Längst ner i samhället...
Posted: 24 Jun 2022, 06:57
Sitter o tänker på oss som är sjukskrivna resten av livet. Är man längst ner på samhällsskalan då? Heroinmissbrukarna kanske är lägre, jag har ju i.a.f inga nålstick i mina armar, men kan ta lite kokain om det bjuds på det. Jag missbrukar ibland, men gör så gott jag kan för att inte trilla ner i det igen. Man sitter o jämför psykofarmaka...
Folk ser ner på oss, men jag försöker strunta i det o umgås med vänner som kan acceptera en. Min kompis Daniel är ju jätteschysst, ska till honom på fest ikväll. Där snackar vi allt möjligt, möjligen psykiatri, för min andra kompis Linda, som jag träffat via Daniel är sjuksköterska inom psykiatrin, det är hon som har skrivit denna boken; https://www.bokus.com/bok/9789198706505 ... hantering/ Fast jag tror inte hon ska vara med ikväll.
Så egentligen är det inte fel o prata om psykiatri. Min mamma vill inte att jag ska prata om psykiatri o mediciner, men det kan jag inte låta bli. Det är förresten vanligt att folk äter antidepressiv medicin...
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/allt ... iv-medicin
https://www.ahum.se/bloggen/over-1-milj ... lakemedel/
Men behöver kanske inte börja prata om neuroleptikan, alltså mediciner mot psykoser, då det är en helt annan kategori medicin. Men det finns folk som skäms för att man äter antidepressiva.
Det vanligaste är att folk går till vårdcentralen o husläkaren skriver ut SSRI, främst Zoloft (Sertralin), Fontex (Fluoxetin), Cipramil o Cipralex (Citalopram o Escitalopram). Hjälper det inte skickas en remiss till psykiatrin, där det verkar vara enorma köer... Så skriver psykiatern ut Efexor (Venlafaxin) eller Remeron (Mirtazapin). Möjligen sömntabletter också om man har problem med att sova. Vid allvarligare fall kan man få träffa en psykolog eller annan terapeut.
Men kommer man till psykiatrin, o börjar med neuroleptika, t.ex Zyprexa (Olanzapin) eller Abilify (Aripiprazol) är nog de vanligaste, då är det allvarligt. Neuroleptika förändrar ens personlighet! Såsom antidepressiva inte gör. Är man "en dåre" då? O längst ner på samhällsskalan?
Folk ser ner på oss, men jag försöker strunta i det o umgås med vänner som kan acceptera en. Min kompis Daniel är ju jätteschysst, ska till honom på fest ikväll. Där snackar vi allt möjligt, möjligen psykiatri, för min andra kompis Linda, som jag träffat via Daniel är sjuksköterska inom psykiatrin, det är hon som har skrivit denna boken; https://www.bokus.com/bok/9789198706505 ... hantering/ Fast jag tror inte hon ska vara med ikväll.
Så egentligen är det inte fel o prata om psykiatri. Min mamma vill inte att jag ska prata om psykiatri o mediciner, men det kan jag inte låta bli. Det är förresten vanligt att folk äter antidepressiv medicin...
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/allt ... iv-medicin
https://www.ahum.se/bloggen/over-1-milj ... lakemedel/
Men behöver kanske inte börja prata om neuroleptikan, alltså mediciner mot psykoser, då det är en helt annan kategori medicin. Men det finns folk som skäms för att man äter antidepressiva.
Det vanligaste är att folk går till vårdcentralen o husläkaren skriver ut SSRI, främst Zoloft (Sertralin), Fontex (Fluoxetin), Cipramil o Cipralex (Citalopram o Escitalopram). Hjälper det inte skickas en remiss till psykiatrin, där det verkar vara enorma köer... Så skriver psykiatern ut Efexor (Venlafaxin) eller Remeron (Mirtazapin). Möjligen sömntabletter också om man har problem med att sova. Vid allvarligare fall kan man få träffa en psykolog eller annan terapeut.
Men kommer man till psykiatrin, o börjar med neuroleptika, t.ex Zyprexa (Olanzapin) eller Abilify (Aripiprazol) är nog de vanligaste, då är det allvarligt. Neuroleptika förändrar ens personlighet! Såsom antidepressiva inte gör. Är man "en dåre" då? O längst ner på samhällsskalan?