Ensamhet – ett hot mot vår hälsa

[Jocke]

Ensamheten är ett dåligt ställe att stanna till på
Ledare
Vi människor behöver både ensamhet och gemenskap. Båda i lagom doser.
Vi skriver november 2019.
En 80-årig man hittas död i en lägenhet på Södermalm i Stockholm. En välklädd, tystlåten och ensam man, enligt grannarna.
Han hade legat död i över tre år. Ingen hade saknat honom. Hans död illustrerar väl ensamheten i dagens Sverige.

Den amerikanske skriftställaren Josh Billings (1818–1895) har sagt: Ensamheten är ett trevligt ställe att besöka, men ett dåligt ställe att stanna på.
Precis så är det. Vi människor behöver både ensamhet och gemenskap. Båda i lagom doser.
Lite statistik: 2020 tog 1 441 människor sitt liv. Av dessa var 1 014 män och 427 kvinnor. Statistiken som kommer från SCB (Statistiska centralbyrån) omfattar både säkra och osäkra självmord. Antalet självmord har legat på samma nivå de senaste 20 åren.
Det finns hur mycket statistik som helst. Enligt Folkhälsomyndighetens nationella folkhälsoenkät har till exempel fem procent haft självmordstankar 2020. En procent har försökt ta sitt liv.

All statistik, alla undersökningar indikerar en och samma sak: självmord är att betrakta som en folksjukdom.
Det kanadensiska konsultföretaget WSP har grävt djupare. Tittat på hur utbredd den ofrivilliga, upplevda ensamheten är och vilka faktorer i den byggda miljön som påverkar den. Till sin hjälp tog man det globala insiktsföretaget CINT Group AB.
Undersökningen gjordes som en webbenkät våren 2019 och omfattade 1 000 personer i Sverige med ett representativt urval gällande exempelvis ålder, kön, boendeform och bostadsort.
Nästan sex av tio av respondenterna kände sig ibland eller ofta ensamma. Nästan tre av tio av dem upplevde det som ett problem.
Störst är ensamheten bland unga vuxna (18–34 år). I den åldersgruppen känner sig nästan åtta av tio ensamma.
Liknande siffror redovisas i en undersökning gjord av Novus (7/12 2021) på uppdrag av Röda Korset. I gruppen 18–29 år känner sig åtta av tio ofrivilligt ensamma.

Av de siffrorna kan man dra slutsatsen att den allmänt rådande och utbredda bilden av ensamhet – en äldre person som sitter ensam därhemma – inte riktigt stämmer överens med verkligheten. Många äldre är ensamma, men bilden behöver nyanseras.
Intressant att notera – men inte speciellt överraskande – är att ensamheten är större i stadsmiljö än vad den är på landsbygden.
I större städer, som Stockholm, Göteborg och Malmö, upplever 69 procent att de ibland eller ofta är ensamma. Motsvarande siffra på landsbygden är 47 procent. Allt enligt WSP-undersökningen.

Det är många, alltför många, som lider i det tysta. Som vill tillhöra någon form av gemenskap, men som av olika anledningar inte gör det.
Utebliven social samvaro ökar inte bara risken för självmord och självmordsförsök. Risken att drabbas av depression, hjärtinfarkt, stroke och demens är också högre.
Den stora frågan är självklart vad som kan göras för att få ner antalet självmord och självmordsförsök.

Politiken som sådan kan inte mycket göra, mer än att se till att Jourhavande präst, och organisationer som Jourhavande medmänniska och Minds självmordslinje har tillräckligt med resurser. Inte minst inför och under storhelgerna.
2019 motionerade kristdemokraten Roland Utbult i riksdagen om att Sverige, likt Storbritannien, ska tillsätta en ensamhetsminister – en "Minister of Loneliness". Det har även Japan. Frågan är dock vad en sådan minister skulle kunna åstadkomma.

Nej, det blir nog att lita till vad civilsamhället kan göra.
Men parallellt med det behövs det diskussioner, bland annat politiska sådana, om ofrivillig ensamhet, självmord och självmordsförsök.
Det hade varit ett nyårslöfte så bra som något.

Mikael Bengtsson
Mikael.Bengtsson@norran.se

Jag har inget bra motsvar till denne ledare, mycket av detta är alltför viktigt att negligeras. Jag valde att publicera ledaren + mailkontakt.Men denne person tillhör nog den socialliberala genren, Men denne person kan svänga snabbt, men jag tycker detta kan vara ett bra inlägg i denna tråd.

[Jocke]

Läser Mikael Bengtssons ledare (4/1) ”Ensamheten är ett dåligt ställe att stanna på”.

I den ställer han sig frågan vad som kan göras för att få ner antalet självmord och självmordsförsök? Och konstaterar att politiken inte kan göra mycket förutom att stötta jourhavande präst och Mind.

Dom enskilt viktigaste riskfaktorerna för självmord är psykiatriska diagnoser och tidigare självmordsförsök.

Övriga riskfaktorer är bland annat missbruk, arbetslöshet, trauma och ensamhet. Alla faktorer kan och ska politiken hantera. Tillsammans med civilsamhället.

Om vi specifikt bryter ut riskfaktorn ensamhet, vilket var rubriksättningen på Bengtssons artikel, så kan politiken göra mycket.
Dels handlar det om att skapa mötesplatser. Det kan vara socialtjänsten som skapar möjlighet för familjer med liknande problematik att träffas, att det finns möjligheter till ett varierat föreningsliv och faktiskt också hur man detaljplanerar i en växande stad.

Det är nämligen allmänt känt att lekparker, gröna stråk och skog är både ett utrymme för rekreation och som platser för att lära känna nya människor.

Precis som man behöver en blandning av människor som träffas – vilket gör att man behöver blanda villor, bostadsrätter, seniorboende och hyresrätter på ett genomtänkt sätt. Detta tillsammans med vetskapen om att arkitekturen även påverkar vårt beteende. Forskning visar till exempel att människor är socialare i mjuka miljöer än i sterila. Kommunen har mycket att vinna på genomtänkta detaljplaner.
Sen ska man inte glömma att ensamheten även bero på isolering på grund av missbruk, att stå utanför arbetsmarknaden, trauma och ekonomiska faktorer. Dessa går att påverka med politiska beslut.

I kampen mot självmorden har vi alla ett ansvar. Att ringa det där samtalet, att bjuda in till mötesplatser och inte minst att våga fråga. Men ingen politiker, varken i kommun, region eller riksdag kommer undan från det extra ansvaret det innebär att vara förtroendevald.
Bengtsson tog också upp frågan om en ensamhetsminister skulle göra skillnad. Svaret är att det skulle ha ett kraftfullt signalvärde. Men kampen mot självmord och den psykiska ohälsan måste genomsyra alla politiska beslut, det räcker inte med en ministerpost.

Din granne, din partner, din kollega

Ja, jag tycker denna svar var fullt begriplig! Skulle vilja skriva sådär, men nu vet jag att ngn kan besvara Ledarens skröna eller vad det nu kallas.

[Geta]

Det var en man vars fru hade dött. Då sökte han sjukvården men läkaren
sa att jag kan inte skaffa en ny fru åt dig.

[Jocke]

I dagens tidning ett reportage om en fästman som förlorade sin fästmö i en trafikolycka, hon körde ihjäl sig. Två av hennes fyra barn satt i baksätet, dem klarade sig lindrigt fysiskt , men den äldre har blivit helt annorlunda. Mannen fick professionell hjälp omedelbart, men inte barnen. En av dem har först nu fått en tid på bup, efter nästan precis ett år. Mycket dåligt.

[Nobel]

Det var inte bra. Tycker att pengarna i samhället gott kan användas på bättre sätt så att de som behöver insatser kan få dessa.

Jag blev bortglömd av vården när jag flyttade och bytte psykosteam, så jag fick lära mig att hantera motgångarna på egen hand. Nu flera månader senare frågar de om jag vill ha psykologkontakt, men har artigt avböjt och sagt att det nog finns de som behöver det mer än mig. Fick samtalsterapi varje vecka i ett år, tror det var tillräckligt för att jag skulle kunna stå på egna fötter. Hade en fantastisk psykolog.

[Jocke]

Det här är mycket fråga om rätt och fel enligt vår moraliska framförhållning. Man kan bli fråntagen sin mänskliga roll, när ingen vill lyssna på en. Men däremot tycker jag tiden spelar oss ett spratt.

[Herring]

Har vant mig vid ensamhet sen jag insjuknade...

[memphis]

Jag har nog sagt det redan men jag trivs bäst i ensamhet. Har ju vovven så ensam är jag egentligen inte. Skönt med ett sällskap som inte pratar!

[Geta]

Jag klarar också ensamhet bra.

[yrväder]

förstår egentligen inte hur samtalsterapi, psykolog skiljer så mycket från att prata med en KP det är också en form av samtalsterapi, inte bara symtom, sjukdom. Är det kanske mer samtalsstyrt, att du får ett ämne och så pratas det utifrån ämnets betydelse.

[Geta]

Det beror väl på vad de har för utbildning.

[Jocke]