Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Mina släktingar har bra liv. Den ena (fjorton år yngre än jag) är arkitekt och gift med en läkare. Hans lillebror (sjutton år yngre än jag) jobbar hos sin orts största arbetsgivare. Båda har barn, men jag vet inte hur många. Mina kusiner här i stan går det bra för. Vet i och för sig bara vad den ena gör och hon har eget företag med en del anställda.

Mina syskonbarn går det bra för. Den ena har tagit ett sabbatsår, men ska börja på universitet, fast jag vet inte när. Den andra tar studenten i år och har hela livet framför sig. Min syster är gymnasielärare och tjänar rätt bra.

Kvar står jag som ett fån och stampar på samma fläck. Jag får aldrig något gjort, jag bara åldras och blir mer och mer bitter. Det är inget fel på min intelligens, jag har andra svårigheter.

Det är lätt att grotta ned sig i sin egen olycka. Mitt största problem är brist på motivation och engagemang. Jag lägger inte två strån i kors. När jag hade jobb var det på golvet, ingen chefsposition. Men jag gjorde vad jag skulle och fungerade bra både i det sociala samspelet och i min yrkesroll.

Tro fasen att man vill få till en radikal ändring. Jag skulle ändra på det mesta. Jag utbildade mig aldrig, jag skaffade aldrig familj. Tåget har gått och kvar står jag på perrongen och tittar skamset ned i backen.

förstår dig verkligen, känner mig väldigt misslyckad, speciellt när jag ser gamla vänner och klasskamrater som lever livet och har utbildning/jobb och familj...

Fast du bidrar med att minska stigmat som omgärdar schizofreni. Bra jobbat!

haha ja kanske det, men har andra mål i livet som inte känns möjliga

mrsearlgray wrote: ↑24 May 2021, 23:20 förstår dig verkligen, känner mig väldigt misslyckad, speciellt när jag ser gamla vänner och klasskamrater som lever livet och har utbildning/jobb och familj...

Känner likadant jag! Speciellt avundsjuk på döttrarna i min syster och hennes mans familj. Arv efter dem och mycket pengar, själv fick jag inte ett öre.

Jag gläder mig, när det går bra för min systers familj. Mina kusiner går det
sämre för.

Tror det går bra för alla i min släkt inte bara för mina syskon deras barn och barnbarn, utan hela tjocka släkten. Farfar hade 25 barnbarn!

Nej, jag är inte avundsjuk på någon av dem. I den mån jag sagt jag är avundsjuk på någon, är det för att det var passande i sammanhanget.

Nä, jag är inte avundsjuk på släktingar. Kan bero på att jag knappt har någon kontakt med mina kusiner, vi har glidit ifrån varandra. En kusin vet jag är utbildad civilingenjör, en annan makeupartist och en tredje bor i USA och tjänar massor med pengar. Resten har jag dålig koll på.

Helt ärligt blir jag sällan avundsjuk på andra människors jobb/utbildning. Någonstans har jag accepterat att jag inte kommer kunna utbilda mig eller tjäna bra pengar på jobb. Däremot tycker jag att sjukersättningen skulle kunna höjas något, men det tycker inte politikerna.

Jo, Jimmie Åkesson i Sverigedemokraterna vill höja pensionerna.
Då ingår nog även sjukersättningen.

Jag känner ingen avundsjuka mot någon släkting, träffar dem aldrig heller. Avundsjuka och svartsjuka ligger nära varandra känslomässigt. Själv har jag aldrig haft något av dessa.

Geta,

Varken SD eller V är i majoritet, så höjd pension och sjukersättning lär dröja. Vet inte vad S och MP tycker.