Tryck på loggan till vänster om du är intresserad av att delta i diskussionerna!
http://viska.nu/
...Så bra skrivet amandara, jag kan inte beskriva det bättre själv!amandara wrote: ↑17 Oct 2021, 11:10 Jag hade aldrig ångest innan jag blev sjuk I november 1998. Inte över barnvåldtäkten inte över något. Sen jag blev sjuk, är jag mycket känsligare och ångest tränger igenom. Jag har fått en hjärnsjukdom. Hjärnsjukdom är som vilken sjukdom som helst - en samling symtom på något som är fel. Det är inget hokus pokus bara för att det är en sjukdom I just hjärnan. Sen jag fick min hjärnsjukdom är jag mycket känsligare som sagt, och har mycket ångest av och till. Att jag överhuvudtaget har ångest har med att jag har en hjärnsjukdom att göra.
Innan jag blev sjuk har jag alltid kommit ihåg barnvåldtäkten, som ett bildminne som en film. 1999 trängde känslorna igenom, för att min hjärnsjukdom gjorde hjärnans försvarsmekanismer svagare- och PTSD kom fram. Jag har efter det med jämna mellanrum PTSD tfa den händelsen.
För övrigt hade jag en bra barndom.
Innan 1998 november var jag stencool och inte stresskänslig. Jo jag hade prestationsångest. Första gången jag blev sjuk, i depression var när jag var i 17-18 årsåldern. Så min hjärna har varit skör länge. Men jag har varit högpresterande och har tacklat problemen. Har en universitetsutbildning och en hyfsad karriär i mountainbiketävlande. Efter att jag blev sjuk I psykossjukdom november 98 är hjärnan kaputt.
Helt andra spelregler gäller nu sen hjärnan blev kroniskt sjuk. Efter depressionen i 17-18 årsåldern kunde jag återhämta mig, även om det tog ett par år.
Just jag, och många här, har sin största sårbarhet i just hjärnan. För andra är det hjärtsjukdom, diabetes eller whatsoever. När organismen är stressad bryter just den sjukdomen ut, fallerar just det systemet. Jag har tex inte cancer. Eller diabetes. Utan för just mig är hjärnan den svaga länken.
Även att jag haft och har en skör hjärna har jag en fysioterapiutbildning, läst på läkarlinjen och varit 2a i Svenska långloppscuppen i mountainbike. Min hjärna har varit högfungerande periodvis, trots att den varit skör och att jag är sårbar just i hjärnan.
Men sen psykossjukdomen dök upp för 22 år sen är jag allvarligt handikappad. Pga att hjärnan är sjuk. Bryter man ett ben kan man inte gå på benet, innan det är läkt. Min psykossjukdom går i skov men jag är kroniskt handikappad av de nedsättningar som finns i hjärnan.
Jag har dåligt korttids och arbetsminne. Jag har dålig koncentrationsförmåga. Jag har kraftigt sänkt energi och uthållighet. Jag är stresskänslig. Allt har med hjärnan att göra och är symtom på sjukdom och handikapp.
Det jag beskriver ovan är handikapp. När jag är i ett sjukdomsskov kommer så mycket fler symtom, sjukdomssymtom in. Ni känner alla till hur dessa psykossymtom kan se ut.
Jag har varit allvarligt sjuk i 22 år. Det har varit riktigt tufft periodvis. Psykoser är inget att leka med.
Idag har jag en hyfsad funktionsnivå, mot bakgrund av den allvarliga och handikappande sjukdomen. Vi spelar inte efter samma spelregler som fullt friska.
Men med åren har jag lärt av erfarenheter, fått en bra medicinering som funkar och har backup i omgivningen. Jag har ett nätverk som jag tillhör, ger och tar i.
Det är många i samhället som drabbas av psykisk ohälsa. Precis som att alla kan bryta ett ben eller stuka en fot. Hjärnan är en dynamisk struktur och den kan skadas. Exakt vad en stukad hjärna beror på vet jag inte vetenskapligt. Stress spelar in. Anders Hansen har skrivit boken "Depphjärnan", varför vi har så mycket psykisk ohälsa fastän vi har det så bra. Den som är intresserad av området kan läsa den boken. Jag har själv inte läst den.
Jag tänker inte gå in på vad jag tror är orsakerna till psykisk ohälsa, utan konstaterar bara att det är vanligt. Allvsrlig psykisk sjukdom är däremot inte lika vanligt.
amandara wrote: ↑17 Oct 2021, 11:10 Jag hade aldrig ångest innan jag blev sjuk I november 1998. Inte över barnvåldtäkten inte över något. Sen jag blev sjuk, är jag mycket känsligare och ångest tränger igenom. Jag har fått en hjärnsjukdom. Hjärnsjukdom är som vilken sjukdom som helst - en samling symtom på något som är fel. Det är inget hokus pokus bara för att det är en sjukdom I just hjärnan. Sen jag fick min hjärnsjukdom är jag mycket känsligare som sagt, och har mycket ångest av och till. Att jag överhuvudtaget har ångest har med att jag har en hjärnsjukdom att göra.
Innan jag blev sjuk har jag alltid kommit ihåg barnvåldtäkten, som ett bildminne som en film. 1999 trängde känslorna igenom, för att min hjärnsjukdom gjorde hjärnans försvarsmekanismer svagare- och PTSD kom fram. Jag har efter det med jämna mellanrum PTSD tfa den händelsen.
För övrigt hade jag en bra barndom.
Innan 1998 november var jag stencool och inte stresskänslig. Jo jag hade prestationsångest. Första gången jag blev sjuk, i depression var när jag var i 17-18 årsåldern. Så min hjärna har varit skör länge. Men jag har varit högpresterande och har tacklat problemen. Har en universitetsutbildning och en hyfsad karriär i mountainbiketävlande. Efter att jag blev sjuk I psykossjukdom november 98 är hjärnan kaputt.
Helt andra spelregler gäller nu sen hjärnan blev kroniskt sjuk. Efter depressionen i 17-18 årsåldern kunde jag återhämta mig, även om det tog ett par år.
Just jag, och många här, har sin största sårbarhet i just hjärnan. För andra är det hjärtsjukdom, diabetes eller whatsoever. När organismen är stressad bryter just den sjukdomen ut, fallerar just det systemet. Jag har tex inte cancer. Eller diabetes. Utan för just mig är hjärnan den svaga länken.
Även att jag haft och har en skör hjärna har jag en fysioterapiutbildning, läst på läkarlinjen och varit 2a i Svenska långloppscuppen i mountainbike. Min hjärna har varit högfungerande periodvis, trots att den varit skör och att jag är sårbar just i hjärnan.
Men sen psykossjukdomen dök upp för 22 år sen är jag allvarligt handikappad. Pga att hjärnan är sjuk. Bryter man ett ben kan man inte gå på benet, innan det är läkt. Min psykossjukdom går i skov men jag är kroniskt handikappad av de nedsättningar som finns i hjärnan.
Jag har dåligt korttids och arbetsminne. Jag har dålig koncentrationsförmåga. Jag har kraftigt sänkt energi och uthållighet. Jag är stresskänslig. Allt har med hjärnan att göra och är symtom på sjukdom och handikapp.
Det jag beskriver ovan är handikapp. När jag är i ett sjukdomsskov kommer så mycket fler symtom, sjukdomssymtom in. Ni känner alla till hur dessa psykossymtom kan se ut.
Jag har varit allvarligt sjuk i 22 år. Det har varit riktigt tufft periodvis. Psykoser är inget att leka med.
Idag har jag en hyfsad funktionsnivå, mot bakgrund av den allvarliga och handikappande sjukdomen. Vi spelar inte efter samma spelregler som fullt friska.
Men med åren har jag lärt av erfarenheter, fått en bra medicinering som funkar och har backup i omgivningen. Jag har ett nätverk som jag tillhör, ger och tar i.
Det är många i samhället som drabbas av psykisk ohälsa. Precis som att alla kan bryta ett ben eller stuka en fot. Hjärnan är en dynamisk struktur och den kan skadas. Exakt vad en stukad hjärna beror på vet jag inte vetenskapligt. Stress spelar in. Anders Hansen har skrivit boken "Depphjärnan", varför vi har så mycket psykisk ohälsa fastän vi har det så bra. Den som är intresserad av området kan läsa den boken. Jag har själv inte läst den.
Jag tänker inte gå in på vad jag tror är orsakerna till psykisk ohälsa, utan konstaterar bara att det är vanligt. Allvsrlig psykisk sjukdom är däremot inte lika vanligt.
Varför skulle det vara på det viset? Schizofrena är människor som alla andra. Det finns soft pass att börja med.Klankedinken wrote: ↑21 Nov 2021, 10:48 Tror att schizofrena är för känsliga för att motionera i grupp.. Kanske träna med en coach om det går..