Vart är mitt liv påväg?
Moderator: Moderator 1
Vart är mitt liv påväg?
Lägger detta i subforumet 'Återhämtning' för att sätta en optimistisk prägel på ett allvarligt ämne; riktning i livet.
En tanke som slog mig nyss skrämde mig. - Vart är mitt liv påväg?
Jag har tappat den röda tråden. Tidigare hade jag en glöd som tog mig vart jag än ville. Jag kunde klara av allt. En glöd som nu är försvunnen, och det känns som att jag flyter ut i etern. Jag känner mig tom med känslor som flyger åt alla håll. Det är nog det bästa sättet att beskriva hur jag känner mig. Men det kommer uppmuntrande ord från min omgivning, "Det kommer bli bättre, ge det lite tid bara"... Ja, hur mycket längre tid ska det ta? I 4 år har jag flytit ut i intet, som enligt termodynamikens andra huvudsats. Jag har gjort mitt yttersta för att motverka det. Det känns som att jag bara förhalat något oundviligt.
Både mitt självförtroende och självkänsla är i botten just nu. Inget jag gör verkar gå min väg som det brukade göra. Jag var enastående i det jag bestämde mig för att bemästra. Jag var dedikerad. Men självförverkligande har inte varit min starkaste gren de senaste 4 åren. Och för att inte tala om kärlek... Vill finna någon som allt känns naturligt och tryggt med. För jag vet att även om jag inte visar det alltid, så har jag oerhört mycket kärlek att ge. Ska ett jobb göra att det blir rätt?
Jag tänker för mig själv... Bara jag får kontroll över vikten. Bara jag lyckas att må bättre. Så ska allt lösa sig. Men hur ska jag göra, vilka vägar ska jag ta för att hitta rätt? Jag är en karriärperson i mitt sätt, och kan fortfarande inte släppa det. En del av mina fibrer håller kvar vid den höga känslan prestation kan ge. Jag kan inte överge drogen. Jag har fått höra, "Du får nöja dig med att jobba 50%". Men det är inte jag. Det är inte min identitet.
Håller jag på att återhämta mig?
Det kanske kommer mer, men nu har jag i alla fall fått lätta lite på mitt hjärta.
En tanke som slog mig nyss skrämde mig. - Vart är mitt liv påväg?
Jag har tappat den röda tråden. Tidigare hade jag en glöd som tog mig vart jag än ville. Jag kunde klara av allt. En glöd som nu är försvunnen, och det känns som att jag flyter ut i etern. Jag känner mig tom med känslor som flyger åt alla håll. Det är nog det bästa sättet att beskriva hur jag känner mig. Men det kommer uppmuntrande ord från min omgivning, "Det kommer bli bättre, ge det lite tid bara"... Ja, hur mycket längre tid ska det ta? I 4 år har jag flytit ut i intet, som enligt termodynamikens andra huvudsats. Jag har gjort mitt yttersta för att motverka det. Det känns som att jag bara förhalat något oundviligt.
Både mitt självförtroende och självkänsla är i botten just nu. Inget jag gör verkar gå min väg som det brukade göra. Jag var enastående i det jag bestämde mig för att bemästra. Jag var dedikerad. Men självförverkligande har inte varit min starkaste gren de senaste 4 åren. Och för att inte tala om kärlek... Vill finna någon som allt känns naturligt och tryggt med. För jag vet att även om jag inte visar det alltid, så har jag oerhört mycket kärlek att ge. Ska ett jobb göra att det blir rätt?
Jag tänker för mig själv... Bara jag får kontroll över vikten. Bara jag lyckas att må bättre. Så ska allt lösa sig. Men hur ska jag göra, vilka vägar ska jag ta för att hitta rätt? Jag är en karriärperson i mitt sätt, och kan fortfarande inte släppa det. En del av mina fibrer håller kvar vid den höga känslan prestation kan ge. Jag kan inte överge drogen. Jag har fått höra, "Du får nöja dig med att jobba 50%". Men det är inte jag. Det är inte min identitet.
Håller jag på att återhämta mig?
Det kanske kommer mer, men nu har jag i alla fall fått lätta lite på mitt hjärta.
'cause the freak inside controls my mind
Re: Vart är mitt liv påväg?
Jag blev jäkligt knäckt när min dåvarande kontaktperson, för ca 20 år sen, sa att de flesta med psykossjukdom kommer aldrig ut i jobb igen. Det var typ det värsta hon kunde säga till mig, på den tiden. Jag hade satsat blod svett och tårar på att få en högskoleutbildning. Jag kände att om jag ska orka jobba tills jag blir ålderspensionär måste jag ett någorlunda roligt jobb. Det blev fysioterapi.
Arbete är inte bara lön. Det är social tillhörighet och kollegor. Det är utvecklingsmöjligheter och karriär. Jag hade kunnat tänka mig att forska -, det hade varit kul.
Men min kontaktperson för 20 år sen hade rätt, jag kom aldrig ut i arbete igen. Och det tog mig hårt, mycket hårt. Jag hade satsat så mycket för ett bra jobb.
Nu har jag resignerat. Nu är jsg pensionär på riktigt och säger nej till saker som jag vet tar slut på mina krafter. Men de här 20 åren har bärt med sig ständiga försök att prestera och visa för mig själv, och omgivningen, att jag inte är värdelös.
Det senaste året har jag varit mycket restriktiv med vad jag gör. Har slutat resa med övernattningar typ hälsa på brorsan i Stockholm. Då jag går och lägger mig 17ish blir det bara snett och vint att sova borta, för oftast somnar jag då inte förrän 00 och sömnbristen förstör allt för mig.
Jag har som slagit mig till ro med att jag ÄR pensionär. Och att det finns en anledning till det. Jag har ungefär samma prestanda som farsan och hans kompis som är 75 år. Så pensionär är jag nog.
Du är inte gammal. Det är tufft i din ålder att tänka nähä jag kommer kanske aldrig ut i arbete igen. Det är knäckande, men så kan det vara. Verkligheten är inte alltid vacker.
Men gör de försök du behöver göra. Kanske är du en av dem som klarar av att ha ett jobb. Vi har ju några här på viska som klarar det.
Arbete är inte bara lön. Det är social tillhörighet och kollegor. Det är utvecklingsmöjligheter och karriär. Jag hade kunnat tänka mig att forska -, det hade varit kul.
Men min kontaktperson för 20 år sen hade rätt, jag kom aldrig ut i arbete igen. Och det tog mig hårt, mycket hårt. Jag hade satsat så mycket för ett bra jobb.
Nu har jag resignerat. Nu är jsg pensionär på riktigt och säger nej till saker som jag vet tar slut på mina krafter. Men de här 20 åren har bärt med sig ständiga försök att prestera och visa för mig själv, och omgivningen, att jag inte är värdelös.
Det senaste året har jag varit mycket restriktiv med vad jag gör. Har slutat resa med övernattningar typ hälsa på brorsan i Stockholm. Då jag går och lägger mig 17ish blir det bara snett och vint att sova borta, för oftast somnar jag då inte förrän 00 och sömnbristen förstör allt för mig.
Jag har som slagit mig till ro med att jag ÄR pensionär. Och att det finns en anledning till det. Jag har ungefär samma prestanda som farsan och hans kompis som är 75 år. Så pensionär är jag nog.
Du är inte gammal. Det är tufft i din ålder att tänka nähä jag kommer kanske aldrig ut i arbete igen. Det är knäckande, men så kan det vara. Verkligheten är inte alltid vacker.
Men gör de försök du behöver göra. Kanske är du en av dem som klarar av att ha ett jobb. Vi har ju några här på viska som klarar det.
Re: Vart är mitt liv påväg?
Vart dit liv är på väg är inte lätt att säga. du måste komma på
vad det är som triggar dina psykoser. Är det någon familjemedlem
eller är det ditt jobb. Mina psykoser försvann när mina föräldrar
hade dött. Det är hårt att säga.
vad det är som triggar dina psykoser. Är det någon familjemedlem
eller är det ditt jobb. Mina psykoser försvann när mina föräldrar
hade dött. Det är hårt att säga.
Den som tvingas ut i vildskog
ser med nyfödd syn på allt,
och han smakar tacksam
livets bröd och salt.
Karin Boye
ser med nyfödd syn på allt,
och han smakar tacksam
livets bröd och salt.
Karin Boye
Re: Vart är mitt liv påväg?
Äh, du har bara haft en psykos Nobel. Det kommer fler.
Re: Vart är mitt liv påväg?
Du trillar alltid i något dike sa min psykoterapeut. Nu är det länge
sedan.
sedan.
Den som tvingas ut i vildskog
ser med nyfödd syn på allt,
och han smakar tacksam
livets bröd och salt.
Karin Boye
ser med nyfödd syn på allt,
och han smakar tacksam
livets bröd och salt.
Karin Boye
Re: Vart är mitt liv påväg?
Postorderdiagnostisörernas utsikter och insikter är ofta överskattade, inte bara övermåttligt förkalkade.
Om du håller på att återhämta dig kan nog egentligen bara du själv svara på, genom att återinmundiga din egna mening lite senare i tiden.
Dina insikter om självkänsla, självförtroende och utvecklingsperspektiv säger väl snarast att du har förlorat innehåll kring den röda tråden, knappast tappat den, När man tappar den röda tråden kan man vara mycket energisk åsneskjutare och rida på det utan att bli en klockren Donkey-Shot. Då är Don Quijote blott ett tankestöpt stavfel bort.
I skolan hörde jag -Inga regler utan undantag och frågade därför
-gäller den regeln också här? Gäller det också denna regel?
Kan termodynamikens andra grundsats också påverkas av lagarna i termodynamikens andra grundsats eller är systemet termodynamik helt satt utanför sina egna regler om termodynamiska effekter?
När det gäller jobb tycker jag att du kan planera för dig själv att jobba 100% men i praktiken bara jobba 50% som andra ser. Då får du en 50% kollapsbarhet i din karriär vilken gör att du snabbt och effektivt kan minska ned på arbetet ifall det behövs utan att för den sakens skull gå ut med plakatet Jag har psykos nu på Via Dolorosas arbetsmarknad med alla sina nyfikna flanörer & etablerade personavsynare. Få Gnisselsmärtans härad att krokna innan upploppet. Nå funk.
Att jobba 50 procent med egendefinierade projekt kräver dock en synnerligen god disciplin men hava dock sina fördelar i den instanta kollapsabilitens möjligheter.
Varför ska du sträva efter att jobba 100%? Lyssna i stället på råden du får men låt råden inte nödvändigtvis styra dina inre smeder.
https://youtu.be/rMLVqQDeY58
När man tittar nedåt i öknen och ibland finns det skönhet i det först förvirrande. Nautillussnäckan som trattgramofon i en gammal pärla.
Läkartidningen undrar om Don Quijote är en bra bok för läkare. Från det ena till det andra.
https://lakartidningen.se/aktuellt/kult ... -lakareae/
Ni skall icke pulla på Dödmansgrepp och köra in i hus!
Den 22-åriga kvinna som misstänks ha kört olyckståget in i ett hus vid Saltsjöbanan vårdas fortfarande på sjukhus och har inte förhörts av polisen.
Tanklösheten må ibland ståta som en uppblåst odåga. Mycket märkligt tycker några, andra konstaterar torrt att det var ju exakt mot det huset spåren pekade. Vafalls.
Re: Vart är mitt liv påväg?
Var det inte en städerska som råkade komma åt någon spak på tåget?
Den som tvingas ut i vildskog
ser med nyfödd syn på allt,
och han smakar tacksam
livets bröd och salt.
Karin Boye
ser med nyfödd syn på allt,
och han smakar tacksam
livets bröd och salt.
Karin Boye
Re: Vart är mitt liv påväg?
Nej, hon stängde bara dörren till förarhytten, så startade tåget!
Att en städerska stulit ett tåg blev en världsnyhet, men den stämde inte – det hela var en olycka. Den tekniska utredningen visade på flera allvarliga säkerhetsbrister kring tåget och uppställningsplatsen.
Det enda städaren gjort var att stänga tågdörren, den var i sin tur kopplad så att motorn drog igång. Eftersom tågets bromsar inte var i och spårets bromsanläggning var ur funktion så kunde tåget rulla ut på Saltsjöbanan.
Städerskan hade inte en chans att stoppa tåget och valde till slut att ta skydd i ett säte utanför förarhytten. Där påträffades hon svårt skadad av räddningspersonal efter kraschen.
Re: Vart är mitt liv påväg?
Tack!Inwatto wrote: ↑04 Aug 2022, 21:28Nej, hon stängde bara dörren till förarhytten, så startade tåget!
Att en städerska stulit ett tåg blev en världsnyhet, men den stämde inte – det hela var en olycka. Den tekniska utredningen visade på flera allvarliga säkerhetsbrister kring tåget och uppställningsplatsen.
Det enda städaren gjort var att stänga tågdörren, den var i sin tur kopplad så att motorn drog igång. Eftersom tågets bromsar inte var i och spårets bromsanläggning var ur funktion så kunde tåget rulla ut på Saltsjöbanan.
Städerskan hade inte en chans att stoppa tåget och valde till slut att ta skydd i ett säte utanför förarhytten. Där påträffades hon svårt skadad av räddningspersonal efter kraschen.
Självklart var det inte så att hon städerskan stal ett tåg och körde in i ett hus även om spåren pekade just dit (mot huset alltså). Men hon var den enklaste att peka ut som syndabock. De djupare orsakerna pekar snarare mot de som ställde tåget på spåret, dvs de ansvariga i organisationens säkerhetsledning. Några säkerhetssystem var rimligen urkopplade.
Den utpekade som skyldig var i själva verket ett offer. Uppenbart fanns det flera bottnar. Och det är inte alltid vad det först ser ut att vara.
Re: Vart är mitt liv påväg?
Men Gevalia fick bra reklam för sitt tema med oväntat besök.
Den som tvingas ut i vildskog
ser med nyfödd syn på allt,
och han smakar tacksam
livets bröd och salt.
Karin Boye
ser med nyfödd syn på allt,
och han smakar tacksam
livets bröd och salt.
Karin Boye