Så lugnar jag mig

[Klankedinken]

Ser du Amandara ...

Provat alkohol nu också..

Hjärnan vill ha mycket som man inte vet funkar, alkohol, socker, fett?

Det är bara att stoppa i sig!

[amandara]

Jo. Vid väl valda tillfällen. Passar det sig.

[Swesanne]

Jag hade aldrig ångest innan jag blev sjuk I november 1998. Inte över barnvåldtäkten inte över något. Sen jag blev sjuk, är jag mycket känsligare och ångest tränger igenom. Jag har fått en hjärnsjukdom. Hjärnsjukdom är som vilken sjukdom som helst - en samling symtom på något som är fel. Det är inget hokus pokus bara för att det är en sjukdom I just hjärnan. Sen jag fick min hjärnsjukdom är jag mycket känsligare som sagt, och har mycket ångest av och till. Att jag överhuvudtaget har ångest har med att jag har en hjärnsjukdom att göra.

Innan jag blev sjuk har jag alltid kommit ihåg barnvåldtäkten, som ett bildminne som en film. 1999 trängde känslorna igenom, för att min hjärnsjukdom gjorde hjärnans försvarsmekanismer svagare- och PTSD kom fram. Jag har efter det med jämna mellanrum PTSD tfa den händelsen.

För övrigt hade jag en bra barndom.

Innan 1998 november var jag stencool och inte stresskänslig. Jo jag hade prestationsångest. Första gången jag blev sjuk, i depression var när jag var i 17-18 årsåldern. Så min hjärna har varit skör länge. Men jag har varit högpresterande och har tacklat problemen. Har en universitetsutbildning och en hyfsad karriär i mountainbiketävlande. Efter att jag blev sjuk I psykossjukdom november 98 är hjärnan kaputt.

Helt andra spelregler gäller nu sen hjärnan blev kroniskt sjuk. Efter depressionen i 17-18 årsåldern kunde jag återhämta mig, även om det tog ett par år.

Just jag, och många här, har sin största sårbarhet i just hjärnan. För andra är det hjärtsjukdom, diabetes eller whatsoever. När organismen är stressad bryter just den sjukdomen ut, fallerar just det systemet. Jag har tex inte cancer. Eller diabetes. Utan för just mig är hjärnan den svaga länken.

Även att jag haft och har en skör hjärna har jag en fysioterapiutbildning, läst på läkarlinjen och varit 2a i Svenska långloppscuppen i mountainbike. Min hjärna har varit högfungerande periodvis, trots att den varit skör och att jag är sårbar just i hjärnan.

Men sen psykossjukdomen dök upp för 22 år sen är jag allvarligt handikappad. Pga att hjärnan är sjuk. Bryter man ett ben kan man inte gå på benet, innan det är läkt. Min psykossjukdom går i skov men jag är kroniskt handikappad av de nedsättningar som finns i hjärnan.

Jag har dåligt korttids och arbetsminne. Jag har dålig koncentrationsförmåga. Jag har kraftigt sänkt energi och uthållighet. Jag är stresskänslig. Allt har med hjärnan att göra och är symtom på sjukdom och handikapp.

Det jag beskriver ovan är handikapp. När jag är i ett sjukdomsskov kommer så mycket fler symtom, sjukdomssymtom in. Ni känner alla till hur dessa psykossymtom kan se ut.

Jag har varit allvarligt sjuk i 22 år. Det har varit riktigt tufft periodvis. Psykoser är inget att leka med.

Idag har jag en hyfsad funktionsnivå, mot bakgrund av den allvarliga och handikappande sjukdomen. Vi spelar inte efter samma spelregler som fullt friska.

Men med åren har jag lärt av erfarenheter, fått en bra medicinering som funkar och har backup i omgivningen. Jag har ett nätverk som jag tillhör, ger och tar i.

Det är många i samhället som drabbas av psykisk ohälsa. Precis som att alla kan bryta ett ben eller stuka en fot. Hjärnan är en dynamisk struktur och den kan skadas. Exakt vad en stukad hjärna beror på vet jag inte vetenskapligt. Stress spelar in. Anders Hansen har skrivit boken "Depphjärnan", varför vi har så mycket psykisk ohälsa fastän vi har det så bra. Den som är intresserad av området kan läsa den boken. Jag har själv inte läst den.

Jag tänker inte gå in på vad jag tror är orsakerna till psykisk ohälsa, utan konstaterar bara att det är vanligt. Allvsrlig psykisk sjukdom är däremot inte lika vanligt.

Så bra skrivet amandara, jag kan inte beskriva det bättre själv!

[amandara]

[wasp]

Jag hade aldrig ångest innan jag blev sjuk I november 1998. Inte över barnvåldtäkten inte över något. Sen jag blev sjuk, är jag mycket känsligare och ångest tränger igenom. Jag har fått en hjärnsjukdom. Hjärnsjukdom är som vilken sjukdom som helst - en samling symtom på något som är fel. Det är inget hokus pokus bara för att det är en sjukdom I just hjärnan. Sen jag fick min hjärnsjukdom är jag mycket känsligare som sagt, och har mycket ångest av och till. Att jag överhuvudtaget har ångest har med att jag har en hjärnsjukdom att göra.

Innan jag blev sjuk har jag alltid kommit ihåg barnvåldtäkten, som ett bildminne som en film. 1999 trängde känslorna igenom, för att min hjärnsjukdom gjorde hjärnans försvarsmekanismer svagare- och PTSD kom fram. Jag har efter det med jämna mellanrum PTSD tfa den händelsen.

För övrigt hade jag en bra barndom.

Innan 1998 november var jag stencool och inte stresskänslig. Jo jag hade prestationsångest. Första gången jag blev sjuk, i depression var när jag var i 17-18 årsåldern. Så min hjärna har varit skör länge. Men jag har varit högpresterande och har tacklat problemen. Har en universitetsutbildning och en hyfsad karriär i mountainbiketävlande. Efter att jag blev sjuk I psykossjukdom november 98 är hjärnan kaputt.

Helt andra spelregler gäller nu sen hjärnan blev kroniskt sjuk. Efter depressionen i 17-18 årsåldern kunde jag återhämta mig, även om det tog ett par år.

Just jag, och många här, har sin största sårbarhet i just hjärnan. För andra är det hjärtsjukdom, diabetes eller whatsoever. När organismen är stressad bryter just den sjukdomen ut, fallerar just det systemet. Jag har tex inte cancer. Eller diabetes. Utan för just mig är hjärnan den svaga länken.

Även att jag haft och har en skör hjärna har jag en fysioterapiutbildning, läst på läkarlinjen och varit 2a i Svenska långloppscuppen i mountainbike. Min hjärna har varit högfungerande periodvis, trots att den varit skör och att jag är sårbar just i hjärnan.

Men sen psykossjukdomen dök upp för 22 år sen är jag allvarligt handikappad. Pga att hjärnan är sjuk. Bryter man ett ben kan man inte gå på benet, innan det är läkt. Min psykossjukdom går i skov men jag är kroniskt handikappad av de nedsättningar som finns i hjärnan.

Jag har dåligt korttids och arbetsminne. Jag har dålig koncentrationsförmåga. Jag har kraftigt sänkt energi och uthållighet. Jag är stresskänslig. Allt har med hjärnan att göra och är symtom på sjukdom och handikapp.

Det jag beskriver ovan är handikapp. När jag är i ett sjukdomsskov kommer så mycket fler symtom, sjukdomssymtom in. Ni känner alla till hur dessa psykossymtom kan se ut.

Jag har varit allvarligt sjuk i 22 år. Det har varit riktigt tufft periodvis. Psykoser är inget att leka med.

Idag har jag en hyfsad funktionsnivå, mot bakgrund av den allvarliga och handikappande sjukdomen. Vi spelar inte efter samma spelregler som fullt friska.

Men med åren har jag lärt av erfarenheter, fått en bra medicinering som funkar och har backup i omgivningen. Jag har ett nätverk som jag tillhör, ger och tar i.

Det är många i samhället som drabbas av psykisk ohälsa. Precis som att alla kan bryta ett ben eller stuka en fot. Hjärnan är en dynamisk struktur och den kan skadas. Exakt vad en stukad hjärna beror på vet jag inte vetenskapligt. Stress spelar in. Anders Hansen har skrivit boken "Depphjärnan", varför vi har så mycket psykisk ohälsa fastän vi har det så bra. Den som är intresserad av området kan läsa den boken. Jag har själv inte läst den.

Jag tänker inte gå in på vad jag tror är orsakerna till psykisk ohälsa, utan konstaterar bara att det är vanligt. Allvsrlig psykisk sjukdom är däremot inte lika vanligt.

Liknar i mångt och mycket min situation, bara det att jag är äldre än du. För mig rämnade tillvaron 1979-1980 och 1981 gick visst huvudsäkringen! Röster har jag hört sedan 1978, men svagt och ett sorts sällskap. 1981 blev det röster från grannar på Norrlandet och jag sprang runt som hackspetten i Kalle Ankas julprogram ungefär. Istället för att åka till universitetet och ht 1981, blev det värre och värre, så jag bytte en föreläsningssal mot en sal på psyk här i stan. Sommarlovet 1981 får mig att kräkas när jag tänker på det!

Bra skrivet Amandara!

[Klankedinken]

Har nu nästan lyssnat klart på depphjärnan! Det viktigaste man kan förstå från den boken är plasticiteten.. På olika sätt formar vi våran upplevelse efter våran "Story", vad vi tror vi är men enligt boken och även från andra sammanhang kan man forma om hjärnan, det är det som är plasticitet.. Det väl så att han vänder sig främst till dom med problem av ångest och depression, schizofreni är ju för många en livslång sjukdom även om det finns dom som växer ur det..

Jag vill gärna gå med på att oavsett vilken psykisk sjukdom du har så går det att göra förbättringar av ditt mående genom att göra rätt saker. Dom sakerna är vad Hansen tar upp i boken och borde ligga nära hjärtat.

Intressant fakta:
Den minsta mängden motion du behöver för att få effekt på måendet är 60 minuter promenad 1 gång i veckan.
15 minuter löpning motsvarar 60 minuter promenad.
Jag kommer inte ihåg riktigt men den maximala mängden motion du kan göra är 60 minuter löpning 5 dagar i veckan, efter det sker ingen förbättring.
Det som sker vid motion är motsatsen till depression, neurotransmittorerna dopamin, noradrenalin och serotonin höjs under motionen samt även efter motionen.
Vad gäller ångest och oro så lindras den av motion, i boken står att hjärnans hpa axel finkalibreras. Han påstår att det som händer vid bättre kondition, (alltså hur länge du orkar gå/springa) förändrar hur kroppen upplever faran av t.ex. ett rovdjur eller inkräktare. Det är som att kroppen inte stressar sig själv lika mycket eftersom att du kan hantera hotet bättre med din nya prestanda.

Själv sitter jag och gråter över att jag är så fet och har dålig prestanda men samtidigt hoppas jag att hjärnan trots mina kilon tolkar min prestanda efter hur länge jag orkar hålla hög puls snarare än vad kroppen faktiskt klarar. Förhoppningsvis är det så att starka lungor och hjärta är viktigare än vad du faktiskt kan prestera, även om det absolut är så att min extra kilon kring magen är en nackdel!

[amandara]

Liknar i mångt och mycket min situation, bara det att jag är äldre än du. För mig rämnade tillvaron 1979-1980 och 1981 gick visst huvudsäkringen! Röster har jag hört sedan 1978, men svagt och ett sorts sällskap. 1981 blev det röster från grannar på Norrlandet och jag sprang runt som hackspetten i Kalle Ankas julprogram ungefär. Istället för att åka till universitetet och ht 1981, blev det värre och värre, så jag bytte en föreläsningssal mot en sal på psyk här i stan. Sommarlovet 1981 får mig att kräkas när jag tänker på det!

Bra skrivet Amandara!
[/quote]
Tack wasp. Ja psykossjukdom är ett beskt piller och förstör mycket.

[Klankedinken]

Med hansens ord skulle det betyda att om du var mer vältränad så skulle du kunna stå emot ångesten och stressen som en psykos medför.. Däremot har jag själv gjort en liten medicinändring där jag lagt till 5 zyprexa. Det har gjort att en del av mina nojor har släppt men också att jag blivit mer passiv..

Vad gäller schizofreni så är medicinerna viktigare än motionen och det tror jag gäller för all tung psykisk ohälsa!

[Geta]

För behandling av schizofreni borde konditionsträning läggas in i grupp.
Men jag vet att många är emot det.

[Krokus]

För behandling av schizofreni borde konditionsträning läggas in i grupp.
Men jag vet att många är emot det.

Vilka är argumenten emot? På t ex Friskis och Svettis finns många gruppträningsformer, och alla som går på passen var väl nybörjare en gång i tiden.

[Klankedinken]

Tror att schizofrena är för känsliga för att motionera i grupp.. Kanske träna med en coach om det går..

[amandara]

Tror att schizofrena är för känsliga för att motionera i grupp.. Kanske träna med en coach om det går..

Varför skulle det vara på det viset? Schizofrena är människor som alla andra. Det finns soft pass att börja med.