Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Inte hade jag tid eller lust att ligga på sängen en hel dag, som jag har gjort idag. Jag hade fullt upp med styrketräning och matlagning. Jag brukade sätta på en skiva i stereon i hallen utanför köket och sätta igång att laga mat med liv och lust. DAet är ofta jag drömmer mig tillbaka till de gamla goda tiderna, till 90-talet.

Jag har jobbat dubbla pass, kl 13 och kl. 20.

Däremellan sov jag. Så det enda jag gjort idag är jobbat och sovit.

Orkar/vill inte göra för mkt på fritiden. Men på jobbet försöker jag ge max.

Jag minns att jag inte orkade att göra så mycket på fritiden, när jag jobbade.

Är orolig för min bror som jobbar så mycket, dessutom är han ordförande på bostadsföreningen

Även jag sov mest på min fritid när jag jobbade halvtid. Ibland önskade jag att bli förkyld så att jag slapp åka till ridskolan och kunde sova istället. Jobbet var prio ett.

Tycker folk lägger mycket krut på jobb. Det gjorde jag med och hade gjort om jag hade varit arbetsför i alla dessa år. En spenderar så mycket tid på jobbet så det behöver vara kul och utmanande. Haft många roliga jobb men som sjukgymnast eller läkare tror jag att jag hade hittat rätt. Kunnat bidra till samhället och hjälpa. Bidea till minskat lidande. Något sådant är ju meningen med livet. Och att samtidigt få utvecklas i kunskaper och erfarenheter.

Jag hade nog fått svårt att få ihop det med både jobb och familj. Jag är en 110 procentare och det kan en inte vara på alla områden i livet. När jag läste på läkarlinjen och ville bli läkare så insåg jag - att här rök barn och familjeliv.

Men det blev i sista ändan inget av inget. Inget yrkesliv ingen familj inga barn.

Hur lever en vidare med det? En bara gör det. För en har inget val. Men jag tycker åren är en sörja numer - då minnet fallerar och jag inte kommer ihåg det roliga jag gör. Det fastnar som inte i själen/medvetandet.

Är väldigt tacksam för sjukgymnasten som jag haft kontakt med i
artrosskolan senaste månaderna.

Ja. Det är bra. Och att få chansen att hjälpa människor är en ynnest.

Det är sällan som man behöver träffa läkare i sjukvården. Sjukgymnaster,
dietister och sjuksköterskor går minst lika bra.

Yo. Alla specifikationer har sina professioner.

Känslan av att vara en del av populasen som fullvärdig medborgare finns inte riktigt. Jag står vid sidan av och betraktar andra leva sina liv. Men mitt liv har en mening i och med att jag besöker en mötesplats för de med långvarig psykisk funktionsnedsättning. Två koppar kaffe och ett par timmars vistelse där räcker nära på åt mig. Känslan av ett sammanhang, att vara en del i samhällskroppen, är viktig.