Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Jag går dit där en gång i veckan. Hämtar tabletter. Jag hatar dem. Att vara där så klistrar jag på en fasad och är trevlig. Det känns som att gå hem till sin våldtäktsman och vara smörig så man inte får stryk. Jag vet att detta låter sinnessjukt. Men jag vill inte gå dit mer. Jag har inte lpt. Kan man skriva ut sig därifrån? Kan man bli av med dem??

Min erfarenhet är att psykiatrin håller en hårt i sitt grepp. Jag har inte heller tyckt om det. Men det kanske är något bra.

Det är inte bra för mig.. Jag vill gå till TV4 med det här. Den jävla läkaren jag haft borde sitta i fängelse. Det är mega ångest att gå dit. Seriöst, de kollar med en så man inte har spårat ur. Därför går jag dit. Men jag svär vid Gud, att låser de in mig där igen, så slår jag ihjäl nån.
Hur trevligt låter det? Jag vill inte gå dit.

Om jag vill ha benso varje dag måste jag gå till mottagningen en gång i veckan. Varannan vecka (torsdag) är jag där för injektion. Det är lie jobbigt att gå upp tidigt, annars har jag inget emot att gå dit.

Tror tyvärr att Amandara har rätt, det är svårt att bli av med dem. En annan grej som är svår att bli av med är npf-diagnoser.

Är tacksam för att jag har kontakt med psykiatrin en gång om året.

Jag var livrädd för psykiatrin ett tag. Det var kontraproduktivt. De kunde lagt lite tid på att sälja in sig själva, vad de gör och varför och exakt vad de kan stå till tjänst med. Jag har oxå fösts runt med tvång.

amandara wrote: ↑21 Sep 2021, 16:35 ... De kunde lagt lite tid på att sälja in sig själva, vad de gör och varför och exakt vad de kan stå till tjänst med...

Håller med!

amandara wrote: ↑21 Sep 2021, 16:35 Jag var livrädd för psykiatrin ett tag. Det var kontraproduktivt. De kunde lagt lite tid på att sälja in sig själva, vad de gör och varför och exakt vad de kan stå till tjänst med. Jag har oxå fösts runt med tvång.

Mig har psykiatrin hjälpt många gånger. Är så foglig och säger bara ja till allt (nästan).

Jag har väldigt lite kontakt med psykiatrin. Oftast löses allt via 1177 och telefon.

Jag kopplar ner mig så mycket som möjligt från allt som har med psykiatrin att göra. Har slutat med Peeruppdrag och med målarverksamheten. Träffar läkaren en gång om året och min kp nån gång då och då. Min läkare är bra, min kp är bra. Men jag har ett fungerande liv som det är nu och har inte så stora psykiatriska behov. Jag är stabil i min sjukdom och vet hur slipstenen ska dras. Jag får ringa min kp närsomhelst, på kontorstid, och kan prata med honom eller boka in en tid. Detvär en trygghet, han finns där. Men när jag inte behöver det så behöver jag inte gå till psykiatrin.

De första 15 åren av min sjukdom var jag TVUNGEN att träffa en kp varannan vecka. Som jag hatade det. Jag vill inte ha myndigheter i mitt liv i onödan. Jag är inte säker på att det var lagligt av dem att tvinga mig till det. Jag var inte under tvångsvård.

Nu har jag bra kontakter i psykiatrin. Men det har inte alltid varit så. De har varit en del av den stora skräcken. Innan jsg visste vad psykiatrin kan erbjuda för hjälp. Det var inte länge sedan de lobotomersde folk. Vem ser inte med skräck framför sig nerdragen psykiatripatienter. Bli omyndigförklarad. Mycket stt vara rädd för, och ingen förklarade. Vad psykiatrin VERKLUGEN kan hjälpa med. Man hamnade liksom bara på tåget och hade ingen aning om vart det bakade hän.

Jag tycker att psykiatrin kunde vara bättre på att sälja in sig själv till sina patienter. Redogöra för vad de KAN göra för en och vilka resurser de kan erbjuda. Mig hanterade de med tvång fast det inte var lagligt. 10 förskrämda bortkastade år. I skräckens välde.

amandara wrote: ↑14 Jan 2022, 11:36 De första 15 åren av min sjukdom var jag TVUNGEN att träffa en kp varannan vecka.

I början (kanske 1-1,5 år) var jag också tvingad att gå till en kurator varje vecka. Personkemin stämde inte, samt att varje vecka var på tok för ofta. Ingen LPT i mitt fall heller.