Visst är schizofreni ett heltidsjobb. Kul med den vita katten som plötsligt
försvann i filmen. Jag har haft schizofreni i över 50 år. Är fortfarande
nybörjare, när det gäller det. Blir inte klok på schizofrenin.
Hit kommer bara änglar med salt i tygvecken, som vet konsten att tiga inför den som alltid fått hjälpen försent, försent. Ylva Eggehorn
Man vänjer sig med tiden att man inte klarar plugg och jobb och då blir det mindre deppigt. Du får fokusera på aktiehandeln eller annat inom kapital inkomster.
ja jag har funderat på att plugga som aktivitet eller sysselsättning, har gjort det en gång förut, då kunde jag ta det i min egna tempo + att jag tycker det är väldigt roligt att studera. men blir inte klok på schizofreni ibland, det är så tröttsamt. får göra fortsätta med YouTube som sysselsättning också, det är faktiskt riktigt rolig
tack hercules! kom till en punkt där jag helt enkelt inte bryr mig om vem som vet och att jag på detta sättet istället kan ge lite information om vad schizofreni faktisk är, har hittills nästan bara fått positivitet tillbaka så
Väldigt bra beskrivet! Dina funderingar träffar rätt i hjärtat. Nej. Man har fan inte tid med att vara sjuk. Det är så mycket man vill göra. Och uppnå. Håller med dig helt. Du beskriver så himla bra!
Finns det inget Peer nätverk där du bor? Som Peer använder du dina erfarenheter och kunskaper och får betalt för det. Man kan oxå bli Peer support, jag är bara Peer. Peer supports jobbar på avdelning och sånt för att dela med sig och stötta olyckssystrar och bröder. Ett jätteviktigt uppdrag. Bron mellan profession och patient liksom och jag vet att de är väldigt uppskattade, både av personal och personer med psykisk ohälsa.
Att plugga är inget jag ångrat, fast jag sitter med massiva studieskulder, men det har gjort mig till den jag är idag och har gjort mig hel. Men med psykisk ohälsa. Men jag har fått uppnå saker. Som jag väldigt väldigt gärna velat uppnå.
Det finns folkhögskolestudier inom många olika ämnen. En mjukare skolform där även kantstötta personer får plats. Jag läste in gymnasiet på folkhögskola och det tog mig till läkarlinjen. Det är jag jäääla nöjd med. Det kan ingen ta ifrån mig. Jag vet att jag kan. Jag har "bara" den här sjukdomen som förstör allt. Annars hade jag kunnat uppnå allt jag ville uppnå. Satan asså.....
En psykiater i början av min sjukdom eller några år in i. Sa: det är väl inte så farligt att ha en psykossjukdom, det är ingen sjukdom man dör av. Typ nåt sånt. Sen kom han väl på sig och sa: om man inte tar livet av sig.
Din berättelse skulle sitta som en smäck på den psykiatrikern. Hur jävla jobbigt det kan vara. Precis som att man gled runt på en räkmacka.
Den psykiatern var allmänt dum I huvudet på fler sätt än det. Jag är glad att jag är av med honom.