Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Var till Engesberg igår. Såg med blandade känslor vårt x hus, blev så heligt förbannad då jag tänkte på mitt kaos sista sommaren vi ägde det. Tyst och stilla nu, men ack så förändrat det var där. Nedsågade skogsdungar, nybyggnation överallt t o m ängen vid huset var borta och bäcken hade en annan väg till Engesbergsviken nu, ledd i en massa plaströr. Lyckliga gatan, du finns inte mer...................

För mig är det också känsligt att se mitt barndomshem. Åker helst inte dit.

Har sett mitt föräldrahem långt senare. Kul var att de byggt en liten tillbyggnad i trädgården typ Attefallshus, eller Friggebod.
Hade inga problem med att se det. Kändes som att jag snokade

För några år sedan tog jag mig en tur till min gamla barndomsort: Hallstahammar. Visserligen är jag född i Köping men vi flyttade när jag var väldigt liten och minns inget av det. Men Hallsta var sig ganska likt förutom att svenskarna flyttat därifrån. I min gamla trappuppgång fanns numera bara Mohammed och Ahmed. Det var nedstängt och dött. Minns hur vi hade varit så många barn som bodde där och vi sprang mellan de vidöppna dörrarna i uppgången. Mammorna var hemma och var tvungna att rycka ut flera ggr om dagen när vi ungar fastnade i leran på åkern där vi naturligtvis lekte. På vintern fastnade vi med tungorna på piskställningarna och skrek i full hals, det gjorde ont.

Jag sprang mycket hos en annan familj som var allt det som min egen inte var. Där var öppet, stimmigt, roligt och alltid nybakade bullar. Total kontrast till min egen dysfunktionella familj.

Var över 10 år sen jag var i Hallstahammar. Farmor o farfar bodde där o min pappa växte upp där. Sen när farmor o farfar dog, så sålde pappa deras hus o sen dess har vi inte varit där. Farfar jobbade på ett gjuteri så jag fick massa metallprover av honom.

Ibland när jag har kört bil ensam, har jag åkt förbi mitt barndomshem. Det ser finare ut nu än då. Mer välskött tomt, och huset har målats om. Förut sa min pappa att jag skulle ärva det huset när han dog. Men istället flyttade han därifrån för cirka 12 år sedan.

Richard:

Är du född i Hallstahammar?

Jag är uppväxt I tusen hus. Har inget specifikt barndomshem utan många ställen jag bott på. Är inte fäst vid hus.

Har besökt fysioterapeut för mitt artrosknä och biblioteket. Det var 7
månader sedan sist.

Gött Geta! Jag var på biblan häromdagen.

Cosmos wrote: ↑01 Jun 2021, 12:43 Richard:

Är du född i Hallstahammar?

Nä, men min pappa kommer därifrån. Farmor o farfar bosatte sig där efter andra världskriget när de kom från Tyskland.

Cosmos wrote: ↑01 Jun 2021, 11:18 För några år sedan tog jag mig en tur till min gamla barndomsort: Hallstahammar. Visserligen är jag född i Köping men vi flyttade när jag var väldigt liten och minns inget av det. Men Hallsta var sig ganska likt förutom att svenskarna flyttat därifrån. I min gamla trappuppgång fanns numera bara Mohammed och Ahmed. Det var nedstängt och dött. Minns hur vi hade varit så många barn som bodde där och vi sprang mellan de vidöppna dörrarna i uppgången. Mammorna var hemma och var tvungna att rycka ut flera ggr om dagen när vi ungar fastnade i leran på åkern där vi naturligtvis lekte. På vintern fastnade vi med tungorna på piskställningarna och skrek i full hals, det gjorde ont.

Jag sprang mycket hos en annan familj som var allt det som min egen inte var. Där var öppet, stimmigt, roligt och alltid nybakade bullar. Total kontrast till min egen dysfunktionella familj.

En son satte tungan mot lyktstolpen, pappan drog ned gylfen och kissade mot stolpen där han satt fast. Skonsammaste sättet, tungan lossade utan smärta för pojken.

På en gata, solgårdarna kallat på sent 40-tal var det i socialens ägo, tre våningshus utav typen Landshövdingehus små lägenheter i en uppgång var det 36 ungar. Närheten låg Björksgatan där växte han upp förre utrikesministern sedermera andre man i FN vad han nu heter. Jan Eliasson Det som skilde där jag växte upp var en gata, på andra sidan den gata gick till en början korna och betade, senare blev där villakvarter och huset där jag döptes i huset på min mors 40 års dag så jag är praktiskt taget jämngammal med huset. Genom huset gick gärdsgården mellan Torpa och Kålltorp. Jag och en flicka på gatan hamnade i Torpaskolan de andra kamraterna på gatan hamnade i Kålltopsskolan. Björksgatan var Kålltorp.