Vad tänker du på just nu?
Moderator: Moderator 1
Re: Vad tänker du på just nu?
Ja det är det - klart och fint. Fint att bada i oxå.
Re: Vad tänker du på just nu?
Men kallt!
Hit kommer bara änglar med salt i tygvecken, som vet konsten att tiga inför den som alltid fått hjälpen försent, försent. Ylva Eggehorn
Re: Vad tänker du på just nu?
Japp. Djup sjö. Jag har dykt i Vättern, vid Hästholmen. Sluttar rakt ner men är inte särskilt mycket att se.
Re: Vad tänker du på just nu?
Hit kommer bara änglar med salt i tygvecken, som vet konsten att tiga inför den som alltid fått hjälpen försent, försent. Ylva Eggehorn
Re: Vad tänker du på just nu?
Honom har jag aldrig hört talas om, kollade länken.
Re: Vad tänker du på just nu?
Däremot har jag dykt på västkusten - superfint för att inte säga magiskt.
Re: Vad tänker du på just nu?
Det har hänt så mycket i mitt liv, både bra, mittemellan och dåligt. När jag var ett år var det frid och fröjd, man var bara barn. Sen flyttade vi och min lillebror kom till världen. Jag hade kompisar och ett socialt liv. När jag var 4 flyttade vi igen, till en liten by i Västerbotten. Jag började förskolan som 4åring och blev retad för heshalsad kråka. Jag trivdes aldrig där - men hade bra kompisar hemma. När jag var fem drog flyttlasset till Linköping och min lillasyster kom. Farsan gick på slöjdlärarseminareiet och jag fick ibland följa med när han arbetade med sina alster på kvällarna. Jag skar mig på en kniv för första gången, när jag skulle tälja något. Vi bodde i ett miljonprogramsområde och jag blev retad för kines. Jag fick gå ensam till förskolan en bra bit bort för mamma hade fullt upp med mina småsyskon, och pappa pluggade. Jag kände mig som en främling och blev retad av Truls. Jag kom aldrig in i det. Efter ett år i Linköping drog vi tillbaka till Västerbotten.
Jag började ettan i Tenhult i Småland. Det gick bra, jag hade kompisar att gå med till skolan och jag trivdes. Efter ett halvår drog flyttlasset igen, till Huskvarna. Det var ett område som höll på att byggas och det var party att göra kojor bland byggmaterialet och bara gå ut och in i husen som höll på att byggas. Jag hade många kompisar och vi var på upptäcktsfärd hela tiden. Det var ett område byggt för barnfamiljer och det var bara att sticka ut näsan utanför dörren så hade man kompisar. Det var full rulle och jag trivdes. Efter ettan åkte jag på kollo 4 veckor till Mellbystrand. Jag kände ingen och var minst och där trivdes jag inte alls. 4 långa veckor för en liten 7 åring. Urk. Sen gick det på, i 2an gick jag upp mycket i vikt, efterdyningar efter min vissna erfarenhet på kollo. Från att vara smidig som ett barn ska vara blev jag tung och klumpig på skolgympan. På gården trivdes jag. I skolan var alla tjejer bästis med någon och jag som alltid varit och är en lagspelare som inte band mig till någon särskilt utan såg styrkan i att kunna vara med vem som helst. Där hamnade jag utanför mellan hästtjejerna som lekte häst och diskotjejerna som raggade killar/pojkar/barn. Jag trivdes tillslut inte alls.
Behändigt nog, för mig, flyttade vi i halva femman. Jag hamnade i en superbra klass och i ett tjejgäng på 7 personer. En för alla alla för en. Vi började spela basket och det var uberkul. Under tiden vi bodde på det förra stället var jag ivägskeppad på flera orienteringsläger med folk som alla kom från samma hoods och inte mina hoods utan en annan stadsdel. Det var läskigt att vara ensam bland alla som kände varandra väl. Och det hände att jag gick vilse i skogen och var förtvivlad. Huh.
Efter sexan drog flyttlasset återigen till Västerbotten. Där hade jag kompisar som jag känt i hela mitt liv, då jag alla somrar var hos mormor och morfar där och lekte med mina kompisar. Jag fick snabbt nya vänner i 7an. Vi var högpresterande både i idrott och skola. Överhuvudtaget började jag bli vuxen och tränade och pluggade ambitiöst. Gick ut med bra betyg från högstadiet och presterade bra i mina idrotter. Löpning, skidor, simning, basket och volleyboll. Vi försökte lära oss gå ner i spagat men det lyckades aldrig för mig.
Jag kom in på orienteringsgymnasiet och flyttade 60 mil från min familj och bodde på elevhem. Det var bara bäst, alla älskade att springa och orientera och det blev oxå en hel del basket. Man stormtrivdes. Jag och Karin Tegmark, som oxå gick orienteringsgymnasiet, gick i samma klass. Vi hade exakt samma medelbetyg efter första terminen men sen gick det utför för mig. Kompisarna blev viktigare än plugget och det var bra kompisar. Jag stormtrivdes under det här året.
Sen drog flyttlasset återigen, från Västerbotten till Huskvarna. Men det är en senare historia. Men hur som helst så blev jag deprimerad, inte alls bra. Och fick stora konsekvekser. Ambitiösa välpresterande jag fick det svårt på allvar.
Jag började ettan i Tenhult i Småland. Det gick bra, jag hade kompisar att gå med till skolan och jag trivdes. Efter ett halvår drog flyttlasset igen, till Huskvarna. Det var ett område som höll på att byggas och det var party att göra kojor bland byggmaterialet och bara gå ut och in i husen som höll på att byggas. Jag hade många kompisar och vi var på upptäcktsfärd hela tiden. Det var ett område byggt för barnfamiljer och det var bara att sticka ut näsan utanför dörren så hade man kompisar. Det var full rulle och jag trivdes. Efter ettan åkte jag på kollo 4 veckor till Mellbystrand. Jag kände ingen och var minst och där trivdes jag inte alls. 4 långa veckor för en liten 7 åring. Urk. Sen gick det på, i 2an gick jag upp mycket i vikt, efterdyningar efter min vissna erfarenhet på kollo. Från att vara smidig som ett barn ska vara blev jag tung och klumpig på skolgympan. På gården trivdes jag. I skolan var alla tjejer bästis med någon och jag som alltid varit och är en lagspelare som inte band mig till någon särskilt utan såg styrkan i att kunna vara med vem som helst. Där hamnade jag utanför mellan hästtjejerna som lekte häst och diskotjejerna som raggade killar/pojkar/barn. Jag trivdes tillslut inte alls.
Behändigt nog, för mig, flyttade vi i halva femman. Jag hamnade i en superbra klass och i ett tjejgäng på 7 personer. En för alla alla för en. Vi började spela basket och det var uberkul. Under tiden vi bodde på det förra stället var jag ivägskeppad på flera orienteringsläger med folk som alla kom från samma hoods och inte mina hoods utan en annan stadsdel. Det var läskigt att vara ensam bland alla som kände varandra väl. Och det hände att jag gick vilse i skogen och var förtvivlad. Huh.
Efter sexan drog flyttlasset återigen till Västerbotten. Där hade jag kompisar som jag känt i hela mitt liv, då jag alla somrar var hos mormor och morfar där och lekte med mina kompisar. Jag fick snabbt nya vänner i 7an. Vi var högpresterande både i idrott och skola. Överhuvudtaget började jag bli vuxen och tränade och pluggade ambitiöst. Gick ut med bra betyg från högstadiet och presterade bra i mina idrotter. Löpning, skidor, simning, basket och volleyboll. Vi försökte lära oss gå ner i spagat men det lyckades aldrig för mig.
Jag kom in på orienteringsgymnasiet och flyttade 60 mil från min familj och bodde på elevhem. Det var bara bäst, alla älskade att springa och orientera och det blev oxå en hel del basket. Man stormtrivdes. Jag och Karin Tegmark, som oxå gick orienteringsgymnasiet, gick i samma klass. Vi hade exakt samma medelbetyg efter första terminen men sen gick det utför för mig. Kompisarna blev viktigare än plugget och det var bra kompisar. Jag stormtrivdes under det här året.
Sen drog flyttlasset återigen, från Västerbotten till Huskvarna. Men det är en senare historia. Men hur som helst så blev jag deprimerad, inte alls bra. Och fick stora konsekvekser. Ambitiösa välpresterande jag fick det svårt på allvar.
Last edited by amandara on 26 Apr 2024, 19:03, edited 1 time in total.
Re: Vad tänker du på just nu?
Varför flyttade ni så mycket och ofta?
Hit kommer bara änglar med salt i tygvecken, som vet konsten att tiga inför den som alltid fått hjälpen försent, försent. Ylva Eggehorn
Re: Vad tänker du på just nu?
Ja det undrar jag med. Vet inte. Någon slags rastlöshet hos mina föräldrar. De verkar aldrig ha tänkt att de ryckte upp sina ungar om och om igen. Märkligt kan jag tycka.
Re: Vad tänker du på just nu?
Flydde dina föräldrar från någonting, amandara?
Hit kommer bara änglar med salt i tygvecken, som vet konsten att tiga inför den som alltid fått hjälpen försent, försent. Ylva Eggehorn
Re: Vad tänker du på just nu?
Jag har mycket positiva erfarenheter, men oxå mobbing och utanförskap. Överhuvudtaget det här med att ryckas upp med rötterna gång på gång och acklimatisera sig in i en ny klass. Och kollo och läger som de skeppade iväg med mig på i så ung ålder. Det klarade sig mina syskon ifrån, jag vet inte varför. Jag har någon slags försökskaninn i deras föräldraskap.