Sentimental
Posted: 05 Dec 2022, 23:04
Jag lyssnar på Ebba Grön, en av de första grupperna jag hade en skiva med. Vi pratar tidigt 80-tal alltså. Jag får inte så mycket glasklara minnen, men jag förnimmer dem delvis rätt vad det är och en stor del av tiden känner jag mig har färdats bakåt i tiden. Banden med barndomen är alltså inte helt kapade.
Musik är viktigt för mig och för alla, skulle jag vilja påstå. Jag blir påmind om att mitt gamla jag lever kvar i något skrymsle av min hjärna. Men det är lätt att få för mycket av det goda, att sitta och gräva ned sig över struntsaker och älta, något jag ofta hänfaller åt. Livet blev som det blev, trots att jag hade allt på ett silverfat.
Eftersom jag har ont i ryggen har jag legat ovanligt mycket på sängen. Då blir det grubblerier, det ska villigt erkännas. Men inte tycker jag det är konstigt att vara ledsen och besviken på sig själv att man inte lyckats med något här i livet. Jo, två saker kommer jag på: Att jag tog mc-kort och att jag lyckades hitta ett jobb och hålla mig kvar vid det i 20 år.
Nu är det snart ett nytt år. Ännu ett år att ta sig an. I år hände inget speciellt förutom att jag börjat laga mat igen. Nästa år fyller jag 55 år, men känner mig fortfarande som en tonåring. Jag slutade att utvecklas mentalt och fysiskt för flera årtionden sedan, nu är det mest ett tomt skal kvar. Ett skal där det faktiskt finns en människospillra i om än så liten att en tränad hund inte skulle kunna nosa fram den.
Så tro fan att jag är bitter och ledsen. Hej, jag heter Fantasio. Jag är ungkarl och har aldrig varit sambo. Jag har inget jobb, jag är förtidspensionerad. Min huvudsyssla är att ligga i fosterställning på sängen. Jag har inga pengar undanstoppade. Jag har inga ambitioner. I nyutgåvan av SAOL finner ni mitt namn som förklaring till ordet misslyckad.
Musik är viktigt för mig och för alla, skulle jag vilja påstå. Jag blir påmind om att mitt gamla jag lever kvar i något skrymsle av min hjärna. Men det är lätt att få för mycket av det goda, att sitta och gräva ned sig över struntsaker och älta, något jag ofta hänfaller åt. Livet blev som det blev, trots att jag hade allt på ett silverfat.
Eftersom jag har ont i ryggen har jag legat ovanligt mycket på sängen. Då blir det grubblerier, det ska villigt erkännas. Men inte tycker jag det är konstigt att vara ledsen och besviken på sig själv att man inte lyckats med något här i livet. Jo, två saker kommer jag på: Att jag tog mc-kort och att jag lyckades hitta ett jobb och hålla mig kvar vid det i 20 år.
Nu är det snart ett nytt år. Ännu ett år att ta sig an. I år hände inget speciellt förutom att jag börjat laga mat igen. Nästa år fyller jag 55 år, men känner mig fortfarande som en tonåring. Jag slutade att utvecklas mentalt och fysiskt för flera årtionden sedan, nu är det mest ett tomt skal kvar. Ett skal där det faktiskt finns en människospillra i om än så liten att en tränad hund inte skulle kunna nosa fram den.
Så tro fan att jag är bitter och ledsen. Hej, jag heter Fantasio. Jag är ungkarl och har aldrig varit sambo. Jag har inget jobb, jag är förtidspensionerad. Min huvudsyssla är att ligga i fosterställning på sängen. Jag har inga pengar undanstoppade. Jag har inga ambitioner. I nyutgåvan av SAOL finner ni mitt namn som förklaring till ordet misslyckad.
