Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Det var en sommarpratare som tog upp den här dikten av Majakovski.
Den är längre. På arbetsterapeututbildningen för 50 år sedan gjorde
vi ett arbete om ryska poeter. Jag fick Jesenin.

Min låga fladdrar ojämnt. Min skugga gäckar ljuset, förändras. Som ett nervfladder i bröstkorgen fast i huvudet. Uttryck intryck avtryck. Jag blåser ut hösten och in med vintern, kylan och advent. På gott och ont. Mina skärvor ligger utspridda. En sopgubbe måste samla ihop dem och ge till mig att spara. För att limma ihop dem fram till våren igen. Eller något, någongång.

Bravo!

Ah tack Geta.

Ja, den var bra, amandara.

Tack Fantasio.

Verkligen bra skrivit. Man känner igen sig fast man inte viste om det själv.

Tack Luusje.

Liten vän. Du står där i början av vuxenlivet med ett stort svart hål i bröstet. Det som skulle vara enkelt och mycket självklart blev en taggig vandring hem till ingenstans. Mitt hjärta är med dig. Du ska få flyga som en drake när vinden far fram över vidderna. Där jag bestämmer kommer världen att vara för dig.

Tycker poesi ska va kort och kärnfullt

Idag går jag ner under jorden. Mönster Hades som än en gång inte vill ha mig. Min tid är fortfarande inte där. Jag vandrar vidare med ena foten i underjorden. Jag hoppas imorgon I can rise and shine. Men det vet jag inget om. Idag är Idag och imorgon är imorgon. Vad säger att det skulle vara en alldeles särskild skillnad mellan dessa?

Bajsfasonerna 2

Det som en gång va så lätt
som att gå på en toalett
var denna gången svårt
för jag i håller så hårt
i det jag mest önskar!