Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Ibland (som nu) undrar jag hur livet hade blivit om jag haft barn. Mitt efternamn kommer att försvinna med mig om nu inte min äldre kusin har barn. Hade jag haft ork i överflöd dristar jag mig till att skriva att jag hade blivit en okej pappa, om än inte perfekt. Jag fick aldrig uppleva livets mirakel och det sörjer jag. Är du ofrivilligt barnlös? Har du barn och hur var det att uppfostra det/dem? Någonstans inom mig vill jag ha barn trots att mina gener är defekta.

Jag vet inte vad jag vill. Ingen av mina syskon har barn.

Hade gärna blivit farsa. Tror jag iaf. Har flera släktingar som blivit föräldrar i senare år.
Men är ju mkt upp till frugan i vårat fall.

Jag skulle aldrig klara av att ha barn, o jag skulle vara en dålig förebild.

Men nu blev jag sur, skulle kolla hur många som delar mitt efternamn, utöver min pappa o syster så är det 7 st, inklusive min pappas exfru! Hon ska ta mig f-n avsäga sig vårat namn!

Har aldrig varit aktuellt.

Min energi sätter stopp för att kunna bli förälder. Jag är starkt tveksam till att jag skulle orka. Dessutom är det inte optimalt att ta antipsykotika och antidepressiva under graviditeten. Gabapentin är nog den sämsta av de mediciner som jag tar.

Jag har barn. Den ens med funktionsnedsättning. Han har hört röster. Och den andra dissocierar. Men det är väl vanligt med ångest i tonåren.

Jag tror jag är en okej förälder. Utom när jag flippar och går in i min egen värld. Första 6 åren var jag stabil. Det är det viktigaste. Att de fått en bra start.

Hur ser ni på ärftligheten? Förr blev såna som vi steriliserade.
Makarna Myrdal ville förbättra folkstammen. De var socialdemokrater.

Visste inte innan barnen var större.

Jag ville ha barn när jag var väldigt ung. Typ 18-19 år. Men då passade det inte för jag skulle utbilda mig först sa alla. Sen med åren försvann den där instinktiva lusten till barn. Jag började tänka mera praktiskt och förstod vad det innebär med barn. Inget jag orkade med då. Jag har haft fullt upp med mig själv. Saknar inte barn eftersom jag har haft hundar att ta hand om. Men visst, som Fantasio säger, man missar ju upplevelsen som i de flesta fall är en transformation.

Geta wrote: ↑29 Aug 2022, 13:25 Hur ser ni på ärftligheten? Förr blev såna som vi steriliserade.
Makarna Myrdal ville förbättra folkstammen. De var socialdemokrater.

Både min mamma och min ena brorsa lider av psykisk ohälsa, främst ångest. Jag skulle inte vilja att någon som jag skulle älska över allt annat (ett barn alltså), skulle behöva lida av ångest m.m. på grund av mina gener.

Problemet är att våra närmaste släktingar har också våra gener.
I min systers fall verkar det att ha gått bra. Hennes barn har inte
vårdats i psykiatrin.