Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Jag har sovit massor den senaste tiden. Jag har undrat varför. Svaret är nog väldigt enkelt. Jag har en depression, en relativt mild, men som pågått länge. Ok, vad beror den på? Det vet jag inte säkert. Men dels har det att göra med att jag inte förstår och då blir jag deppig. Jag kan också fundera över domen och sista tiden, och tänker negativt om det. Sen känns det som jag inte får vara mig själv och det gör mig deppig.

Jag står på 50mg Sertralin. Kanske jag borde få höjt dosen?

https://www.lakemedelsvarlden.se/hogre- ... re-effekt/

I vilka sammanhang känns det som att du inte får vara dig själv?

Krokus wrote: ↑15 Feb 2022, 13:44 I vilka sammanhang känns det som att du inte får vara dig själv?

Det är svårt att förklara. Alltid! En inre känsla.

Bli mer autentisk! Fundera på vem du vill va!
topatleter använder träning för att jobba bort depression..

Klankedinken wrote: ↑15 Feb 2022, 15:08 Bli mer autentisk! Fundera på vem du vill va!
topatleter använder träning för att jobba bort depression..

Ja, träning är väldigt bra. Mår som bäst efter träning.

Zoidar wrote: ↑15 Feb 2022, 22:02

Klankedinken wrote: ↑15 Feb 2022, 15:08 Bli mer autentisk! Fundera på vem du vill va!
topatleter använder träning för att jobba bort depression..

Ja, träning är väldigt bra. Mår som bäst efter träning.

Tar inte dig på allvar

Enkla svaret är att du ska lyssna till dig själv och det du känner.
Du blir för splittrad av råd och åsikter du får här.
En kontaktperson på den mottagning du går på kan hjälpa dig att bättre sortera och förstå.
Gör dig inte sämre i din sjukdom, kommer att hjälpa dig istället.

Zoidar wrote: ↑15 Feb 2022, 13:18 Jag har sovit massor den senaste tiden. Jag har undrat varför. Svaret är nog väldigt enkelt. Jag har en depression, en relativt mild, men som pågått länge. Ok, vad beror den på? Det vet jag inte säkert. Men dels har det att göra med att jag inte förstår och då blir jag deppig. Jag kan också fundera över domen och sista tiden, och tänker negativt om det. Sen känns det som jag inte får vara mig själv och det gör mig deppig.

Jag står på 50mg Sertralin. Kanske jag borde få höjt dosen?

https://www.lakemedelsvarlden.se/hogre- ... re-effekt/

Att inte få vara sig själv. Så har jag oxå känt. Jag höll mig själv tillbaka och anpassade mig själv efter andra. Man ska hela tiden forma sig. Utbildning, relationer, projektioner och förväntningar. Men jag har sedan 12 årsåldern haft ett alldeles eget rum där jag tillåtit mig själv att vara helt mig själv -, ocensurerat. Där jag tillåtit mig att tänka, tycka och känna precis det jag tänkt, tyckt och känt. Oavsett vad jag tyckt om det bra/dåligt etc. Min dagbok. Den har varit mitt alldeles egna rum. Så har jag hållt min kärna intakt. Jag har fått vara jag helt och fullt ut i ett forum. Även om jag nästan anpassat ihjäl mig i det övriga livet.

Med allvarlig psykisk sjukdom ställs saker på sin spets. Till slut har man ingenting att förlora. Det har gjort att jag sagt ifrån och stått upp för mig själv. Ingen annan väg fanns liksom framåt. Det har gjort mig mer hel. Ibland behöver man stå upp för sig själv och säga ifrån. Fast jag håller förstås en polerad yta. Jag anpassar mig fortfarande mycket, jag väljer att göra det. Vara med syskonbarnen tex, då försöker jag vara den bästa personen för just dem, utifrån vad just de behöver. Där anpassar jag mig gärna. I andra fall väljer jag att vara mer stark.

Det är inte fel att anpassa sig, livet och samhället kräver det av oss- för stt vara bra människor. Men man kan anpassa ihjäl sig. Det får inte kosta ens själ.

Jag tror att man kan träna sig till stt lyssna på sin egen röst. Och sen utifrån det VÄLJA hur man vill göra i varje given situation. Det gör iallafall mig hellre. Jag känner mig för det mesta tillfreds med mig själv nuförtiden. Men det har inte alltid varit så. Jag har haft självtvivel och velat vara någon annan än den jag varit. Mycket har handlat om saker jag velat uppnå. Idrott och plugg tex men oxå att vara en bra människa. Idrott och plugg fick jag bevisat för mig själv det jag behövde bevisa. Jag är nöjd dit jag nått.

Att vara en bra människa är svårare. Man kan bli altruistisk och tappa bort sig själv. Där känner jag att man behöver titta på sig själv utifrån och tänka efter vad som egentligen är rimligt av en att bidra med. Det är då man behöver sätta gränser för sin själ. Ingen mår bättre av att du går sönder. Ingen blir gladare av att du blir psykotisk. Ingen mår bra av stt du tar ditt liv. Ingen blir glad av att du inte tar ditt liv på allvar.

Om man ser det så så är vi som minst belastning för andra om vi mår så bra som möjligt. Det är viktigt att vi tar hand om oss själva på bästa sätt, både för oss själva och för andra.

amandara wrote: ↑16 Feb 2022, 12:47 Ingen mår bättre av att du går sönder. Ingen blir gladare av att du blir psykotisk. Ingen mår bra av stt du tar ditt liv. Ingen blir glad av att du inte tar ditt liv på allvar.

Håller helt med!

Zoidar,

Du har dina jobb och kyrkan. Det är nog det som kostar mycket energi.

Håller med amandara att man inte ska bli alltför altruistisk.

Krokus wrote: ↑16 Feb 2022, 14:08
Håller helt med!

Den är riktigt bra!

Och finnt skivit, Amandara!

Tack för fina inlägg! Det är lite komplicerat. Sov 13 timmar i natt och det känns inte som jag sovit för mycket heller.