Självmord

[Klankedinken]

Jag har träffat fem olika läkare under året.. Jag har gjort så att jag helt enkelt stålsatt mig och berättat det jag vill ha hjälp med eller behöver berätta.. Det ska inte va så att ditt mående dom närmsta månaderna ska bero på om du vågar öppna dig eller inte..

[Geta]

Jag träffar väldigt sällan läkare. Jag träffar annan sjukvårdspersonal.

[Fantasio]

Ett brev om det stundande läkarbesöket ska vara utskickat, hur nu vården kan se det. Men jag har inget brev fått. Har väl lite svårt att öppna mig för läkare. Mitt förtroende för en sjönk till botten när han föreslog elchocker. Jag vill inte ses som självmordsbenägen. Det är ju tvärtom. Jag är livrädd för diverse sjukdomar. Jag vill ju leva, inte dö! Men jag känner mig ständigt sjuk.

[Geta]

Jag brukar få ett meddelande på 1177 innan det dimper ner ett brev
i brevlådan om besök i sjukvården.

[Fantasio]

Jag har fått en försmak av ålderdomen i och med mina ryggproblem. Nu spänner det i höger sida på nacken, tror jag sträckt mig när jag gjort mina övningar. Fy fasen, att bli fången i sitt eget hem. Då är det bättre att få dö. Jag vill inte bli ett vårdpaket.

[memphis]

Om jag tar livet av mig så blir det nog genom att sätta mig på rälsen. Det blir bara köttslamsor kvar av en. Men det är dock inte juste mot lokföraren. Men det är det säkraste sättet. Hade jag inte varit så förbannat höjdrädd hade jag hoppat från hög höjd. Men det suger i magen bara jag tänker på höga höjder.

[Geta]

Om jag tar livet av mig så blir det nog genom att sätta mig på rälsen. Det blir bara köttslamsor kvar av en. Men det är dock inte juste mot lokföraren. Men det är det säkraste sättet. Hade jag inte varit så förbannat höjdrädd hade jag hoppat från hög höjd. Men det suger i magen bara jag tänker på höga höjder.

memphis,

Du tänker väl inte på självmord? Det är många som drabbas om man
begår självmord.

[Klankedinken]

Jag tänker på dig Memphis!

[Zoidar]

Jag hade sådana tankar ett tag. Kom fram till att lika väl kunde leva och dessutom stod jag inte ut med tanken på det skick mina anhöriga skulle hitta mig i. Det var då jag kom på den briljanta idén att köpa en pistol om jag ville avsluta det snyggt, men avbeställde ordern. Det finns verkligen inget positivt med att ta sitt liv. Det finns ALLTID hopp, även när man inte tror det finns. Även om jag fått pistolen hade jag sannolikt inte gjort det ändå. Ville mest ha ett enkelt sätt, om jag ville.

[memphis]

Ja det är väl mest en tanke som är skön att ha till hands. Att man KAN göra det. Jag har nog rätt långt kvar till självmordets rand. Men å andra sidan är jag impulsivt lagd. Tycker om att ha en plan i bakfickan som antagligen inte blir verklighet.

[RutgerJönåker]

Förstår hur du tänker memphis.
Jag har samma plan. Jag har haft den i alldeles för många år men aldrig gjort verklighet av den, som ni märker. För mig är det en mental krycka att luta mig mot när allt är nattsvart, men jag tror tyvärr inte att jag är kapabel att genomföra det.

På den tiden jag hade kontakt med psykiatrin och (på deras frågor) berättade om mina tankar så möttes jag bara av skuldbeläggande.
Tänkte jag inte alls på lokföraren? Tänkte jag inte på räddningspersonalen? Eller mina anhöriga?
Man försökte även tuta i mig att chansen att misslyckas var stor. Varpå jag använde mig av statistik från Trafikverket för att motbevisa deras lögner. Det bemöttes ofta med tystnad eller kommentarer som att det jag sa inte stämde osv.
Hur som helst. Det enda som deras "välvilja" har gett mig är skuldkänslor och dåligt samvete. Det är förmodligen helt enligt deras plan, men det är knappast något som får mig att må bättre när det är som mörkast.

[Safir]

Ja det är väl mest en tanke som är skön att ha till hands. Att man KAN göra det. Jag har nog rätt långt kvar till självmordets rand. Men å andra sidan är jag impulsivt lagd. Tycker om att ha en plan i bakfickan som antagligen inte blir verklighet.

Känner likadant. För mig blev tanken på självmord den enda tryggheten när jag var barn, mina föräldrar var våldsamma, manipulerade och kontrollerade mig men när jag insåg att jag kunde ta mitt liv så blev jag liksom starkare, för då fanns en utväg.
Har haft självmordstankar sen dess men i vissa perioder mindre. Har gjort klart vissa planer och förberett också men tror inte jag kommer göra det.
En trygghet, helt enkelt. Blir livet outhärdligt så kan jag avsluta det.