Viska 4.0 - Om psykoser, schizofreni och psykisk ohälsa

Tråkigt. Vad har hänt? Utan anhöriga hade man varit kokt. Kan inte föreställa mig att vara utan och vad det skulle innebära för ens liv.

Jag tror att jag kommer ligga död bara ett par dar.

Jag har då tur som har lss, då har jag personal som kollar in mig vartenda dag! Sedan vill dem givetvis att man ska klara sig själv i mesta möjliga mån. Men har kontakt vartenda dag och natt om jag vill. Är bekant med många, har ingen riktig vän förutom en arbetskamrat så att säga. Mina vänner från 80-talet har försvunnit. Ja, ensamhet vet jag ändå vad det innebär!

Ensamheten jag känner började för 30 minuter sedan... Tur att man ska sova snart. Sömn är ett starkt redskap för att förändra mindset.

Enligt vården är jag ensam och har ett dåligt kontaktnät. Men okej, det är rätt ofta jag känner mig ensam. Speciellt när datorn inte längre lockar och tristessen slagit sina klor i mig.

Fantasio,

Jag tror inte att du är så mycket mer ensam än oss andra.
Jag hade en grupp vänner från psykiatrin men de har dött
varenda en.

Jag trivs med att vara ensam, men dock inte helt ensam. T.ex. tycker jag det är viktigt att gå till Spiran för att träffa lite folk (samt att ha lite att pyssla med, även om jag ofta tar med en dator dit också). Men jag umgås gärna med vänner nån kväll i månaden, nu när man blivit så gammal så blir det oftast Bingolotto. Samt nyår, midsommar o sånt tycker jag är trevligt att gå på fest.

Men jag skulle aldrig vela bo ihop med någon, som längst bodde jag ihop med en flickvän i ca 2 veckor när hon höll på att flytta. Men det stressar mig o jag måste ha min egentid. Jag vill inte ens ha ett förhållande längre.

Är nog lite åt eremit-hållet, tycker heller inte om när det är för mycket folk. En stuga i skogen skulle inte vara fel. O jag vill tälta ensam, men om nån frågar om denne får följa med så hade det naturligtvis varit ok.

Ha vänner på nätet, som här, gillar jag också väldigt mycket.

Men jag låter inte gärna folk sova över hos mig, sömnen är viktig att den blir bra, o är det någon annan här så blir jag lite småstressad. Men visst, jag har låtit hemlösa polare få sova över enstaka nätter.

Usch, stuga i skogen. Been there, done that. Är man som jag en utpräglad stadsbo är det tortyr att bo ute i spenaten. Visste inte hur länge denna plåga skulle pågå men av en tillfällighet såg jag en s k paviljong för korttidsboende på bostadsbolagets hemsida. Det var ett skjul, en barack, men allt var bättre än den tysta, mörka skogen. Det blev 8 månader och jag gjorde en hel del tokiga grejer där. Men nu bor jag i en riktig lägenhet men trivdes faktiskt bättre i skjulet eftersom det låg i min favoritstadsdel. Här är mycket som händer och i vår trapp har de satt upp en övervakningskamera p g a stölder och vandalisering. Väldigt segregerat. Många araber. Ja ja, jag vet. Man måste vara så fruktansvärt öppen och tolerera allt och alla. Och det är jag inte. Jag vill känna mig trygg i mitt bostadsområde och det gör jag inte idag.

Jag förstår inte heller varför så många här på Viska längtar till
ensamheten i en stuga i skogen?

Jag är som en apa - flockdjur.

Har man en liten stuga behöver man inte ta hänsyn till några grannar, man kan bygga sig ett laboratorium o få göra experiment ifred, m.m.

Men ärligt talat så skulle jag nog inte vilja flytta härifrån, där jag bor nu. Trivs väldigt bra, trots att man inte får göra experiment. Men det är väldigt välisolerat, man hör nästan bara grannarna om de kör en slagborr i betongvägen. Trappen är ren o snygg o grannarna hälsar på en.

T.o.m. när man slänger sig halvnaken ut i trapphuset för att man håller på att dö i en överdos, så kommer grannarna o hjälper en tills ambulansen kommer. Jag kanske inte hade klarat mig om jag bodde i en stuga i skogen...

För mig är grannarna en trygghet, trots att jag har lite med dem att göra.