick en psykos så var problemet att jag hade god kontakt med psykiatrin och dom sa hela tiden att allt gick som det skulle trots att jag blev mer och mer psykotisk. Till sist var jag helt utan medicin och kände mig tvungen att få tvångsinläggning på slutenvården.. Det hela var så märkligt.. Det har alltid varit så att bara en ända läkare har förstått min psykos, dom andra säger bara att jag har lite konstigt tankar eller "gränspsykotisk".. Kan säga att jag klarar mig som psykotisk men livet blir inge bra.. Idag har jag medicin för att jag själv valt att jag vill ha den och ofta måste jag va väldigt tydlig med vad min psykos innebär, man kan inte se eller höra på mig om jag har psykos eller inte, det skulle lika gärna kunna vara något annat..

Får se nu.. Sist sa Karolin överläkare i psykiatri att "någon psykossjukdom har du". Det ända jag har att fundera kring när det häller detta är att jag är stark i många av de faktorer som schizofrena inte ska va.. Ingen rolig läsning men det känns som jag faller mellan stolarna. Jag är för högfungerande för att ha den svåraste sjukdomen i hela psykiatrin.

Det var min mamma som konstaterade, när jag var 13 år att jag kunde se
fram emot ett liv som sinnessjuk.

Läste det i en annan tråd.. Vi har inte alla hästar i stallet kan man säga.. Det krävs mer för att fungera idag även om sjukdomen i sig är förlamande.