Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Upplever ni er ha negativa symtom?

För mig yttrar det sig i att jag har tappat motivationen för att göra saker. Det är som att jag tappat all vilja och drivkraft. Vill att min hjärna ska vilja mer.. Får nästan tvinga mig själv för att göra olika aktiviteter, även saker som jag tyckt varit roliga innan psykossjukdomen.

Är också orkeslös och har dåligt med energi

Vad det verkar så funkar inte medicinerna emot såna här symtom. Titta tv och filmer funkar helt ok. Men har blivit så van för har varit sjuk snart 7 år. Det är lättare att hantera nu än förr, men tkr det suger ibland

Jag har mest haft negativa symptom, men det kanske beror på min asperger-störning? Men jag har periodvis tappat intresset för allt, bara legat i soffan eller suttit o druckit öl. Som värst självmordsförsök. Känns som man förlorat allt o allt har försvunnit.

Är osäker på om depression räknas som ett negativt symptom, men i mitt fall var det mer än depression, svårt att förklara, men i det närmaste katatoniskt.

Man får passa på, när man får lust till något och odla sin nyfikenhet.

Jag har negativa symptom: gör just ingenting om dagarna. Har ingen lust att anstränga mig. Är på bra humör ändå, vilket visar att det inte är depression. Negativa symptom är avsaknad av drift och känslor. När jag är i mitt esse är jag påhittig och fantasirik. Så inte just nu.

Dessutom har jag diabetes 1. Då tillkommer håglöshet som ett problem. Det infaller efter en insulinkänning. Tror det har något med hormoner att göra. Man får något slags adrenalinpåslag om blodsockret är för lågt, vilket kan hjälpa en att få i sig lite mat eller socker. När blodsockret stabiliseras, verkar det som om man saknar adrenalin och man vill inte göra någonting. Håglös. Det går över på nån timme, men är ett extra problem för mig.

Jag känner som Richard! Jag är 33 år idag och har helt tappat suget efter vad samhället har att erbjuda. Svensson-livet är borta.
Däremot så är jag fortfarande intresserad av saker precis som Geta och jag brukar tänka att har jag minsta lilla motivation till något så ska jag göra det, även om det känns jobbigt i början!

Klankedinken wrote: ↑12 Jul 2022, 16:43 Jag känner som Richard! Jag är 33 år idag och har helt tappat suget efter vad samhället har att erbjuda. Svensson-livet är borta.
Däremot så är jag fortfarande intresserad av saker precis som Geta och jag brukar tänka att har jag minsta lilla motivation till något så ska jag göra det, även om det känns jobbigt i början!

Jag har fram tills jag var 31-32 år hela tiden undrat vad det är för fel på mig, i 20-årsåldern trodde jag det var en depression o social fobi som skulle gå över. O att jag också skulle leva ett vanligt Svensson-liv i framtiden. Blev bara värre med tiden, när kompisar runt omkring började få barn. Men nu är det helt ok, jag har accepterat mina diagnoser o lever nu "som jag känner för". Kommer aldrig att få några barn, vill heller inte ha det heller, då jag inte skulle klara att uppfostra dom ordentligt, samt vill jag inte sätta barn som man älskar över allt annat o oroar sig för, till denna värld.

Inwatto,

Du är alltså förnöjsam med din lott.

Richard wrote: ↑12 Jul 2022, 17:53

Klankedinken wrote: ↑12 Jul 2022, 16:43 Jag känner som Richard! Jag är 33 år idag och har helt tappat suget efter vad samhället har att erbjuda. Svensson-livet är borta.
Däremot så är jag fortfarande intresserad av saker precis som Geta och jag brukar tänka att har jag minsta lilla motivation till något så ska jag göra det, även om det känns jobbigt i början!

Jag har fram tills jag var 31-32 år hela tiden undrat vad det är för fel på mig, i 20-årsåldern trodde jag det var en depression o social fobi som skulle gå över. O att jag också skulle leva ett vanligt Svensson-liv i framtiden. Blev bara värre med tiden, när kompisar runt omkring började få barn. Men nu är det helt ok, jag har accepterat mina diagnoser o lever nu "som jag känner för". Kommer aldrig att få några barn, vill heller inte ha det heller, då jag inte skulle klara att uppfostra dom ordentligt, samt vill jag inte sätta barn som man älskar över allt annat o oroar sig för, till denna värld.

Jag har läst lite galna saker i mitt liv och jag tycker längre inte att såna här resonemang är negativa. Jag är också på vippen att ge upp men för mig innebär det bara frihet. Tyvärr tror jag många går runt och känner att dom måste ha sex och att dom måste få barn etc, det är som att dom är villiga att göra det. Att jag inte gör det kan ju komma ifrån att jag levt ett väldigt begränsat liv och att jag inte har något förtroende för att jag skulle klara ett "svensson liv". Därför har jag släppt mycket av mina måsten som på samma gång är tvång. Tvång leder bara till ångest och det har jag valt att prioritera bort!

Geta wrote: ↑12 Jul 2022, 18:01 Inwatto,

Du är alltså förnöjsam med din lott.

Jo, det tycker jag att jag är. Har gjort det jag kan med mina förutsättningar.

Kan väl tillägga att det som kan se ut som negativa symptom, kan vara en rädsla för att bli psykotisk igen. Genom att inte stressa så kan man slippa en uppblossande psykos. Man får försöka vara nöjd med lite. Det går.

Man får tagga ner förväntningar om man ska överleva schizofreni, som
mrsearlgray har skrivit om.

Inwatto wrote: ↑12 Jul 2022, 19:02

Geta wrote: ↑12 Jul 2022, 18:01 Inwatto,

Du är alltså förnöjsam med din lott.

Jo, det tycker jag att jag är. Har gjort det jag kan med mina förutsättningar.

Kan väl tillägga att det som kan se ut som negativa symptom, kan vara en rädsla för att bli psykotisk igen. Genom att inte stressa så kan man slippa en uppblossande psykos. Man får försöka vara nöjd med lite. Det går.

En del av det här med negativa symtom är hur lite energi man har. Även om man kommer igång - mot negativa symtom - så är energin att göra något skral. Så det är många bitar emot en. Bra att kunna ha fördragsamhet med situationen och läget -, det lättar för det själsliga arbetet

Energi. Jag vill ha energi. Sover 2 timmar på eftermiddagen oavsett om jag varit aktiv eller inte. Annars är jag dödstrött vid 18.

Lust. Obefintlig. Gör ändå saker jag vet att jag tyckte om. Som vandring. Får tvinga iväg mig själv.

Men den där glädjen och lyckan infinner sig inte. Känslolös. Möjligen en dämpad känsla av tillfredsställelse när man gått 1,5 mil och får slå läger.