Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Jag struntar i sömnen inatt. Ska handla luncher till mig o mina föräldrar klockan elva imorgon förmiddag och kan sova med gott samvete efter det.

Två nätter i rad kan jag vara uppe, sedan tror jag symptomen kommer smygandes. Var vaken fem nätter i rad försommaren 2019 och det slutade med LPT. Sömn är läkande sägs det och jag kan bara hålla med. Jag har alltid Theralen jag kan ta till om sömnen skulle krångla. Men är jag uppe i varv hjälper inte den.

Jag tycker att min sömn fungerar bra. Det är bara ibland jag lägger mig på morgonkvisten. Jag behöver sova bra, för jag vet av erfarenhet att man snabbt kan försämras och bli prepsykotisk.

Jag sjukskriver mig om jag inte sovit nått på hela natten. Jag är inte stabil då, kan inte tänka klart, o som jag skrev tidigare, kan bli lite manisk.

Men jag klarar mig med betydligt mindre sömn nu, än för ett halvår sen o hela tiden som jag varit deprimerad.

Det är en väldig skillnad när man var ung. Jag minns när jag fick dela sovhytt till Stockholm med nån jävel. Det gick ju inte och sova ju. Och sen springa i nån skog på morgonen och man var helt glad fast man hade 15 kilos packning. Här har du din våningssäng, trilla inte av för då slår du ihjäl dig. Ska du vakna klockan 3 och se om pumpen läcker? Nä.. Inte då. Inte nu.

Jag har testat att behandla en depression med sömndeprevation 2007. Det slutade med diagnosen schizoaffektiv....

Jag sover rätt mycket. Brukar lägga mig under natten och sover till cirka halv elva. Går jag och lägger mig halv tre på natten får jag alltså åtta timmars sömn. Det ska väl räcka tycker man.