Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Tänk när man var ute i arbetslivet. Mitt första jobb var inom inom textilindustrin (jag var på spinneriet) och jag minns det med en rysning. Tvåskift som nybakad student. Jag var inte mentalt redo att börja jobba vid sex på morgonen och inte mentalt redo att jobba överhuvudtaget. Jag stod ut i två år och två månader, sedan sa jag upp mig och ryckte in i lumpen.

Jag gick arbetslös från august 1989 till andra april 1991. Det var då det lossnade för mig efter några ensamma år. Jag fick arbetskamrater i vars sällskap jag trivdes och arbetade '91 till jag tror '97 dagtid. Arbetsdagen började kvart i sju på morgonen och man slutade klockan fyra. På fredagarna gick vi hem halv tre.

Sedan var det en blandning av tvåskift, enbart kvällsskift eller nattskift. De tiderna trivdes jag med och jag hade rätt så varierande arbetsuppgifter, även om jag främsta körde en maskin som fyllde brusrör med tabletter.

Sedan insjuknade jag i psykos och tappade allt. Jag arbetade deltid innan jag 2011 blev uppsagd då personalneddragningar skedde. Jag åkte ut med huvudet före trots att jag jobbat där längre än nästan alla.

Man hade en känsla av sammanhang. Man var närande för samhället, inte tärande på detsamma. Vi gick ofta på krogen med jobbet och hade påkostade julfester. Jag träffade mycket folk och hade fullt upp nästan varje dag.

Idag är allt det goda borta och jag har blivit en kedjerökande förtidspensionär. Men mina minnen kan ingen ta ifrån mig. Förutom ECT då.

Det som förvånar mig är att du helt gått in i väggen och inte tror dig
om något.

Mitt arbetsliv varade inte länge. Våren 2006 gick jag ut gymnasiet med hyfsade betyg. Jag var mycket skoltrött, men det fanns bara ett sätt för mig att kunna flytta hemifrån, och det var om jag pluggade på högskola/universitet. Jag kom in på KTH till hösten.

Under sommaren hade jag ett sommarjobb som jag misskötte. Jag orkade helt enkelt inte. Lade mig på toalettgolvet och sov nästan varje eftermiddag.

Inte nog med stress över studierna som skulle starta till hösten, utan dessutom hade jag en idiotisk pojkvän som inte behandlade mig väl. Jag blev rånad på stan och försökte ta mitt liv senare samma dag. Jag var inte särskilt intresserad eller erfaren av sex, och pojkvännen sa inte till när kondomen sprack. Detta ledde såklart till en abort. Inte konstigt att jag blev sjukskriven kort efter att studierna startade.

Jag var psykotisk under några månader, från juli 2006 tills jag började med Zeldox i november 2006.

Snabbspola till sensommaren 2008 då jag lyckades få en anställning på halvtid. Vakna klockan 0400 varje vardag. Dåligt betalt. Knäppa kollegor. Snygg chef. Finanskris. Varsel. "Projektanställning" två månader i taget i cirka två år. Nä fy. Den arbetsplatsen behandlade mig inte väl. Stress! Jag sade upp mig tillslut.

Nu till hösten ska min arbetsträning komma igång igen. Där tycker kollegorna om mig, de uppskattar mig när jag är där. Och de försöker inte ragga på mig! Väldigt skönt att slippa! Dessutom tror jag att det är lite bättre betalt. Konstigt!

Det var vansinnigt av mig att spela frisk under flera år och gå yrkesutbildning
och jobba. Men alternativet hade nog varit sämre.

Jag började knega som 5 åring. La strö mellan lagren i virkeshögarna på morfars såg. Jag tjänade några kronor - det var stort. Pappa uppviglade mig till att löneförhandla men det gick morfar inte med på. Sen bar jag plank mellan 6an och 7an - det var skitjobbigt, man räknade varje minut. Det är ett fysiskt jobb. Jobbade 2 veckor tillsammans med en kompis. Välkomna pengar. Mellan 7an och 8an bar jag oxå plank, 4 veckor tror jag. Mellan 8an och 9an planterade jag skog för Domänverket, i djupet av Norrlands skogar. Mellan 9an och gymnasiet målade jag hus. Mellan 1an på gymnasiet och 2an jobbade jag i hemtjänsten - världens tuffaste och mest obehagliga jobb - folk var ju döende och det hade jag ingen som helst erfarenhet av. Man bara kastades in i livets slutskede hos folk. Jag hoppade av gymnasiet och började jobba i farsans firma. Sen blev det folkhögskola och ferie och extraknäck på mekanisk verkstad. Vid 21 fick jag jobb som säsongare på kyrkogård - ett toppenbra som jag var på på ferier fram till 27 årsåldern, mellan plugg. Mellan 27 och 28 gick jag en sommarkurs i geovetenskap och fick mina pengar på så sätt. Sen har det varit mekanisk verkstad. När jag var 29 fick jag jobb som fysioterapeut. Jobbade totalt ca 1.5 år. Vid 29 blev jag sjuk I djup depression och psykos och på den vägen är det. Inge mer jobb för mej tack och hej.

Vad roligt att höra om er. Ett jobb idag är bara att glömma, i alla fall för mig.

Vems fel är det att vi blivit sjuka? Kylskåpskalla mammor?

Vem är skyldig att ge oss pengar?

Min mamma har alltid varit väldigt ombytlig. Tror att det satt spår i mig, att aldrig veta var man har henne, så att säga. Men hon säger ibland älskling och sådant när jag handlar till henne o pappa.

Jag har alltid jobbat hårt när det kommer till studier. Brukade jobba frivilligt på lab under somrarna.

Om man bortser från frivilligt arbete. Fick en anställning i London på ett år där jag forskade om DNA-replikering. Är idag anställd av universitetet och forskar på en grupp gener i en bakterie - försöker lista ut deras funktion.

Ett ganska blygsamt arbetsliv med tanke på min ålder, men förhoppningsvis är detta vändningen och förhoppningsvis kommer det fler anställningar framöver.

Nobel,

Det låter som ett spännande arbete.

Ja, superspännande!

Geta wrote: ↑01 Jun 2021, 17:01 Vems fel är det att vi blivit sjuka? Kylskåpskalla mammor?

Vem är skyldig att ge oss pengar?

Varför vi har blivit sjuka, vet vi det med säkerhet? Exakt varför är nog svårt att svara på.

I och med att Sverige har en sjukförsäkring för de som jobbar (vitt), så blir det Försäkringskassan som betalar ut sjuk- och aktivitetsersättning. Sjukförsäkringen kommer från lönen när vi jobbade. Sedan finns det vissa som inte hade något jobb när de blev sjuka, som kanske studerade. Då blir sjukersättningen lägre.

Nä, jag är jättetrött. Måste sova. Hade jag varit pigg skulle jag kunna formulera mig bättre. Shit happens!