En eländig dag
Posted: 23 Nov 2022, 19:08
Jag märkte inget när jag hade boendestödet, men när jag gick iväg mot Apoteket började det liksom spänna i ryggslutet och jag gick böjd som en fällkniv åt vänster. Tänkte att ska jag våga att gå till mataffären på vägen hem, vilket jag gjorde. Det gick sämre och sämre att gå och jag fick sätta mig vid portar längs vägen hem. Dessutom hasade byxorna ned.
När jag hade cirka ett och ett halvt kvarter hem stöp jag i backen och kunde inte ta mig upp. En bil stannade och de (en man och en kvinna) försökte få upp mig utan framgång. De ringde ambulansen. När jag låg där såg jag en läsk på andra sidan gatan. Fattade inte att det var min. Ambulanspersonalen ville köra upp mig till sjukhuset, men jag sa nej. De fick leda mig hem med mycket besvär. När vi stod utanför min dörr åkte byxorna ned helt och hållet.
Jag satte mig och de tog sänkan, eller vad det var, två gånger. Mannen upprepade sin önskan om att jag skulle med till sjukhuset, men jag sa fortsatt nej. Ingen höjdare att sitta på akuten i tolv timmar och sen vara tvungen att ta sig hela vägen hem igen. Lyckades lägga mig på sängen, men var uppe för att leta efter telefon oh plånbok. Ramlade flera gånger, men tog mig upp som tur var.
Nu har det lugnat ned sig och jag sitter vid datorn. Jag har ömma och såriga knän och väldans ont i ryggen när jag rör på mig. Min syster blev arg på mig för att jag inte använder mina nya byxor och min fina Haglöfs-ryggsäck. Hon har nog rätt, jag går på sniskan på grund av snedbelastning på ryggen. Ryggproblem fins i släkten.
Nu sitter jag utan Coca-Cola. Inte kan jag laga nån mat heller, får leva på knäckebröd. En eländig dag.
När jag hade cirka ett och ett halvt kvarter hem stöp jag i backen och kunde inte ta mig upp. En bil stannade och de (en man och en kvinna) försökte få upp mig utan framgång. De ringde ambulansen. När jag låg där såg jag en läsk på andra sidan gatan. Fattade inte att det var min. Ambulanspersonalen ville köra upp mig till sjukhuset, men jag sa nej. De fick leda mig hem med mycket besvär. När vi stod utanför min dörr åkte byxorna ned helt och hållet.
Jag satte mig och de tog sänkan, eller vad det var, två gånger. Mannen upprepade sin önskan om att jag skulle med till sjukhuset, men jag sa fortsatt nej. Ingen höjdare att sitta på akuten i tolv timmar och sen vara tvungen att ta sig hela vägen hem igen. Lyckades lägga mig på sängen, men var uppe för att leta efter telefon oh plånbok. Ramlade flera gånger, men tog mig upp som tur var.
Nu har det lugnat ned sig och jag sitter vid datorn. Jag har ömma och såriga knän och väldans ont i ryggen när jag rör på mig. Min syster blev arg på mig för att jag inte använder mina nya byxor och min fina Haglöfs-ryggsäck. Hon har nog rätt, jag går på sniskan på grund av snedbelastning på ryggen. Ryggproblem fins i släkten.
Nu sitter jag utan Coca-Cola. Inte kan jag laga nån mat heller, får leva på knäckebröd. En eländig dag.