Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Jag fick upp ett årsgammalt foto på Facebook. Jag trotsade kameraförbudet på PIVA och fotade av rökrummet. Jag mår som bäst när jag sitter där med en cigarett och filosoferar.

Fantasio,

Längtar du efter att bli inlagd igen?

Lite grann ibland. Det är på PIVA jag vill vara.

Jag misstänkte det.

Avdelning 26 gillar jag lika mycket som PIVA. Där får man ha duschslang, bälte och skor med skosnören i. Man får gå ut och röka när man vill. Men senast vid nio ska man vara inne igen. På PIVA får man röka ända till elva på kvällen. Men allra bäst är förstås att vara hemma.

Några gånger, två det senaste året skulle jag tro, har polisen tagit mig till PIVA. Det ska villigt erkännas att jag känner mig trygg där trots ibland oregerliga intagna. Sa sist något positivt till polisen. Jag sätter mig inte på tvären, därför har jag aldrig blivit bojad. Oftast börjar jag att vandra i korridorerna där på PIVA, är rätt mycket ute på avdelningen. Det har hänt flera gånger att jag kastat stolar men har inte blivit bältad för det. Det brukar stanna vid en tillsägelse. Stort minus till TV-utbudet dock.

Det var lugnt på PIVA denna gång.

Är du hemma nu, Fantasio?

Nej. Jag är på vanlig avdelning.

Jag värderar enkelrum högt, men det är bara PIVA och en avdelning till som har det. Men till sommaren ska ett av rummen där, på 26:an, göras om till dubbelrum. Mycket bättre på PIVA än på andra avdelningar är det. Jag har till exempel aldrig blivit utsatt för våld av en medpatient. Att ha ett rökrum är stort.

Under mina 55 år inom psykiatrin har jag bara blivit utsatt för våld av
skötare. Aldrig av patienter.

När jag sitter inne på sjukan så blir jag alltid antastad av någon kvinna med borderline.